Jag har ju betalat för det!!
GRR! Jag hatar tekniken!
Fick en Ipod Converter i julklapp..och har precis installerat den. Nu säger den att jag inte kan lägga in mina Gilmore Girlsavsnitt (som jag faktiskt KÖPT på DVD) till min Ipod (som jag också KÖPT!). Wtf liksom. Jag har betalat för båda. Varför kan jag inte kombinera dem? Jo, för DVD-skivorna är kopieringsskyddade!!
Jag har faktiskt rätt att göra om dem till Mp4-format för eget bruk! Det måste jag ha! Eller?
Fan också. Jag hatar teknik.
Fick en Ipod Converter i julklapp..och har precis installerat den. Nu säger den att jag inte kan lägga in mina Gilmore Girlsavsnitt (som jag faktiskt KÖPT på DVD) till min Ipod (som jag också KÖPT!). Wtf liksom. Jag har betalat för båda. Varför kan jag inte kombinera dem? Jo, för DVD-skivorna är kopieringsskyddade!!
Jag har faktiskt rätt att göra om dem till Mp4-format för eget bruk! Det måste jag ha! Eller?
Fan också. Jag hatar teknik.
Falskleg?
Hm..jag skulle kunna hitta på ursäkter, berätta om hur hektisk min jul har varit (vems har för övrigt inte varit det?) och lite annat...men det gör jag inte. Jag kan bara säga att jag är ledsen för att jag (än en gång) har misskött bloggen...
Men jag har helt enkelt haft annat för mig.
Jag har dock (som tur är) inte slutat tänka, bara för att jag slutat blogga, och det som gnagt mig mest under julen har varit denna obehagliga åldersnoja, och velandet med falskleg.
Vill jag ha falskleg? Jag vet självklart att det är olagligt, och för den delen omoraliskt, men det faller ungefär i samma fack som nedladdning, det sk. "men alla andra gör det ju, så varför ska just JAG tvingas avstå från ett privilegium alla andra har, jag är ju inte SÅ jäkla pretto"-facket.
S fyller 18 om en månad. Jag har redan missat två fester för att jag inte haft falskleg. Jaha, bara det, kanske ni tänker (det är vad alla prettovuxna jag diskuterat det här med sagt i alla fall). Men det är inte så bara. Och visst, två fester vem bryr sig. Men 1 år av missade fester?! Jag bryr mig!
Mitt sociala liv kommer att DÖ. Jag kommer att missa ALLT. Och det är inte rättvist. Jag vill inte att mina kompisar ska behöva välja mellan lojalitet till mig och att ha kul (till viss del därför att jag vet vem som kommer att vinna den kampen...och jag kan inte ens vara sur för det).
Vi lever i ett land med lagar som alla bryter mot. Jag måste välja mellan att ha ett liv (och jag menar inte att tillhör "inne-gänget", utan vilket gäng som helst), och bryta mot lagen, eller att sitta ensam hemma alla helger framöver så att jag kan få ett körkort när jag väl bestämmer mig för att köra upp...
Och det värsta, det värsta är ångesten. Den där känslan kvällen efter när alla berättar om hur "KUL!!" det var, om allt som hände, och om hur "lätt det var att komma in", och alla "åååhh...du skulle ha varit där!".
Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag förtjänar inte det här. Hur tänkte dem som lät oss börja skolan ett år tidigare??
Ja visst, de får gärna gå i samma klass, plugga lika hårt, och ta död på sig ett år tidigare, men gud förbjude att de får några rättigheter, som t.ex. att komma in på krogen ett år tidigare, så att de inte tvingas bli kvarlämnade ensamma, utan kompisar och känner att lagarna i det här landet bara finns till för att förstöra...
Självklart överdriver jag. Självklart dör man inte av att sitta hemma. Självklart är det här inte speciellt viktigt. Men det är onödigt. Och jag känner mig bortglömd. Varför planerade de inte lite bättre? Kunde de inte ha kommit på en bättre lösning?
Min Sk-lärare förklarade för vår klass i 1:an att en lag inte kan finnas om den inte följer den allmäna rättsmedvetenheten. Jag har stött på minst 3 lagar som gör nästan alla 15-19-åringar kriminella. Betyder inte det att någonting är fel? Någonting. Kanske är det vi, kanske är det lagen. Men någonting.
Jaja, jag ska sluta tjata. Fast jag tycker politikerna borde lyssna. Fