Project Runway
Jag älskar det här programmet. Intriger (som det alltid blir med konstnärliga divor inblandade), mode och stress.
Däremot skrämmer "Ensam mamma söker" mig. Jag vet inte riktigt varför...men dating program är något av det läskigaste som finns. Men i The Bachelor o.d. är det åtminstone fake på riktigt...
Däremot skrämmer "Ensam mamma söker" mig. Jag vet inte riktigt varför...men dating program är något av det läskigaste som finns. Men i The Bachelor o.d. är det åtminstone fake på riktigt...
Vide, Empty, Tomt, Pusto...?
Det var väldigt va tyst det var på bloggen idag. Inte en enda kommentar (inte för att ni brukar nyttja den funktionen så mycket :P). Är det någon här?
Appropå ingenting, hur många språk kan ni som läser här?
Jag tycker språk är fantastiska, men otroligt jobbiga att lära sig. Visst går det in, men det är alltid så MYCKET. Och det tar aldrig slut. Som le francais t.ex. En evighet av plugg och jag kan ingenting. Eller...jag kan en väldigt liten del av alltet i alla fall....
Vilka språk är det här:
Ja kocham vas
I love you guys
Je vous aime
Ci (tror jag att det är..hm.) amo
Jag älskar er
Babyfood
Appropå ingenting, hur många språk kan ni som läser här?
Jag tycker språk är fantastiska, men otroligt jobbiga att lära sig. Visst går det in, men det är alltid så MYCKET. Och det tar aldrig slut. Som le francais t.ex. En evighet av plugg och jag kan ingenting. Eller...jag kan en väldigt liten del av alltet i alla fall....
Vilka språk är det här:
Ja kocham vas
I love you guys
Je vous aime
Ci (tror jag att det är..hm.) amo
Jag älskar er
Babyfood
Ett intressant (och jobbigt fenomen)
Varför är jag alltid som tröttast på onsdagarna, trots att vi alltid har kort dag då?
Varför är tisdagarna alltid värst (har flest "tunga" ämnen, blir evighetslånga etc.), även om vi har längre dagar?
Jag hem från skolan kvart i tre, och sov sedan till kvart i fyra. zzz...underbart. Nu ska jag strax till stallet.
Tänkte bara berätta en glad nyhet för er! Igår började jag skriva! På vad vet jag inte riktigt än. Jag hoppas att jag faktiskt ska kunna bygga ut det till en bok...(min första någonsin i sådana fall!) Hur som helst så är det viktiga att inspirationen kom och hälsade på mig. Jag som nästan trodde att han övergivit mig för evigt...
Att timeingen inte var speciellt bra, jag skulle nämligen gå och lägga mig, fick jag strunta i. Men det är säkerligen svaret på mysteriet med just den här onsdagens trötthet. Men det var det värt! Jag har redan en huvudperson, och ganska många bipersoner "klara", och dessutom en lite allmän handling...
Nu hoppas jag bara att jag får tid till att utveckla det vidare...just nu verkar det som att jag har en lucka någon gång på lördag...(och skolan har inte ens börjat ta upp särskilt mycket av min tid. Hur skall jag hinna med allt?).
Varför är tisdagarna alltid värst (har flest "tunga" ämnen, blir evighetslånga etc.), även om vi har längre dagar?
Jag hem från skolan kvart i tre, och sov sedan till kvart i fyra. zzz...underbart. Nu ska jag strax till stallet.
Tänkte bara berätta en glad nyhet för er! Igår började jag skriva! På vad vet jag inte riktigt än. Jag hoppas att jag faktiskt ska kunna bygga ut det till en bok...(min första någonsin i sådana fall!) Hur som helst så är det viktiga att inspirationen kom och hälsade på mig. Jag som nästan trodde att han övergivit mig för evigt...
Att timeingen inte var speciellt bra, jag skulle nämligen gå och lägga mig, fick jag strunta i. Men det är säkerligen svaret på mysteriet med just den här onsdagens trötthet. Men det var det värt! Jag har redan en huvudperson, och ganska många bipersoner "klara", och dessutom en lite allmän handling...
Nu hoppas jag bara att jag får tid till att utveckla det vidare...just nu verkar det som att jag har en lucka någon gång på lördag...(och skolan har inte ens börjat ta upp särskilt mycket av min tid. Hur skall jag hinna med allt?).
I love it
I <3 the Simpsons. Det måste vara en av de bästa serierna någonsin.
Tittar på det just nu. Det gör inte ens nått att jag har sett det här avsnittet 3 gng redan...
Tittar på det just nu. Det gör inte ens nått att jag har sett det här avsnittet 3 gng redan...
Tjejsnack v. 35
Tjejsnack Vecka 35
- Vad lyssnar du på för typ av musik och vad är det du gillar mest med den musiken? Jag kan egentligen inte säga att jag lyssnar på någon viss typ av musik. Men mest lyssnar jag väl på rock/pop/indie. Jag tycker om musik där både texten och musik har ett budskap och rör om i själen...
- Vad lyssnade du på när du var yngre, i tonåren? Om du är tonåring nu, så vad lyssnade du på som barn? Som barn lyssnade jag mycket på GES, Gyllene Tider, Queen, Spice Girls och..ja...disneyklassiker?
- Finns det någon musik du inte klarar av att lyssna på? Vad, varför? Jag gillar det mesta, förutom metall där man inte längre hör vad de säger (så kallat "growlande"). I alla fall inte när det fortsätter genom hela låten.
- Nämn fem artister du har sett live/skulle vilja se live. Har sett: bl.a. Gyllene Tider, Tom Jones, The Rasmus, Lisa Ekdahl och Sunrise Avenue Vill se: Kent, Regina Spektor, Yellowcard, The Fray, Blink 182 (fast de har ju splittrats), Håkan Hellström...m.f.
- Har du någon autograf, vem/vilkas? Finns det någon du skulle vilja ha? Nej, jag har inga musikautografer. Jag vill nog ha allas ovannämndas autograf...fast egentligen tycker jag inte att det är så viktigt. Bild med kändisen i fråga är mycket roligare :)
En ny era har börjat...
Kl. är 18.47. Jag har just kommit hem från skolan.
Eller, nej, det är inte riktigt sant, jag har faktiskt hunnit äta middag också... Om ca tre timmar skall jag sova. Hur kan människor leva såhär? Hur kan man ha tre timmar liv, och nio jobb?
Jag har aldrig förr verkligen insett hur viktigt det är att välja ett jobb som man trivs med. Nej, inte trivs med, som man ÄLSKAR. För jobbet är ditt liv! Och arbetskamraterna är dina vänner.
Jag hade min första filmkunskapslektion idag :) Det var väldigt trevligt (jag kom iof försent...kanske inte riktigt det intrycket jag ville göra på min nya lärare..., men jag var tvungen att köpa kaffe! Annars hade jag somnat, och det hade ju inte varit bättre.).
Vi fick betygskriterierna förklarade för oss (som alltid...det är nästan bara det vi gör de första veckorna) och sedan såg vi halva Matrix (tack och lov att jag redan har sett den, för de stackarna som såg den för första gången såg mycket förvirrade ut...). Det verkar lovande att läraren valde en bra film. Om hon sedan väljer Amelie från Momartre så kommer jag att bli helt såld :)
"Stop trying to hit me, and hit me!" - Morpheus
En trött, men som inte alls vill gå och lägga sig snart
Babyfood
Eller, nej, det är inte riktigt sant, jag har faktiskt hunnit äta middag också... Om ca tre timmar skall jag sova. Hur kan människor leva såhär? Hur kan man ha tre timmar liv, och nio jobb?
Jag har aldrig förr verkligen insett hur viktigt det är att välja ett jobb som man trivs med. Nej, inte trivs med, som man ÄLSKAR. För jobbet är ditt liv! Och arbetskamraterna är dina vänner.
Jag hade min första filmkunskapslektion idag :) Det var väldigt trevligt (jag kom iof försent...kanske inte riktigt det intrycket jag ville göra på min nya lärare..., men jag var tvungen att köpa kaffe! Annars hade jag somnat, och det hade ju inte varit bättre.).
Vi fick betygskriterierna förklarade för oss (som alltid...det är nästan bara det vi gör de första veckorna) och sedan såg vi halva Matrix (tack och lov att jag redan har sett den, för de stackarna som såg den för första gången såg mycket förvirrade ut...). Det verkar lovande att läraren valde en bra film. Om hon sedan väljer Amelie från Momartre så kommer jag att bli helt såld :)
"Stop trying to hit me, and hit me!" - Morpheus
En trött, men som inte alls vill gå och lägga sig snart
Babyfood
Picknick - så underskattat
Idag har jag varit på picknick i Slottskogen. Träffade både gammalt (från Smålandsresan) och nytt folk...
Vi satt i flera timmar och bara pratade, lyssnade på gammal jazz och hade det allmänt mysigt i solen.
Det kändes som en perfekt söndagsaktivitet.
Skulle även ha träffat Lotsi, men stackaren har blivit sjuk. Nåja...hoppas hon mår bättre till imorgon! Och så hoppas jag att L äntligen ska vara på benen!
Skola imorgon. Hm. (Jag är så fruktansvärt avundjuk på Berek. Han sticker till Cypern imorgon! Den lyllosen! (haha, har inte använt det ordet sen i 3:an))
God natt allihopa
En lycklig och som till och med orkar gå till skolan
Babyfood
Vi satt i flera timmar och bara pratade, lyssnade på gammal jazz och hade det allmänt mysigt i solen.
Det kändes som en perfekt söndagsaktivitet.
Skulle även ha träffat Lotsi, men stackaren har blivit sjuk. Nåja...hoppas hon mår bättre till imorgon! Och så hoppas jag att L äntligen ska vara på benen!
Skola imorgon. Hm. (Jag är så fruktansvärt avundjuk på Berek. Han sticker till Cypern imorgon! Den lyllosen! (haha, har inte använt det ordet sen i 3:an))
God natt allihopa
En lycklig och som till och med orkar gå till skolan
Babyfood
Det bästa botemedlet när man är deppig!
Igår var jag ju lite deppig...och hängig helt enkelt. Vad hjälper då? Jo
1 st bästa kompis ( K )
Massor med filmer som gör än nostalgisk och lycklig.
Jag och K hade Disneymarathon igår kväll, och det gjorde mig sådär riktigt spralligt glad!
Vi såg:
- Skönheten & Odjuret (btw, jag visste aldrig att det var så mycket oanständigheter och vuxenskämt i den!)
- Djungelboken 3 (förvånansvärt bra, men det är ingen barnfilm!)
- Herkules
Det är underligt vad sådana filmer kan ta en tillbaka i tiden...det gjorde ju inte saken sämre att jag var just med K. Vi har ju känt varandra i princip hela livet. Så en "trip down memory lane" var precis vad jag behövde...
Nu går jag runt och sjunger på den här hela tiden:
Blir inte du också härligt lycklig av den?
1 st bästa kompis ( K )
Massor med filmer som gör än nostalgisk och lycklig.
Jag och K hade Disneymarathon igår kväll, och det gjorde mig sådär riktigt spralligt glad!
Vi såg:
- Skönheten & Odjuret (btw, jag visste aldrig att det var så mycket oanständigheter och vuxenskämt i den!)
- Djungelboken 3 (förvånansvärt bra, men det är ingen barnfilm!)
- Herkules
Det är underligt vad sådana filmer kan ta en tillbaka i tiden...det gjorde ju inte saken sämre att jag var just med K. Vi har ju känt varandra i princip hela livet. Så en "trip down memory lane" var precis vad jag behövde...
Nu går jag runt och sjunger på den här hela tiden:
Blir inte du också härligt lycklig av den?
Underbar, underbar låt
Jag älskar den här låten. Och den här filmen.
Wow
Botemedlet
Har just sett "A love song for Bobby Long". Den är verkligen vacker. En film om misslyckade människor, men den gör en lycklig.
Se den! Jag har nu sett den två gånger, och den var lika vacker båda gångerna...
Jag undrar varför jag inte hörde någonting om den när den kom ut (2004). Jag menar Scarlett Johansson och John Travolta både ju ha fått rubriker även om filmen inte skulle ha varit bra...
Se den! Jag har nu sett den två gånger, och den var lika vacker båda gångerna...
Jag undrar varför jag inte hörde någonting om den när den kom ut (2004). Jag menar Scarlett Johansson och John Travolta både ju ha fått rubriker även om filmen inte skulle ha varit bra...
The blues
Oj, råkade visst radera ett inlägg istället för en kommentar...
Aja.
Idag är helt enkelt ingen bra dag. Det känns som om jag har fastnat. Jag säger mig cynisk, rädd och så förfärligt..."stuck".
Jag vet inte varför, och jag vet att det inte är sant. Men det känns bara helt fel...
Inga upplyftande inlägg idag i alla fall.
Aja.
Idag är helt enkelt ingen bra dag. Det känns som om jag har fastnat. Jag säger mig cynisk, rädd och så förfärligt..."stuck".
Jag vet inte varför, och jag vet att det inte är sant. Men det känns bara helt fel...
Inga upplyftande inlägg idag i alla fall.
Nr 1
Jag hade tänkt göra en liten serie av inlägg där jag listar mina "idoler" och inpirationskällor.
Den första ut blir (troligtvis pga av den enorma mängd avsnitt jag tittat på de senaste 2 veckorna);
Ja, jag inser att hon inte finns på riktigt. Men som karaktär är hon ju hyfsat realistisk, och det betyder ju att det går att vara som henne. Och därför kan jag inspireras av henne.
Vad jag beundrar hos henne: Hon är i min ålder (i alla fall i första säsongen), hon läser det jag skulle vilja läsa (men inte har tagit mig tid till än), hon har ett bra liv, hon kommer in på både Yale och Harvard, hon väljer bra killar (typ), har roliga kompisar, och vill bli journalist.
Hm, det var mer en lista på vad jag avundas henne (fast många av de sakerna har jag ju faktiskt också, som underbara vänner.)...
Jag beundrar allt hon kan (från författare, till konst, till filmer, till musik, till att kunna äta som hon gör), allt hon hinner med, hur hon jobbar sig fram mot ett mål. Hennes relation till sin mamma kan jag ju inte direkt inspireras av. Min mamma och jag har en väldigt bra relation, men det är nog mycket lättare att ha en halv generation mellan sig än typ två, som vi har.
Drag jag inte beundrar hos henne: Hon är väldigt blyg, lite osocial/asocial (jag kan aldrig för mitt liv förstå vilket som betyder vad! För mig är asocial "oförmögen att ta kontakt", fast jag tror att det egentligen är tvärtom?), väldigt envis, lite långsint och lite för mesig ibland.
I vissa avseenden är hon helt enkelt en bättre version av mig. Och det är väl det idoler ska vara? En förebild.
Den första ut blir (troligtvis pga av den enorma mängd avsnitt jag tittat på de senaste 2 veckorna);
Rory Gilmore
Ja, jag inser att hon inte finns på riktigt. Men som karaktär är hon ju hyfsat realistisk, och det betyder ju att det går att vara som henne. Och därför kan jag inspireras av henne.
Vad jag beundrar hos henne: Hon är i min ålder (i alla fall i första säsongen), hon läser det jag skulle vilja läsa (men inte har tagit mig tid till än), hon har ett bra liv, hon kommer in på både Yale och Harvard, hon väljer bra killar (typ), har roliga kompisar, och vill bli journalist.
Hm, det var mer en lista på vad jag avundas henne (fast många av de sakerna har jag ju faktiskt också, som underbara vänner.)...
Jag beundrar allt hon kan (från författare, till konst, till filmer, till musik, till att kunna äta som hon gör), allt hon hinner med, hur hon jobbar sig fram mot ett mål. Hennes relation till sin mamma kan jag ju inte direkt inspireras av. Min mamma och jag har en väldigt bra relation, men det är nog mycket lättare att ha en halv generation mellan sig än typ två, som vi har.
Drag jag inte beundrar hos henne: Hon är väldigt blyg, lite osocial/asocial (jag kan aldrig för mitt liv förstå vilket som betyder vad! För mig är asocial "oförmögen att ta kontakt", fast jag tror att det egentligen är tvärtom?), väldigt envis, lite långsint och lite för mesig ibland.
I vissa avseenden är hon helt enkelt en bättre version av mig. Och det är väl det idoler ska vara? En förebild.
Summer in the city
Den här låten lyssnade jag på när jag gick hem från skolan och funderade på livet, barndomen och gamla minnen (se föregående inlägg). Den passade verkligen min sinnesstämmning...(inte texten, men hela stämmningen i låten..Den är bra att tänka till.)
(Sorry at det är live. Fanns inget annat. Lite taskig ljudkvalité)
(Sorry at det är live. Fanns inget annat. Lite taskig ljudkvalité)
Barndomen
Jag såg en kille på hållplatsen på vägen hem idag. Jag tittade lite slött när han gick förbi, och plötsligt slog det mig, vem han var. Hela resan tillbaka funderade jag på detta. Den där biffige, vuxne killen som såg ut som om han var arg på hela världen, så macho, så tuff, var samma person som den lille pojken jag brukade leka med när jag var liten. Samme pojke som jag rullade nerför backen med, för att se vem som kunde rulla snabbast. Samme pojke som jag byggde en koja med, och som jag låg under granriset och tittade på solnedgången med...samme pojke som jag brukade sitta uppflugen i plommonträdet på hans tomt och äta plommon efter plommon med..
Det slog mig hur långt barndomen plötsligt försvunnit. Hur gamla vi blivit. Jag har inte pratat med honom sedan jag var säkert 13-14...
Jag har ingenting gemensamt med denna människa, som på något sätt endå är en stor del av mig. Vi känner inte varandra, vi känner inte de människor vi är och har blivit. Men vi vet vad vi var. Och det är på något sätt ett band som är djupare än något annat.
Människor man kände i barndomen förblir dig alltid kära, även om du förlorar de någon gång på livets väg. Jag växte ifrån en kompis i 5:an (eller så växte hon ifrån mig). Det var smärtsamt, men jag tänker ändå på henne som den gulliga bästa vän hon var innan dess, inte som den fjortis hon är nu. Hur kan det komma sig?
Jag kan inte förstå att människorna i mitt liv just nu, kanske inte kommer att var mer för mig än kära minnen om några år. Så är det ju med de jag umgicks med för mindre än 4 år sedan. Av de har jag bara en vän kvar. Det är K. Henne har jag känt sedan jag var 2. Alla andra har på ett eller annat sätt försvunnit ut ur mitt liv.
Vissa ser jag någon gång ibland, andra har jag inte sett på flera år. Jag antar att det är livet. Life is life.
Men jag undrar när jag lämnade barndomen egentligen. Jag tyckte mig hela tiden ha den kvar, tills jag upptäckte hur långt bort den var.
En nostalgisk, fundersam och underlig till mods
Babyfood
Det slog mig hur långt barndomen plötsligt försvunnit. Hur gamla vi blivit. Jag har inte pratat med honom sedan jag var säkert 13-14...
Jag har ingenting gemensamt med denna människa, som på något sätt endå är en stor del av mig. Vi känner inte varandra, vi känner inte de människor vi är och har blivit. Men vi vet vad vi var. Och det är på något sätt ett band som är djupare än något annat.
Människor man kände i barndomen förblir dig alltid kära, även om du förlorar de någon gång på livets väg. Jag växte ifrån en kompis i 5:an (eller så växte hon ifrån mig). Det var smärtsamt, men jag tänker ändå på henne som den gulliga bästa vän hon var innan dess, inte som den fjortis hon är nu. Hur kan det komma sig?
Jag kan inte förstå att människorna i mitt liv just nu, kanske inte kommer att var mer för mig än kära minnen om några år. Så är det ju med de jag umgicks med för mindre än 4 år sedan. Av de har jag bara en vän kvar. Det är K. Henne har jag känt sedan jag var 2. Alla andra har på ett eller annat sätt försvunnit ut ur mitt liv.
Vissa ser jag någon gång ibland, andra har jag inte sett på flera år. Jag antar att det är livet. Life is life.
Men jag undrar när jag lämnade barndomen egentligen. Jag tyckte mig hela tiden ha den kvar, tills jag upptäckte hur långt bort den var.
En nostalgisk, fundersam och underlig till mods
Babyfood
TV <3
Jag längtar efter Höst-tv. Nya avsnitt av bra serier! Grey's Anatomy! Desperate Housewives! CSI! Ugly Betty!
Jag har nästan tröttnat på mitt älskade Gilmore Girls...jag har nog tittat lite för mycket...
"Babett ate oakmeal" = bästa t-shirten någonsin :P I <3 Kirk
Jag har nästan tröttnat på mitt älskade Gilmore Girls...jag har nog tittat lite för mycket...
"Babett ate oakmeal" = bästa t-shirten någonsin :P I <3 Kirk
Tjejsnack v.34
Tjejsnack Vecka 34
Ålder
- Spelar åldern någon roll? När, varför? Ja, det är klart den spelar roll. Hela vårt samhälle bygger på att åldern spelar roll (när du kan få körkort, ha sex, rösta, dricka...)
- Har du önskat att du var yngre/äldre än du är någon gång? När, varför? Nja. Jag har velat vara 90 i år så att jag hade fyllt 18 samtidigt som mina kompisar...(fast det har ju med myndigthet att göra, inte åldern i sig)
- Har du ljugit om din ålder någon gång, varför, i vilket sammanhang? Nej, det tror jag inte.
- Hur gammal vill du bli om du fick leva ett friskt liv? Motivera! Hur gammal som helst. Klart man inte vill dö om man är frisk. Men annars tycker jag 105 låter som en trevlig ålder...
- Vilken ålder i ditt liv så här långt, har varit den bästa? Motivera Hm..svårt. Jag vet inte. Jag tycker varje ålder har haft sin charm...
Skolstart
Jaha. Då var det igång igen. Den onda cirkeln av skola, plugga, leka, sova. Och det ordet jag älskar att hata; PRIORITERA.
För prioritera betyder inte det det borde göra, dvs. "välj det du helst vill göra med den tid du har". Det betyder istället "gör det du måste och vinka hej då till alla drömmar om att göra någonting roligt".
Man måste ju prioritera skolan. Men, man måste också ha ett socialt liv, sporta minst 3 gånger i veckan, ha egna intressen (det kan ju iof vara att sporta), utveckla sig själv (dvs.göra olika kulturella saker) och helst jobba extra, på "fritiden". Annars mår "ungdomarna inte bra". Det håller både läkarna och tjejtidningarna med om.
Men jag ska inte klaga, inte än. Jag har bara varit i skolan 1 timme. Jag kan inte redan vara skoltrött...
Jag har faktiskt fått ett väldigt bra schema, så bra det nu kunde bli för mig som läser utökat program (inte mycket, men jag läser lite poäng mer än jag behöver)... Det är bara torsdagarna som skrämmer mig. Varannan vecka börjar jag 8.15 och slutar 17.10. Sedan skall jag dansa balett kl. 17.30. Jag kommer dö!
Tack och lov så har jag en håltimme mellan kl 14 och kl 15.10. Så jag kan äta! Och plugga. Annars skulle jag dö av hunger. Jag kommer inte hem förrän kl 19.30...
12 timmar ute på "stan"!
Välkommen till 2:an lilla vän.
Suck.
En som bara vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet
Babyfood
För prioritera betyder inte det det borde göra, dvs. "välj det du helst vill göra med den tid du har". Det betyder istället "gör det du måste och vinka hej då till alla drömmar om att göra någonting roligt".
Man måste ju prioritera skolan. Men, man måste också ha ett socialt liv, sporta minst 3 gånger i veckan, ha egna intressen (det kan ju iof vara att sporta), utveckla sig själv (dvs.göra olika kulturella saker) och helst jobba extra, på "fritiden". Annars mår "ungdomarna inte bra". Det håller både läkarna och tjejtidningarna med om.
Men jag ska inte klaga, inte än. Jag har bara varit i skolan 1 timme. Jag kan inte redan vara skoltrött...
Jag har faktiskt fått ett väldigt bra schema, så bra det nu kunde bli för mig som läser utökat program (inte mycket, men jag läser lite poäng mer än jag behöver)... Det är bara torsdagarna som skrämmer mig. Varannan vecka börjar jag 8.15 och slutar 17.10. Sedan skall jag dansa balett kl. 17.30. Jag kommer dö!
Tack och lov så har jag en håltimme mellan kl 14 och kl 15.10. Så jag kan äta! Och plugga. Annars skulle jag dö av hunger. Jag kommer inte hem förrän kl 19.30...
12 timmar ute på "stan"!
Välkommen till 2:an lilla vän.
Suck.
En som bara vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet
Babyfood
Just det
En lite rolig sak hände mig på spårvagnen.
En civilklädd kontrollant (gud, va jag hatar dem!) från Västtrafik bad att få se mitt busskort. Jag visade det, men blev lite förvirrad, och insåg plötsligt att jag skulle av! Så jag hoppade av, varefter jag vände mig om och frågade vilken hållplats vi var på...Paniken växte allt eftersom sekunderna gick, och jag visste varken ut eller in.
En snäll tjej förbarmade sig över mig, och frågade vart jag skulle. Det visade sig i alla fall att jag skulle åka en hållplats till.
Väl tillbaka på spårvagnen frågade hon mig om jag skulle kunna hjälpa henne med barnvagnen (för hon hade en sådan, med en jättesöt bebis i).
Sedan utspelade sig följande scenario:
Hon: (följandes min strålande blick mot barnvagnen. Jag älskar ju barn) Hur gammal är du?
Jag: 16. Hur gammal är hon?
Hon: 4 månader.
Hon: Har du syskon?
Jag: Nej (det är möjligt att jag sa tyvärr också..)
Hon: Var bor du?
Jag: xxxxxx
Väl framme på hållplatsen hjälpte jag henne med barnvagnen och vi sa hej då. Sedan försvann de båda ut mitt liv...
Men jag fick känslan av att om jag hade sagt någonting om tidigare erfarenhet och om jag hade bott närmare, så hade jag fått jobbet som (åtminstone påtänkt) barnvakt åt den lilla. Och det hade jag inte heller haft någonting emot...
Jag funderar nu på att göra lite visitkort till mig själv, som jag kan lämna fram samtidigt som jag säger: Om ni i framtiden skulle behöva en barnvakt. Jag har goda referenser. Eller nått i den stilen...?
Fast, problemet med att vara barnvakt åt okända människor, förutom det att man faktiskt har anvaret för deras barn, är ju att jag inte vill vara hemma hos dem (det är obehagligt, farligt och dumt att gå hem till främmande människor) och de antagligen inte vill lämna barnet hemma hos mig (av samma anledning). Fast, det är ju alltid bättre om de lämnar sitt barn hos mig...
Vad tror ni? Var det en förklädd jobbintervju, eller var hon bara trevlig?
En som önskar sig visitkort, gärna flera olika sorter för olika jobb...
Babyfood
En civilklädd kontrollant (gud, va jag hatar dem!) från Västtrafik bad att få se mitt busskort. Jag visade det, men blev lite förvirrad, och insåg plötsligt att jag skulle av! Så jag hoppade av, varefter jag vände mig om och frågade vilken hållplats vi var på...Paniken växte allt eftersom sekunderna gick, och jag visste varken ut eller in.
En snäll tjej förbarmade sig över mig, och frågade vart jag skulle. Det visade sig i alla fall att jag skulle åka en hållplats till.
Väl tillbaka på spårvagnen frågade hon mig om jag skulle kunna hjälpa henne med barnvagnen (för hon hade en sådan, med en jättesöt bebis i).
Sedan utspelade sig följande scenario:
Hon: (följandes min strålande blick mot barnvagnen. Jag älskar ju barn) Hur gammal är du?
Jag: 16. Hur gammal är hon?
Hon: 4 månader.
Hon: Har du syskon?
Jag: Nej (det är möjligt att jag sa tyvärr också..)
Hon: Var bor du?
Jag: xxxxxx
Väl framme på hållplatsen hjälpte jag henne med barnvagnen och vi sa hej då. Sedan försvann de båda ut mitt liv...
Men jag fick känslan av att om jag hade sagt någonting om tidigare erfarenhet och om jag hade bott närmare, så hade jag fått jobbet som (åtminstone påtänkt) barnvakt åt den lilla. Och det hade jag inte heller haft någonting emot...
Jag funderar nu på att göra lite visitkort till mig själv, som jag kan lämna fram samtidigt som jag säger: Om ni i framtiden skulle behöva en barnvakt. Jag har goda referenser. Eller nått i den stilen...?
Fast, problemet med att vara barnvakt åt okända människor, förutom det att man faktiskt har anvaret för deras barn, är ju att jag inte vill vara hemma hos dem (det är obehagligt, farligt och dumt att gå hem till främmande människor) och de antagligen inte vill lämna barnet hemma hos mig (av samma anledning). Fast, det är ju alltid bättre om de lämnar sitt barn hos mig...
Vad tror ni? Var det en förklädd jobbintervju, eller var hon bara trevlig?
En som önskar sig visitkort, gärna flera olika sorter för olika jobb...
Babyfood
Kan du inte plocka ut den själv?
Hallå igen.
Igår hände det mycket :)
Jag träffade ju S, och köpte skolsaker för 250 kr (nej, jag är inte galen, men det är tydligen de som sätter priserna på Akademibokhandeln!). Sedan åkte jag och hämtade upp Lotsi på hennes jobb, och köpte en cheeseburgare som hon hade gjort <3!
Vi hade tidigare skojat om att jag skulle beställa en cheesburgare utan saltgurka, som hon då skulle göra till mig. Sagt och gjort. Detta ledde till följande ordväxling mellan mig och tjejen som stod i kassan.
Jag: Hej. En cheeseburgare utan saltgurka, tack.
Tjejen: A...det dröjer ju 4 minuter, så du kanske kan plocka bort den själv?
Jag: ö..nej det kan hon göra.
Tjejen: (med en konstig blick på mig) Okej...
MEN, det fungerade i alla fall. Lotsi tänkte till och med göra ett litet hjärta åt mig, eller lägga i en saltgurka bara för att jävlas, men just då fick hon en stor order...
Sedan köpte jag en jättesöt basker/mössa på Indiska, och sedan åkte vi in till stan och åt pizza, varefter vi gick på Dansforums provdag och dansade både balett och jazz. Det var riktigt roligt att dansa igen, men jag hade aldrig trott att man kunde bli så stel på bara 2 månader!
Idag skall jag på Liseberg :) Balder here I come!
Pussar från en tydligen oförmögen att ta ut sin egen saltgurka
Babyfood
Igår hände det mycket :)
Jag träffade ju S, och köpte skolsaker för 250 kr (nej, jag är inte galen, men det är tydligen de som sätter priserna på Akademibokhandeln!). Sedan åkte jag och hämtade upp Lotsi på hennes jobb, och köpte en cheeseburgare som hon hade gjort <3!
Vi hade tidigare skojat om att jag skulle beställa en cheesburgare utan saltgurka, som hon då skulle göra till mig. Sagt och gjort. Detta ledde till följande ordväxling mellan mig och tjejen som stod i kassan.
Jag: Hej. En cheeseburgare utan saltgurka, tack.
Tjejen: A...det dröjer ju 4 minuter, så du kanske kan plocka bort den själv?
Jag: ö..nej det kan hon göra.
Tjejen: (med en konstig blick på mig) Okej...
MEN, det fungerade i alla fall. Lotsi tänkte till och med göra ett litet hjärta åt mig, eller lägga i en saltgurka bara för att jävlas, men just då fick hon en stor order...
Sedan köpte jag en jättesöt basker/mössa på Indiska, och sedan åkte vi in till stan och åt pizza, varefter vi gick på Dansforums provdag och dansade både balett och jazz. Det var riktigt roligt att dansa igen, men jag hade aldrig trott att man kunde bli så stel på bara 2 månader!
Idag skall jag på Liseberg :) Balder here I come!
Pussar från en tydligen oförmögen att ta ut sin egen saltgurka
Babyfood
Back from the park
Jaha, då var jag hemma efter NRJ in the park. Inget speciellt, men det var trevligt. Och jag åt en våffla :D
28.000 var det på Liseberg idag...det kändes som om hela Göteborg var där. I alla fall det unga Gbg. Jag träffade väldigt mycket folk jag inte sett på länge, och det är ju alltid trevligt.
Socialt, om inte så speciellt, rent musikaliskt. Alla behöver vi göra någonting innan skolan börjar.
Imorgon skall jag träffa S och köpa pennor (det är viktiga saker inför skolstarten!) och sedan hämta Lotsi på jobbet. Sedan skall vi dansa, dansa, dansa...
Och på onsdag skall jag på Liseberg med min kära typ syssling O.
Sedan börjar allvaret. Skolan. 2:an. Hjälp...
Men jag har 2 dagar kvar. Det är sommarlov...lalala jag hör inte, det är sommarlov!! Sommaarloov!
28.000 var det på Liseberg idag...det kändes som om hela Göteborg var där. I alla fall det unga Gbg. Jag träffade väldigt mycket folk jag inte sett på länge, och det är ju alltid trevligt.
Socialt, om inte så speciellt, rent musikaliskt. Alla behöver vi göra någonting innan skolan börjar.
Imorgon skall jag träffa S och köpa pennor (det är viktiga saker inför skolstarten!) och sedan hämta Lotsi på jobbet. Sedan skall vi dansa, dansa, dansa...
Och på onsdag skall jag på Liseberg med min kära typ syssling O.
Sedan börjar allvaret. Skolan. 2:an. Hjälp...
Men jag har 2 dagar kvar. Det är sommarlov...lalala jag hör inte, det är sommarlov!! Sommaarloov!
Du gamla, du fria
Mitt älskade Sverige skrämmer mig.
Varför har frågan först nu blivit tagen på allvar? Har vi inte alla sett trenden? Såg vi inte alla resultatet i skolvalet, och i det riktiga valet också för den delen?
Jag förstår människors oro, och vad som kan driva dem till att rösta på sd. Det gör jag faktiskt. Med sådana skräckexempel som USA och Frankrike kan man inte klandra folk för att de vänder sig till det enda partiet som faktiskt tar upp integrationsfrågan! Men sd:s lösningar är lika dåliga som de andra partiernas vilja att ta tag i problemet. Och det faktum att man ger svar (felaktiga svar) gör dem inte till något bättre alternativ än de som försöker tiga ihjäl problemet.
Jag är på ett sätt tacksam att Sd finns, för det har fått de andra partierna att vakna lite. Men det måste ske mycket snabbare. Reinfeldt har 3 år på sig, och sedan kommer Sd in i riksdagen. Och då är det inte på låtsas längre. Då har vi tagit ett steg i riktningen mot att bli ett nytt Danmark, eller vilket annat land som helst som låter Främlingsfientligheten öppet komma fram.
Det är inte mitt Sverige, och jag vill aldrig se det så. Rasism är och skall alltid vara något fult. Inte någonting man glatt stoltserar med, för att det betyder att man älskar sitt land.
Jag har haft otaliga diskutioner med en bekant Sverigedemokrat, och jag har aldrig kunnat få honom att förstå vad jag menar. Men i hans argument ingår också frasen "Nej, jag är inte rasist, men jag vill inte ha muslimer här".
Jag börjar tro att Sverige är lika dömt att misslyckas som alla andra länder...tomma löften och någon att skylla på har alltid varit det bästa sättet att vinna över besvikna, naiva och bittra människor. Och dessa verkar vi ha gått om i Sverige. Tyvärr.
Jag hoppas att någonting ändras innan nästa val. Jag vill inte, vill inte, vill inte se sd i riksdagen. Det blir början på slutet för vårt Sverige. För det är vårt. Tillsammans. Allas.
Jag vill vara stolt när jag säger att jag är svensk.
Varför har frågan först nu blivit tagen på allvar? Har vi inte alla sett trenden? Såg vi inte alla resultatet i skolvalet, och i det riktiga valet också för den delen?
Jag förstår människors oro, och vad som kan driva dem till att rösta på sd. Det gör jag faktiskt. Med sådana skräckexempel som USA och Frankrike kan man inte klandra folk för att de vänder sig till det enda partiet som faktiskt tar upp integrationsfrågan! Men sd:s lösningar är lika dåliga som de andra partiernas vilja att ta tag i problemet. Och det faktum att man ger svar (felaktiga svar) gör dem inte till något bättre alternativ än de som försöker tiga ihjäl problemet.
Jag är på ett sätt tacksam att Sd finns, för det har fått de andra partierna att vakna lite. Men det måste ske mycket snabbare. Reinfeldt har 3 år på sig, och sedan kommer Sd in i riksdagen. Och då är det inte på låtsas längre. Då har vi tagit ett steg i riktningen mot att bli ett nytt Danmark, eller vilket annat land som helst som låter Främlingsfientligheten öppet komma fram.
Det är inte mitt Sverige, och jag vill aldrig se det så. Rasism är och skall alltid vara något fult. Inte någonting man glatt stoltserar med, för att det betyder att man älskar sitt land.
Jag har haft otaliga diskutioner med en bekant Sverigedemokrat, och jag har aldrig kunnat få honom att förstå vad jag menar. Men i hans argument ingår också frasen "Nej, jag är inte rasist, men jag vill inte ha muslimer här".
Jag börjar tro att Sverige är lika dömt att misslyckas som alla andra länder...tomma löften och någon att skylla på har alltid varit det bästa sättet att vinna över besvikna, naiva och bittra människor. Och dessa verkar vi ha gått om i Sverige. Tyvärr.
Jag hoppas att någonting ändras innan nästa val. Jag vill inte, vill inte, vill inte se sd i riksdagen. Det blir början på slutet för vårt Sverige. För det är vårt. Tillsammans. Allas.
Jag vill vara stolt när jag säger att jag är svensk.
Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
NRJ in the park
Ikväll skall jag till Liseberg med Lotsi, för att lyssna på lite musik, skratta, dansa och sjunga.
De jag ser fram emot mest är:
Mange Schmit (för att han är så cool. Jag är så imponerad av honom.)
Sunrise Avenue (för att jag gillar dem)
Danny och Ola (mest för att jag tycker det är kul att pojkarna äntligen fått slå igenom lite...och de har i alla fall 1-2 bra låtar var).
Men det är ju inte för musiken jag går. För musiken går jag på Kent.
Det här är för övrigt en lista på konserter (och annat) jag hade velat gå på (och i vissa fall skall gå på) den närmaste tiden (dvs. till slutet av det här året) :
Jonas Gardell - Tillfällig gäst på Konserthuset (skall gå!)
Kent i Lisebergshallen (utsålt, men jag skall försöka få tag på biljetter i alla fall! I have to go!!)
Oh Laura på Trägårn (F******* j**** 18-års gräns)
Håkan Hellström på Liseberg (skall gå!)
Ja..det var väl det just nu.
Och så är jag fortfarande lite ledsen för att jag missade Regina (mest pga av den stora artikeln i GP idag). Men nästa gång hon kommer skall jag stå längt fram!
De jag ser fram emot mest är:
Mange Schmit (för att han är så cool. Jag är så imponerad av honom.)
Sunrise Avenue (för att jag gillar dem)
Danny och Ola (mest för att jag tycker det är kul att pojkarna äntligen fått slå igenom lite...och de har i alla fall 1-2 bra låtar var).
Men det är ju inte för musiken jag går. För musiken går jag på Kent.
Det här är för övrigt en lista på konserter (och annat) jag hade velat gå på (och i vissa fall skall gå på) den närmaste tiden (dvs. till slutet av det här året) :
Jonas Gardell - Tillfällig gäst på Konserthuset (skall gå!)
Kent i Lisebergshallen (utsålt, men jag skall försöka få tag på biljetter i alla fall! I have to go!!)
Oh Laura på Trägårn (F******* j**** 18-års gräns)
Håkan Hellström på Liseberg (skall gå!)
Ja..det var väl det just nu.
Och så är jag fortfarande lite ledsen för att jag missade Regina (mest pga av den stora artikeln i GP idag). Men nästa gång hon kommer skall jag stå längt fram!
Happy Birthday
Grattis på 3 månaders-dagen lilla älskade blogg!
Jag kan fortfarande inte förstå att det har gått så lång tid. Ett kvartal av bloggande! Det som först var en plikt, eftersom man faktiskt "ska" blogga varje dag, har blivit ett beroende.
Hur kunde jag förrut hålla mina tankar för mig själv? Hur kunde jag låta de snurra runt i huvudet på mig, och aldrig låta pennan (eller tangentbordet för den delen) ta del av dem?
Jag tror inte jag eller ni riktigt kan förstå vad det har betytt för mig. Jag som hade fastnat så grundligt, som inte längre kände mig kapabel att skapa, kapabel att uttrycka. Visst är mina texter fortfarande inte i närheten av vad de brukade vara. Men jag känner att jag är på rätt spår.
För bloggandet har inte bara fått mig att börja skriva igen, utan har även fått mig att hitta tillbaka till läsandet. Det riktiga läsandet. Jag slutade läsa för att jag ville hitta min röst. Den som bara var min. Men så blev det inte. Jag skriver alltid som författaren jag för tillfället läser, jag anammar deras stil, deras ordförråd...lite av dem som helhet. Men om jag inte läser, då skriver jag inte alls. Då försvinner orden.
Jag tror inte att det nödvändigtvis att det betyder att jag inte kan annat än att härmas, för det är inte det jag gör, egentligen. Men det jag behöver mer än allt annat pröva mig fram. Och att läsa sådant som inspirerar, som får det att klia i fingrarna...
Så, till 6-månadersdagen lovar jag en klar förbättring. Då skall mina texter vara som de var. Just nu kan jag knappt känna igen mig själv i det jag skriver...
Men tills dess, jag försöker. Någon gång skall det nog lossna. Men för tillfället får ni nöja er med mina tankar, hur illa uttryckta de än må vara.
Grattis älskade blogg. Du räddar mig. Och det gör ni också (fast jag i början skrev att jag skriver för mig, så har ni, läsarna, kommit att betyda väldigt mycket för mig).
En rörd, beslutsam och som äntligen skall ta sin litterära karriär på allvar
Babyfood
Jag kan fortfarande inte förstå att det har gått så lång tid. Ett kvartal av bloggande! Det som först var en plikt, eftersom man faktiskt "ska" blogga varje dag, har blivit ett beroende.
Hur kunde jag förrut hålla mina tankar för mig själv? Hur kunde jag låta de snurra runt i huvudet på mig, och aldrig låta pennan (eller tangentbordet för den delen) ta del av dem?
Jag tror inte jag eller ni riktigt kan förstå vad det har betytt för mig. Jag som hade fastnat så grundligt, som inte längre kände mig kapabel att skapa, kapabel att uttrycka. Visst är mina texter fortfarande inte i närheten av vad de brukade vara. Men jag känner att jag är på rätt spår.
För bloggandet har inte bara fått mig att börja skriva igen, utan har även fått mig att hitta tillbaka till läsandet. Det riktiga läsandet. Jag slutade läsa för att jag ville hitta min röst. Den som bara var min. Men så blev det inte. Jag skriver alltid som författaren jag för tillfället läser, jag anammar deras stil, deras ordförråd...lite av dem som helhet. Men om jag inte läser, då skriver jag inte alls. Då försvinner orden.
Jag tror inte att det nödvändigtvis att det betyder att jag inte kan annat än att härmas, för det är inte det jag gör, egentligen. Men det jag behöver mer än allt annat pröva mig fram. Och att läsa sådant som inspirerar, som får det att klia i fingrarna...
Så, till 6-månadersdagen lovar jag en klar förbättring. Då skall mina texter vara som de var. Just nu kan jag knappt känna igen mig själv i det jag skriver...
Men tills dess, jag försöker. Någon gång skall det nog lossna. Men för tillfället får ni nöja er med mina tankar, hur illa uttryckta de än må vara.
Grattis älskade blogg. Du räddar mig. Och det gör ni också (fast jag i början skrev att jag skriver för mig, så har ni, läsarna, kommit att betyda väldigt mycket för mig).
En rörd, beslutsam och som äntligen skall ta sin litterära karriär på allvar
Babyfood
Cause I am a material girl
Det är läskigt hur mycket kläder jag har. Hur mycket kläder jag har som aldrig använder!
Samhällets materialism återspeglas i min garderob. Och jag är inte ens en "shopoholic". Jag är den som shoppar minst av alla mina kompisar! Vad säger det om samhället egentligen?
Men nu har jag rensat, och nu skall kläderna åtminstone användas.
Samhällets materialism återspeglas i min garderob. Och jag är inte ens en "shopoholic". Jag är den som shoppar minst av alla mina kompisar! Vad säger det om samhället egentligen?
Men nu har jag rensat, och nu skall kläderna åtminstone användas.
Vad hände med Krig och Fred?
Intellektuell. Vad innebär det egentligen?
Är det sant som min mamma säger, att jag har stannat av i min intellektuella utveckling? Det vill jag inte tro. Men om jag skall vara helt ärlig kanske hon har rätt. Jag har varken tid eller lust att ta mig an nya saker. Och när jag väl bestämt mig så blir det ingenting av det.
Jag läser inte alls lika mycket som jag gjorde, och när jag väl gör det blir det oftast någon chiclitt (vad har det blivit av mig egentligen?). Jag, som vill leva på språket, har slutat mata mitt ordförråd. Och det börjar märkas.
Hela mina barndom har jag fått höra att jag använder så "svåra ord", och nu när jag äntligen har växt till mig, och skulle kunna använda dem, då har jag inga kvar.
I sommar skulle jag ha läst Krig och Fred. Det var mitt mål, för att sedan fortsätta med andra klassiker, som Brott & Straff...
Jag har läst 30 sidor, mer har jag inte hunnit med. Och jag lär knappast hinna med det under skolåret. Det är ändå 2:an, och jag läser dessutom utökat program.
Men jag är rädd. Om jag inte orkar läsa, hur skall jag då orka skriva?
Är det sant som min mamma säger, att jag har stannat av i min intellektuella utveckling? Det vill jag inte tro. Men om jag skall vara helt ärlig kanske hon har rätt. Jag har varken tid eller lust att ta mig an nya saker. Och när jag väl bestämt mig så blir det ingenting av det.
Jag läser inte alls lika mycket som jag gjorde, och när jag väl gör det blir det oftast någon chiclitt (vad har det blivit av mig egentligen?). Jag, som vill leva på språket, har slutat mata mitt ordförråd. Och det börjar märkas.
Hela mina barndom har jag fått höra att jag använder så "svåra ord", och nu när jag äntligen har växt till mig, och skulle kunna använda dem, då har jag inga kvar.
I sommar skulle jag ha läst Krig och Fred. Det var mitt mål, för att sedan fortsätta med andra klassiker, som Brott & Straff...
Jag har läst 30 sidor, mer har jag inte hunnit med. Och jag lär knappast hinna med det under skolåret. Det är ändå 2:an, och jag läser dessutom utökat program.
Men jag är rädd. Om jag inte orkar läsa, hur skall jag då orka skriva?
Livet är livet
Igår träffade jag Lotsi, och det var underbart att ha henne hemma igen! Men hon var ledsen...och det bästa sättet att trösta sig efter en crush är att dricka lite och flumma med bästa kompisen...
Så, vi drack lite vodka, dansade runt till "Follow the leader" (btw. ny favoritlåt typ. Måste hitta den på youtube..) och sedan smsade vi till Turkiet...på turkiska. Vi är inte riktigt säkra på vad det betyder..men vi hoppas att det blev rätt. Sedan klippte jag även hennes hår, och det kanske inte var världens bästa idé..:P Men det var roligt.
Hennes crush är ihopkopplad med låten "Life is life", så den lyssnade vi också på väldigt mycket igår. Från och med nu skall vi när vi ser varandra framföra följande trudelutt:
E: Life is life nananananana
Babyfood: Labadab dab dab life!
Jag undrar hur folk kommer att reagera.
Stackars Lotsi är i alla fall just nu påväg till jobbet för att steka hamburgare efter hamburgare... och jag skall titta på Gilmore Girls, sova lite till, och sedan ta mig an den andra garderoben.
Mitt huvud gör ont. :(
Bakispussar
Babyfood
Så, vi drack lite vodka, dansade runt till "Follow the leader" (btw. ny favoritlåt typ. Måste hitta den på youtube..) och sedan smsade vi till Turkiet...på turkiska. Vi är inte riktigt säkra på vad det betyder..men vi hoppas att det blev rätt. Sedan klippte jag även hennes hår, och det kanske inte var världens bästa idé..:P Men det var roligt.
Hennes crush är ihopkopplad med låten "Life is life", så den lyssnade vi också på väldigt mycket igår. Från och med nu skall vi när vi ser varandra framföra följande trudelutt:
E: Life is life nananananana
Babyfood: Labadab dab dab life!
Jag undrar hur folk kommer att reagera.
Stackars Lotsi är i alla fall just nu påväg till jobbet för att steka hamburgare efter hamburgare... och jag skall titta på Gilmore Girls, sova lite till, och sedan ta mig an den andra garderoben.
Mitt huvud gör ont. :(
Bakispussar
Babyfood
Lite bilder från min vecka som seglare....
Bilderna är tagna av Moi (dvs. Babyfood)
Är faktiskt själv väldigt nöjd med de...speciellt den sista. Till och med med min skitkamera. Vad var det jag sa, Pripps Blå-reklam.
3 månader!
Shit. Jag har snart haft den här bloggen i 3 månader. Gud va tiden går snabbt. Nu är jag ganska så hooked, faktiskt. Det är väldigt skönt att ha någonstans att skriva av sig. Alla känslor blir lättare att reda ut när man har de svart på vitt.
Jag hoppas att det tittar in riktigt mycket folk på 3 månadersjubiléet :D (och jag skall försöka att själv inte glömma bort det) 20 augusti!
Just det...då skall jag på NRJ in the park...haha. Det har absolut ingenting med saken att göra, men ändå...
Jag hoppas att det tittar in riktigt mycket folk på 3 månadersjubiléet :D (och jag skall försöka att själv inte glömma bort det) 20 augusti!
Just det...då skall jag på NRJ in the park...haha. Det har absolut ingenting med saken att göra, men ändå...
Ett leende
Fick precis kedjebrev till min epost, och jag tyckte det var ganska tänkvärt. Så, här får alla ni också ett leende på läpparna.
Vi har för bråttom i vår hektiska värld för att vi skulle ha tid att stanna och tänka på livets grundläggande frågor, såsom:
Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?
Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?
Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
Varför är inte ordet förkortning kortare?
Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?
Varför finns det inte kattmat som smakar mus?
Varför står det på hundmatburken "ny bättre smak", vem har testat detta?
Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?
Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?
Varför tvättar vi handdukarna, händer är väl rena när de torkas?
Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?
Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?
När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?
Har arbetarna på Lipton kafferast?
När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?
Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?
Om du log, om så bara en gång ska du skicka detta mail till alla som du önskar får ett leende !!
Mumin
Det här är barndom (men jag finner det hemskt att det finns på polska på youtube, men inte på svenska! Jag förstår iof den här versionen också..men ändå)
Framtidsnoja
Vad det är svårt att följa sin egen väg. Att slå sig fram för att göra det man vill.
En kompis till familjen är i London och försöker slå sig fram som sångerska. Hon har en underbar röst, och skriver egna låtar, men det är en tuff väg att gå. Det är svårt att slå sig fram.
Jag undrar om jag någonsin kommer att våga satsa på det jag vill göra. Jag vill skriva, det vet jag, men vad?
Kommer jag någonsin att kunna sätta mig ner och skriva en bok? Kommer jag orka jobba mig upp i journalistbranchen, där det knappt finns några jobb kvar? Kommer jag kunna bli det som jag nog passar bäst, krönikör, eller kommer jag att sluta som reporter på SmåstadsPosten?
Framtiden skrämmer mig. När mamma var ett år äldre än mig pluggade hon redan juridik i Polen. Inte för att hon ville bli jurist, men ändå. Hon hade gjort sitt val.
Jag är inte ens i närheten av att välja. Välja vad jag vill göra med resten av mitt liv! Det vore ju så mycket enklare att bara ge ut en bok...i säg Harry Potter klass (fast bättre skriven, givetvis :P) och sedan bestämma sig. Så man kan välja, utan huvudet fullt av bilder på sig själv ätandes bara snabbmackaroner i all evighet medan man försöker frilansa...
Suck. Bratsen har det så mycket lättare. Jag önskar jag var en brat. Pappa betalar låter som en väldigt trevlig filosofi. I alla fall "pappa betalar tills jag hittat ett jobb jag trivs med och tjänar bra på".
Eller så kanske jag flyttar till Moskva och blir busschaufför, som M brukar säga. Och kanske jag sedan kan skriva en bok om mina upplevelser...
En förvirrad, rädd och fruktande snabbmackaroner
Babyfood
En kompis till familjen är i London och försöker slå sig fram som sångerska. Hon har en underbar röst, och skriver egna låtar, men det är en tuff väg att gå. Det är svårt att slå sig fram.
Jag undrar om jag någonsin kommer att våga satsa på det jag vill göra. Jag vill skriva, det vet jag, men vad?
Kommer jag någonsin att kunna sätta mig ner och skriva en bok? Kommer jag orka jobba mig upp i journalistbranchen, där det knappt finns några jobb kvar? Kommer jag kunna bli det som jag nog passar bäst, krönikör, eller kommer jag att sluta som reporter på SmåstadsPosten?
Framtiden skrämmer mig. När mamma var ett år äldre än mig pluggade hon redan juridik i Polen. Inte för att hon ville bli jurist, men ändå. Hon hade gjort sitt val.
Jag är inte ens i närheten av att välja. Välja vad jag vill göra med resten av mitt liv! Det vore ju så mycket enklare att bara ge ut en bok...i säg Harry Potter klass (fast bättre skriven, givetvis :P) och sedan bestämma sig. Så man kan välja, utan huvudet fullt av bilder på sig själv ätandes bara snabbmackaroner i all evighet medan man försöker frilansa...
Suck. Bratsen har det så mycket lättare. Jag önskar jag var en brat. Pappa betalar låter som en väldigt trevlig filosofi. I alla fall "pappa betalar tills jag hittat ett jobb jag trivs med och tjänar bra på".
Eller så kanske jag flyttar till Moskva och blir busschaufför, som M brukar säga. Och kanske jag sedan kan skriva en bok om mina upplevelser...
En förvirrad, rädd och fruktande snabbmackaroner
Babyfood
Bara i USA
Det kanske är bra att inte Facebook har blivit så stort i Sverige än...(btw. jag har det :P)
Kolla in det här
Men om folk har problem med att rumskamraterna är homosexuella innan de kommer dit, så lär de ju ha det när de väl är där också...
Kolla in det här
Men om folk har problem med att rumskamraterna är homosexuella innan de kommer dit, så lär de ju ha det när de väl är där också...
Shit vad den fastnar
Här får ni en låt som fastnar riktigt ordentligt.
Och ja, det är Hilary Duff. Hon är ju så söt. :P
Det är för övrigt från Lizzie McGuire filmen. Kommer ihåg att jag tyckte den var ganska bra...när den släpptes.
Och ja, det är Hilary Duff. Hon är ju så söt. :P
Det är för övrigt från Lizzie McGuire filmen. Kommer ihåg att jag tyckte den var ganska bra...när den släpptes.
Oskrivna blad
Jag har suttit och bläddrat i min nya kalender (från Ordning&Reda). Så många tomma sidor...
Vad kommer att stå på de när det här året är slut? Hur kommer 2:an att bli?
Det är så mycket som kan hända på ett år. Nya vänner som kommer till, gamla vänner som försvinner...resor, äventyr, sorg och kärlek.
Det är därför jag alltid sparar mina kalendrar. De är egentligen bättre än dagböcker, för de är mycket mer opartiska (om ni förstår vad jag menar).
S fyller 18 om 5 månader. Fan va tiden går fort...
En nostalgisk, nervös och hoppfull
Babyfood
Vad kommer att stå på de när det här året är slut? Hur kommer 2:an att bli?
Det är så mycket som kan hända på ett år. Nya vänner som kommer till, gamla vänner som försvinner...resor, äventyr, sorg och kärlek.
Det är därför jag alltid sparar mina kalendrar. De är egentligen bättre än dagböcker, för de är mycket mer opartiska (om ni förstår vad jag menar).
S fyller 18 om 5 månader. Fan va tiden går fort...
En nostalgisk, nervös och hoppfull
Babyfood
Veronica Mars är slut :(
Jag behöver nått nytt att titta på. Veronica Mars skulle fylla upp hålrumment efter Gilmore Girls, men vad skall nu fylla upp hålrummet efter VM? Några förslag?
Lotsi och Lottsi <3
Idag kommer Elin hem från Turkiet :D! Har saknat henne så mycket!!
Tjejsnack
Tänkte jag skulle börja med det här jag också, mest för att det är kul, och det kan vara intressant att djupdyka i minnen och åsikter.
Dessutom kanske ni får en bättre bild av hur jag egentligen är.
Veckans tjejsnack handlar om kärlek.
Så. Lärde ni er någonting? Det gjorde nog jag...
Dessutom kanske ni får en bättre bild av hur jag egentligen är.
Veckans tjejsnack handlar om kärlek.
- Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur? Ja, det gör jag. Även om det var i tvåan så räknar jag det som äkta kärlek. Jag var kär i killen i fråga i ca 1,5 år. Vi var väldigt bra kompisar, och umgicks väldigt mycket, trots att han var 1 år äldre.
- Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes? Jag har faktiskt aldrig officiellt "varit ihop" med någon. Så nej, det gör jag inte.
- Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte? Nja. Jag tror inte att man kan blir kär, för att bli det krävs att man tycker om personligheten. Men jag tror att man kan bli förälskad vid första ögonkastet, ja.
- Vad är kärlek för dej? Äkta kärlek, är att man älskar personen ifråga. Att personen betyder nästan allt för en, att man skulle göra nästan vad som helst för den, och att man älskar hela personen, både fysiskt och psykiskt.
- Har du en pojkvän/flickvän för tillfället? Hur länge har ni varit tillsammans, bor ni ihop? Distans? Om inte skulle du vilja ha det nu? Motivera. Nej, jag har ingen pojkvän. Skulle jag vilja ha det nu? Ja det hade jag ju velat, men inte för att "ha en pojkvän", utan för att det skulle vara underbart att hitta någon som man älskar. Jag tror inte på förhållanden som man har i brist på annat. Så en pojkvän för mig skulle innebära äkta kärlek, och det vill vi väl alla ha?
Så. Lärde ni er någonting? Det gjorde nog jag...
Utrensning
In med det nya, och ut med det gamla. Så blir det alltid inför skolstarten. Idag gäller detta min garderob, men allt runt omkring oss skall ändras.
För sanningen är att detta är ända tiden man kan ändra på sig. Efter två månaders uppehåll kan man komma tillbaka som en helt ny människa. Om jag skall blir gothare är det med andra ord nu jag skall visa upp min nya sida (bara som exempel)...
Egentligen är det idiotiskt, för man kan inte ändra på sig speciellt mycket på två månader. Men så är det, sommarlovet ger dig en ny chans att visa vem du är. En ny chans att klättra i herarkin (som officiellt "inte finns"). En ny chans att bli den du vill vara.
Jag tror inte att jag har förändrats speciellt mycket alls under den här sommaren. Den har iaf haft mycket mindre betydelse än förra sommaren. Då var det så mycket nytt, och nu är det enda som har varit nytt att jag har kört bil. Men det är faktiskt inte en sådan livsavgörande sak (fast det kändes väldigt symboliskt och viktigt när jag satte mig med händerna på ratten första gången).
Har den här sommaren förändrat dig? Kommer du nu inför det nya året att klä på dig en ny roll? Eller är du stark nog att "bara" vara dig själv? Vet du vem du är?
Nu skall jag fixa med garderoben, och försöka mig på att skapa en ny Babyfood. En som går i tvåan, vars kompisar snart fyller 18 (fast hon själv bara fyller 17), och som är lite säkrare i sig själv än vad hon var innan sommaren.
För någonting måste ju lovet vara bra för. Jag menar, jag är ju lika trött i alla fall. Det får åtminstone ha bidragit lite till min personliga utveckling.
9 dagar kvar.
En trött, förvirrad, men som ändå finner världen spännande och intressant
Babyfood
För sanningen är att detta är ända tiden man kan ändra på sig. Efter två månaders uppehåll kan man komma tillbaka som en helt ny människa. Om jag skall blir gothare är det med andra ord nu jag skall visa upp min nya sida (bara som exempel)...
Egentligen är det idiotiskt, för man kan inte ändra på sig speciellt mycket på två månader. Men så är det, sommarlovet ger dig en ny chans att visa vem du är. En ny chans att klättra i herarkin (som officiellt "inte finns"). En ny chans att bli den du vill vara.
Jag tror inte att jag har förändrats speciellt mycket alls under den här sommaren. Den har iaf haft mycket mindre betydelse än förra sommaren. Då var det så mycket nytt, och nu är det enda som har varit nytt att jag har kört bil. Men det är faktiskt inte en sådan livsavgörande sak (fast det kändes väldigt symboliskt och viktigt när jag satte mig med händerna på ratten första gången).
Har den här sommaren förändrat dig? Kommer du nu inför det nya året att klä på dig en ny roll? Eller är du stark nog att "bara" vara dig själv? Vet du vem du är?
Nu skall jag fixa med garderoben, och försöka mig på att skapa en ny Babyfood. En som går i tvåan, vars kompisar snart fyller 18 (fast hon själv bara fyller 17), och som är lite säkrare i sig själv än vad hon var innan sommaren.
För någonting måste ju lovet vara bra för. Jag menar, jag är ju lika trött i alla fall. Det får åtminstone ha bidragit lite till min personliga utveckling.
9 dagar kvar.
En trött, förvirrad, men som ändå finner världen spännande och intressant
Babyfood
Harry Potter 5
Jag kan nu checka av Harry Potter 5 från min att-se- lista.
Den var riktigt bra, jag tycker att det är den bästa hittills. Den hade utan tvekan ett bättre flyt, snyggare övergångar...var helt enkelt bättre gjord än de föregående. Men det var synd att de alltid skall ta bort så mycket av det som gör Harry Potter så bra, dvs. vardagen. Nästan alla konversationer försvinner, och kvar blir bara det som är "spännande". Men då blir filmen inte heller lika rolig.
Fast, jag måste erkänna att jag skrattade högt många gånger.
Så, stick iväg och se den!! Klart sevärd, för alla (som åtminstone har sett de andra filmerna...eller läst böckerna. Annars blir man nog ganska förvirrad).
Den var riktigt bra, jag tycker att det är den bästa hittills. Den hade utan tvekan ett bättre flyt, snyggare övergångar...var helt enkelt bättre gjord än de föregående. Men det var synd att de alltid skall ta bort så mycket av det som gör Harry Potter så bra, dvs. vardagen. Nästan alla konversationer försvinner, och kvar blir bara det som är "spännande". Men då blir filmen inte heller lika rolig.
Fast, jag måste erkänna att jag skrattade högt många gånger.
Så, stick iväg och se den!! Klart sevärd, för alla (som åtminstone har sett de andra filmerna...eller läst böckerna. Annars blir man nog ganska förvirrad).
Det kallar jag shopping!
Är nu hemkommen från stan. Som jag har shoppat idag! Jag brukar aldrig hitta någonting (känns det som), men idag kunde jag knappt vända mig om utan att hitta någonting jag ville ha!
Jag älskar de nya höstkollektionerna, lika mycket som jag hatat modet som varit en tid tillbaka!
Jag har tyvärr också bränt riktigt mycket pengar, och känner mig på sätt och vis skamsen och ytlig...men varje köp har egentligen varit genomtänkt och väldigt rationellt (tycker jag då). Inte ens min mamma kunde klaga (så värst mycket).
Men ändå...2000 kr.
Jag har köpt:
1 grå tröja med trekvartsärm (ganska varm)
1 svart tunika/tröja i ylle (?) (varm i alla fall)
1 par jeans (Cheap Monday. Tyvärr inte på rea, isf hade de kostat 50 kr st :( )
1 kalender från Ordning&Reda (de är svindyra, men de är verkligen bra.)
Sedan åt vi dessutom thaimat, och gick på bio. Det blir ju ganska mycket pengar...
Dessutom köpte jag ett par skor, som jag velat ha i typ 6 månader. Jag har inte kunnat bestämma mig, för de kostade ändå 1050, och jag behöver ju de inte egentligen...alls. Men så idag var det rea, 70 %. Det måste väl vara ett kap i allas ögon?
Nåja, det är inte så farligt. Jag brukar ju aldrig shoppa såhär annars. Fast...det värsta är att det finns så mycket mer som jag behöver. Faktiskt behöver. Som underkläder....och pennor....och skrivböcker.
Av någon anledning tror jag inte att mamma kommer förstå när jag ber om ännu mer pengar...
Eller vad tror ni?
En skamsen, fundersam, men i hemlighet mycket nöjd
Babyfood
Jag älskar de nya höstkollektionerna, lika mycket som jag hatat modet som varit en tid tillbaka!
Jag har tyvärr också bränt riktigt mycket pengar, och känner mig på sätt och vis skamsen och ytlig...men varje köp har egentligen varit genomtänkt och väldigt rationellt (tycker jag då). Inte ens min mamma kunde klaga (så värst mycket).
Men ändå...2000 kr.
Jag har köpt:
1 grå tröja med trekvartsärm (ganska varm)
1 svart tunika/tröja i ylle (?) (varm i alla fall)
1 par jeans (Cheap Monday. Tyvärr inte på rea, isf hade de kostat 50 kr st :( )
1 kalender från Ordning&Reda (de är svindyra, men de är verkligen bra.)
Sedan åt vi dessutom thaimat, och gick på bio. Det blir ju ganska mycket pengar...
Dessutom köpte jag ett par skor, som jag velat ha i typ 6 månader. Jag har inte kunnat bestämma mig, för de kostade ändå 1050, och jag behöver ju de inte egentligen...alls. Men så idag var det rea, 70 %. Det måste väl vara ett kap i allas ögon?
Nåja, det är inte så farligt. Jag brukar ju aldrig shoppa såhär annars. Fast...det värsta är att det finns så mycket mer som jag behöver. Faktiskt behöver. Som underkläder....och pennor....och skrivböcker.
Av någon anledning tror jag inte att mamma kommer förstå när jag ber om ännu mer pengar...
Eller vad tror ni?
En skamsen, fundersam, men i hemlighet mycket nöjd
Babyfood
Biofilmer
Just det, skall ju på bio idag (antagligen).
Här är några av de filmer jag vill se:
Simpsons (men det visste ni ju)
Harry Potter 5
Ciao Bella
Shrek 3 (kan inte fatta att jag inte såg den när jag var i Polen! Fan va segt Sverige är!)
Se upp för dårarna
Disturbia
A..ni fattar. Ganska mycket film.
Tror nog vi kommer att se Harry Potter. Sedan får jag väl locka med mig K på Simpsons. Hoppas bara inte att hon redan har sett den...
Här är några av de filmer jag vill se:
Simpsons (men det visste ni ju)
Harry Potter 5
Ciao Bella
Shrek 3 (kan inte fatta att jag inte såg den när jag var i Polen! Fan va segt Sverige är!)
Se upp för dårarna
Disturbia
A..ni fattar. Ganska mycket film.
Tror nog vi kommer att se Harry Potter. Sedan får jag väl locka med mig K på Simpsons. Hoppas bara inte att hon redan har sett den...
Kulturkalas och andra enkla nöjen
Jag har precis tagit en varm dusch. My god vilken lyx. Inte en enda brännmanet in sight, varmt vatten och dessutom inte salt?!
Idag skall jag träffa L, S och J på stan, för att göra det vi alltid gör; shoppa, fika, prata och kanske gå på bio. Innan lägret hade jag fullkomligt tröttnat på detta upplägg, men nu känns det spännande, nytt och trevligt igen.
Dessutom måste jag göra den obligatoriska "inför-skolstarten"-shoppingen (oj, det slog mig just att det här är näst sista gången jag gör det! Eller...jag kommer förstås att behöva pennor på universitetet också..). Detta gäller både på penn- och klädfronten.
Det är också kulturkalas i staden. Speciellt stor skillnad tror jag inte det är från det vanliga Göteborgskalaset, men det nya namnet har inte hunnit få associationer till fylla, stöld och våldtäkter. Eftersom mina (kanske överbeskyddande) föräldrar aldrig låtit mig gå på Göteborgskalaset kommer jag inte att kunna jämföra de två, men det känns trevligt att det händer något i Gbg. När jag nu tvunget skulle missa Way Out West.
Fick förresten ett samtal från N (tjejkompis jag umgicks med när jag var i Småland) som var där. Hon ringde mig när Regina Spektor sjöng Samson, och spelade in hela låten som ett röstmeddelande. Det var så gulligt! Jag hade mest sagt det på skoj (haha, du får ringa mig när hon spelar...), men hon kom ihåg! Så där satt jag ute i Skärgården och lyssnade på Regina Spektor och N som sjöng Samson tillsammans...
Nu måste jag föna mitt hår (omg denna lyx! :D) och bege mig ut på stan.
En upprymd och glad
Babyfood
Idag skall jag träffa L, S och J på stan, för att göra det vi alltid gör; shoppa, fika, prata och kanske gå på bio. Innan lägret hade jag fullkomligt tröttnat på detta upplägg, men nu känns det spännande, nytt och trevligt igen.
Dessutom måste jag göra den obligatoriska "inför-skolstarten"-shoppingen (oj, det slog mig just att det här är näst sista gången jag gör det! Eller...jag kommer förstås att behöva pennor på universitetet också..). Detta gäller både på penn- och klädfronten.
Det är också kulturkalas i staden. Speciellt stor skillnad tror jag inte det är från det vanliga Göteborgskalaset, men det nya namnet har inte hunnit få associationer till fylla, stöld och våldtäkter. Eftersom mina (kanske överbeskyddande) föräldrar aldrig låtit mig gå på Göteborgskalaset kommer jag inte att kunna jämföra de två, men det känns trevligt att det händer något i Gbg. När jag nu tvunget skulle missa Way Out West.
Fick förresten ett samtal från N (tjejkompis jag umgicks med när jag var i Småland) som var där. Hon ringde mig när Regina Spektor sjöng Samson, och spelade in hela låten som ett röstmeddelande. Det var så gulligt! Jag hade mest sagt det på skoj (haha, du får ringa mig när hon spelar...), men hon kom ihåg! Så där satt jag ute i Skärgården och lyssnade på Regina Spektor och N som sjöng Samson tillsammans...
Nu måste jag föna mitt hår (omg denna lyx! :D) och bege mig ut på stan.
En upprymd och glad
Babyfood
Tillbaka till civilisationen
Ah. Hemma igen.
Jag har haft det jätteroligt, det har varit sol och många trevliga nya människor, intryck och glada upptåg. Men ah. Borta bra men hemma bäst, ändå.
Jag har faktiskt också lärt mig väldigt mycket. Jag kan rigga (nästan i alla fall...har lite problem med storseglet fortfarande), sätta upp tält, laga mat på ett "triangelkök" (jag tror inte det heter det, men det lät så när de sa det) och till och med att segla någorlunda.
Jag har också lärt mig att uppskatta vardagens bekvämligheter. Jag säger bara WC! Efter att ha varit på hajk i tre nätter var till och med multoan en lyx. Jag har också saknat känslan av renhet efter en varm dusch. Hur man än försöker så känner man sig inte riktigt ren efter ett bad i havet (även med shampo och tvål). Men man vaknar bra av morgondopp (btw. jag kan numera lägga skinny dipping till min meritlista ;) )
Men vissa saker har varit underbara. Att ligga på klipporna på en ö i skärgården, under bar himmel, medan man pratar och tittar på solnedgången, augustimånen och stjärnorna är underbart. Likaså att halvligga i en segelbåt med trevligt sällskap, lagom mycket sol och en glass i handen...
Jag har levt i en Pripps Blå-reklam.
Men det känns skönt att vara hemma igen. Jag har saknat min säng, mina föräldrar, och mina kompisar. Kompisarna mest faktiskt.
Eller..nej, det är inte riktigt rätt. Jag har saknat "kompisar". Jag menar inte att jag inte fick kompisar på lägret, utan jag har saknat känslan av att känna en person så pass bra att man kan säga lite vad som helst, att veta att man är omtyckt och att man har någon som man hör ihop med.
För jag har aldrig varit bra på det där som nästan alla tjejer gör, att grabba tag i någon att bli "du-och-jag"-kompis med. Det tar längre tid för mig att skapa en sådan connection. Inte att få kontakt, utan att komma förbi det där ytliga stadiet. Fast, jag tror egentligen inte att de andra kan det heller. Men de kan låtsas, och det kan tydligen inte jag.
Hur som helst, jag har saknat mina kompisar. Mest Elin tror jag. För vi har den där "du-och-jag" känslan. Lotsi & Lottsi 4 ever. Hon kommer hem på onsdag!
Nu skall jag slappa, titta på tv, shoppa, gå på bio och lata mig i största allmänhet. 10 dagar kvar innan skolan börjar. Nedräkningen har börjat.
En öm, glad, och hyfsat brunbränd (yes!! :D)
Babyfood
Förresten, jag har saknat er också.
Jag har haft det jätteroligt, det har varit sol och många trevliga nya människor, intryck och glada upptåg. Men ah. Borta bra men hemma bäst, ändå.
Jag har faktiskt också lärt mig väldigt mycket. Jag kan rigga (nästan i alla fall...har lite problem med storseglet fortfarande), sätta upp tält, laga mat på ett "triangelkök" (jag tror inte det heter det, men det lät så när de sa det) och till och med att segla någorlunda.
Jag har också lärt mig att uppskatta vardagens bekvämligheter. Jag säger bara WC! Efter att ha varit på hajk i tre nätter var till och med multoan en lyx. Jag har också saknat känslan av renhet efter en varm dusch. Hur man än försöker så känner man sig inte riktigt ren efter ett bad i havet (även med shampo och tvål). Men man vaknar bra av morgondopp (btw. jag kan numera lägga skinny dipping till min meritlista ;) )
Men vissa saker har varit underbara. Att ligga på klipporna på en ö i skärgården, under bar himmel, medan man pratar och tittar på solnedgången, augustimånen och stjärnorna är underbart. Likaså att halvligga i en segelbåt med trevligt sällskap, lagom mycket sol och en glass i handen...
Jag har levt i en Pripps Blå-reklam.
Men det känns skönt att vara hemma igen. Jag har saknat min säng, mina föräldrar, och mina kompisar. Kompisarna mest faktiskt.
Eller..nej, det är inte riktigt rätt. Jag har saknat "kompisar". Jag menar inte att jag inte fick kompisar på lägret, utan jag har saknat känslan av att känna en person så pass bra att man kan säga lite vad som helst, att veta att man är omtyckt och att man har någon som man hör ihop med.
För jag har aldrig varit bra på det där som nästan alla tjejer gör, att grabba tag i någon att bli "du-och-jag"-kompis med. Det tar längre tid för mig att skapa en sådan connection. Inte att få kontakt, utan att komma förbi det där ytliga stadiet. Fast, jag tror egentligen inte att de andra kan det heller. Men de kan låtsas, och det kan tydligen inte jag.
Hur som helst, jag har saknat mina kompisar. Mest Elin tror jag. För vi har den där "du-och-jag" känslan. Lotsi & Lottsi 4 ever. Hon kommer hem på onsdag!
Nu skall jag slappa, titta på tv, shoppa, gå på bio och lata mig i största allmänhet. 10 dagar kvar innan skolan börjar. Nedräkningen har börjat.
En öm, glad, och hyfsat brunbränd (yes!! :D)
Babyfood
Förresten, jag har saknat er också.
"Vem kan segla för utan vind.."
Jag är nervös. Imorgon skall jag ut på en ö, mitt ute i ingenstans, men 30 främlingar. Kanske 40.
Jag har alltid försökt se på nya människor som en ny chans att återuppfinna sig själv, att vara någon ny, att komma lite närmare sitt riktiga "jag".
Betyder det att jag är falsk? Nej. Betyder det att jag inte brukar vara mig själv? Nja. Det leder mig ju genast till frågan jag aldrig får svar på; vem är jag, egentligen?
Imorgon skall jag försöka orka spela. Orka vara positiv, göra bra första intryck. För den du är första dagen är oftast den du är hela lägret.
Min roll under lägret kommer i så fall att vara: konstiga sura tjejen som inte reagerar när man pratar med henne
För det är ungefär vem jag är när man tvingar upp mig kl. 6 på morgonen (!) på sommarlovet.
Jag hade ju hellre satsat på: coola, glada, shyssta och roliga tjejen.
Vi får väl se. Jag lovar att berätta vad min roll blev när jag kommer tillbaka! ;)
I guess this is goodbye, for now. Kanske skriver jag något konstigt lite senare.
En nervös (därav mina nerbitna naglar. Noo!) men förväntansfull
Babyfood
Just det! Snääälla kommentera lite! De enda som skrivit kommentarer på sistone är Ellinor och Fredrick (jag tycker jättemycket om era kommentarer, btw :P)! Jag börjar tro att folk bara kommer in på bloggen, men inte läser...
För några känslor borde ju mina texter väcka??
Jag har alltid försökt se på nya människor som en ny chans att återuppfinna sig själv, att vara någon ny, att komma lite närmare sitt riktiga "jag".
Betyder det att jag är falsk? Nej. Betyder det att jag inte brukar vara mig själv? Nja. Det leder mig ju genast till frågan jag aldrig får svar på; vem är jag, egentligen?
Imorgon skall jag försöka orka spela. Orka vara positiv, göra bra första intryck. För den du är första dagen är oftast den du är hela lägret.
Min roll under lägret kommer i så fall att vara: konstiga sura tjejen som inte reagerar när man pratar med henne
För det är ungefär vem jag är när man tvingar upp mig kl. 6 på morgonen (!) på sommarlovet.
Jag hade ju hellre satsat på: coola, glada, shyssta och roliga tjejen.
Vi får väl se. Jag lovar att berätta vad min roll blev när jag kommer tillbaka! ;)
I guess this is goodbye, for now. Kanske skriver jag något konstigt lite senare.
En nervös (därav mina nerbitna naglar. Noo!) men förväntansfull
Babyfood
Just det! Snääälla kommentera lite! De enda som skrivit kommentarer på sistone är Ellinor och Fredrick (jag tycker jättemycket om era kommentarer, btw :P)! Jag börjar tro att folk bara kommer in på bloggen, men inte läser...
För några känslor borde ju mina texter väcka??
Vad hände med tankarna?
Vad hände med filosofin?
Vart tog tankarna vägen? När jag ser tillbaka på dem senaste inläggen handlar de om mitt vardag, rätt och slätt. Visst har jag klämmt in lite åsikter här och där...men det är inte samma sak.
Anledningen till att jag skriver har alltid varit för att dela med mig av mina tankar, inte mitt liv. Ibland går de två inte att skilja åt, det är också därför jag tycker det är bättre att skriva anonymt.
Man skulle kunna tro att det är för att jag inte vill stå för det jag skriver, men det är inte sant. Jag tror helt enkelt att folk lägger alltför stor vikt vid vem som skriver, inte varför eller vad, som borde vara de första frågorna som dyker upp när man läser en (förhoppningsvis) intressant text.
Därför skriver jag inte vem jag är. Därför ber jag inte mina vänner läsa min blogg.
Hittar de hit, så visst får de läsa. Men jag vill att folk hittar hit själva.
Är det konstigt? Does it make any sense? At all?
Jag tror fortfarande det har något med att tvinga sina tankar på någon annan. Jag kommer nog aldrig komma ifrån min avsky för det.
När jag skriver vill jag att någon skall läsa. Men jag vill att denne någon skall läsa av sin egna fria vilja, och fortsätta läsa för att det jag skriver intresserar honom. Inte för att någon säger att det borde läsas. Eller för att personen ifråga tycker om mig.
Därför skriver jag för främlingar, för vilka jag inte betyder någonting. I alla fall inte genom annat än det jag skriver.
Vart tog tankarna vägen? När jag ser tillbaka på dem senaste inläggen handlar de om mitt vardag, rätt och slätt. Visst har jag klämmt in lite åsikter här och där...men det är inte samma sak.
Anledningen till att jag skriver har alltid varit för att dela med mig av mina tankar, inte mitt liv. Ibland går de två inte att skilja åt, det är också därför jag tycker det är bättre att skriva anonymt.
Man skulle kunna tro att det är för att jag inte vill stå för det jag skriver, men det är inte sant. Jag tror helt enkelt att folk lägger alltför stor vikt vid vem som skriver, inte varför eller vad, som borde vara de första frågorna som dyker upp när man läser en (förhoppningsvis) intressant text.
Därför skriver jag inte vem jag är. Därför ber jag inte mina vänner läsa min blogg.
Hittar de hit, så visst får de läsa. Men jag vill att folk hittar hit själva.
Är det konstigt? Does it make any sense? At all?
Jag tror fortfarande det har något med att tvinga sina tankar på någon annan. Jag kommer nog aldrig komma ifrån min avsky för det.
När jag skriver vill jag att någon skall läsa. Men jag vill att denne någon skall läsa av sin egna fria vilja, och fortsätta läsa för att det jag skriver intresserar honom. Inte för att någon säger att det borde läsas. Eller för att personen ifråga tycker om mig.
Därför skriver jag för främlingar, för vilka jag inte betyder någonting. I alla fall inte genom annat än det jag skriver.
Prepared to sail.
Omg. Jag är klar. Allt är nedpackat. Typ.
Jag kommer att se ut som en packåsna imorgon. Hej alla människor. Vad heter ni? Nej, nej, jag håller inte alls på att dö här. Don't mind me..
Men det fick plats i alla fall. I en ryggsäck på 20 l och två st stora sportbags. Jag skall vara borta en vecka.
Men det förstås, sovsäcken och flytvästen tar ju ganska mycket plats.
Anyway, jag börjar bli lite nervös. Friluftsliv och sport i allmänhet är ju inte riktigt "min grej". Men..aja
Here goes nothing.
Jag kommer att se ut som en packåsna imorgon. Hej alla människor. Vad heter ni? Nej, nej, jag håller inte alls på att dö här. Don't mind me..
Men det fick plats i alla fall. I en ryggsäck på 20 l och två st stora sportbags. Jag skall vara borta en vecka.
Men det förstås, sovsäcken och flytvästen tar ju ganska mycket plats.
Anyway, jag börjar bli lite nervös. Friluftsliv och sport i allmänhet är ju inte riktigt "min grej". Men..aja
Here goes nothing.
Saltvattensshampo
Hm...inköpen till den här seglartrippen blir konstigare och konstigare. Jag är just nu på jakt efter shampo och tvål som fungerar i saltvatten. Visste inte ens att de har sådana produkter...:s
Och som vanligt orkar jag inte gå upp...är sjukt groggy, fast jag gick upp klockan 11. Jag kommer ju somna på båten!!
Orkar inte åka till ICA och få konstiga blickar av folk som inte heller vet att det finns saltvattensshampo..
Någon som vet var jag faktiskt kan köpa det här?
Och som vanligt orkar jag inte gå upp...är sjukt groggy, fast jag gick upp klockan 11. Jag kommer ju somna på båten!!
Orkar inte åka till ICA och få konstiga blickar av folk som inte heller vet att det finns saltvattensshampo..
Någon som vet var jag faktiskt kan köpa det här?
Är jag ytlig?
Är man ytlig om man inte vill köpa militärgröna gummistövlar för att de inte matchar ens blå regnställ?
I så fall är jag ytlig.
I'm sorry, men det räcker med att jag skall ha orange flytväst, blå jacka, grå byxor, vit/blå/röda skor. Skall jag sedan ha gröna gummistövlar också?? No way!
I-landsproblem...brat-problem. Men fortfarande problem.
I så fall är jag ytlig.
I'm sorry, men det räcker med att jag skall ha orange flytväst, blå jacka, grå byxor, vit/blå/röda skor. Skall jag sedan ha gröna gummistövlar också?? No way!
I-landsproblem...brat-problem. Men fortfarande problem.
Way out West
Jag kan inte fatta att jag skall sitta på en liten ö när Regina Spektor kommer till Sverige! Grr.. (+ att hon kommer till Gbg!!)
Jag vill inte missa Way Out West! (men jag vill ju segla..)
Fan också.
Nästa gång hon kommer till Sverige skall jag gå. Det har jag lovat mig själv.
Jag vill inte missa Way Out West! (men jag vill ju segla..)
Fan också.
Nästa gång hon kommer till Sverige skall jag gå. Det har jag lovat mig själv.
Ciao Bella
Jag har missat så mycket genom att isolera mig i Småland. Jag har inte sett Harry Potter 5, jag har inte sett Simpsonsfilmen, och jag har inte sett Ciao Bella.
Den senaste iof har/hade premiär snart/nyligen. Den har en speciell plats i mitt hjärta, trots att jag inte har sett den än. Jag har nämligen läst hela manuset...fick det av en bekant när jag var reporter, någon han kände jobbade på produktionsbolaget.
Jag skulle egentligen ha gått dit på ett möte (tillsammans med många andra) och diskuterat om dialogen var trovärdig etc. Jag kom aldrig så långt, hade väl annat för mig. Men manuset har jag läst, och jag måste säga att jag gillade det.
De har säkert gjort om det ganska mycket...men det känns ändå häftigt. Dessutom måste jag säga att det var smart av dem att byta titel. Ciao Bella är ju mycket bättre än den titeln jag fick; Mustafa/Massimo.
Eller vad tycker ni?
Någon gång skall jag sätta mig med manuset i handen och kolla på filmen, bara för att se vad som är annorlunda. Men första gången skall jag se den som om det vore vilken film som helst. Och det är det ju, egentligen.
Update:
Hittade trailern på Youtube.
Den senaste iof har/hade premiär snart/nyligen. Den har en speciell plats i mitt hjärta, trots att jag inte har sett den än. Jag har nämligen läst hela manuset...fick det av en bekant när jag var reporter, någon han kände jobbade på produktionsbolaget.
Jag skulle egentligen ha gått dit på ett möte (tillsammans med många andra) och diskuterat om dialogen var trovärdig etc. Jag kom aldrig så långt, hade väl annat för mig. Men manuset har jag läst, och jag måste säga att jag gillade det.
De har säkert gjort om det ganska mycket...men det känns ändå häftigt. Dessutom måste jag säga att det var smart av dem att byta titel. Ciao Bella är ju mycket bättre än den titeln jag fick; Mustafa/Massimo.
Eller vad tycker ni?
Någon gång skall jag sätta mig med manuset i handen och kolla på filmen, bara för att se vad som är annorlunda. Men första gången skall jag se den som om det vore vilken film som helst. Och det är det ju, egentligen.
Update:
Hittade trailern på Youtube.
Segling - klarar jag det?
Oj oj oj. Ju mer jag tänker på vad jag faktiskt gett mig in på, desto mer orolig blir jag! Segla? Jo, det tror jag ju att jag kommer att tycka om. Bada oavsätt väder? Öh..kanske inte. Gå upp klockan 7 varje morgon nästsista veckan på sommarlovet? Är jag galen!?
Har varit på stan och shoppat inför avfärden på söndag. Hittade allt utom en mössa...det var lite svårt att hitta mitt på sommaren. Hittade bara en, en Henri Lloyd-mössa, men den gjorde mitt huvud fyrkantigt, så den skippade jag.
Imorgon skall jag börja packa.
Jag saknar Elin, hon åkte till Turkiet idag. Hoppas hon inte dör i värmen.
Har just sett klart 2:a säsongen av Veronica Mars. Jag har fortfarande inte beslutat mig för om serien är bra eller inte... Den är väldigt spännande, och helt klart sevärd...men ibland går det lite väl snabbt fram, och man (jag i alla fall) hänger inte riktigt med i svängarna...
Jaja.
Det var lite löst om idag.
En okoncentrerad, förvirrad och sömnig
Babyfood
Har varit på stan och shoppat inför avfärden på söndag. Hittade allt utom en mössa...det var lite svårt att hitta mitt på sommaren. Hittade bara en, en Henri Lloyd-mössa, men den gjorde mitt huvud fyrkantigt, så den skippade jag.
Imorgon skall jag börja packa.
Jag saknar Elin, hon åkte till Turkiet idag. Hoppas hon inte dör i värmen.
Har just sett klart 2:a säsongen av Veronica Mars. Jag har fortfarande inte beslutat mig för om serien är bra eller inte... Den är väldigt spännande, och helt klart sevärd...men ibland går det lite väl snabbt fram, och man (jag i alla fall) hänger inte riktigt med i svängarna...
Jaja.
Det var lite löst om idag.
En okoncentrerad, förvirrad och sömnig
Babyfood
Kent
Det här är det hundrade inlägget på bloggen (yeah!), så jag hade bestämt mig att skriva något vettigt. Och nu kommer det att tillängnas min Kent-ångest.
Jag började gilla (eller lyssna på) Kent precis efter deras förra turné (2003? Eller minns jag fel?). Då var jag väldigt sur att jag hade missat konserten...
I november spelar Kent i Göteborg, och gissa vems föräldrar som inte vill ge med sig och ge henne pengar så att hon kunde köpa de förbannade biljetterna innan de tog slut??
Rätt gissat..
Och det finns liksom inte riktigt någon tid till övertalning när biljetterna bara försvinner!
Jag kan bara hoppas på att det blir som förra gången, när jag ville se GT spela. Då fick jag biljetter i sista sekunden. Vi får se.
Skall i alla fall se Håkan Hellström den 7 september på Liseberg. Och det är åtminstone gratis (priset till Kent, bra sittplatser, det enda som fanns kvar, va ca 890 kr).
En besviken, men fortfarande hoppfull
Babyfood
Jag började gilla (eller lyssna på) Kent precis efter deras förra turné (2003? Eller minns jag fel?). Då var jag väldigt sur att jag hade missat konserten...
I november spelar Kent i Göteborg, och gissa vems föräldrar som inte vill ge med sig och ge henne pengar så att hon kunde köpa de förbannade biljetterna innan de tog slut??
Rätt gissat..
Och det finns liksom inte riktigt någon tid till övertalning när biljetterna bara försvinner!
Jag kan bara hoppas på att det blir som förra gången, när jag ville se GT spela. Då fick jag biljetter i sista sekunden. Vi får se.
Skall i alla fall se Håkan Hellström den 7 september på Liseberg. Och det är åtminstone gratis (priset till Kent, bra sittplatser, det enda som fanns kvar, va ca 890 kr).
En besviken, men fortfarande hoppfull
Babyfood
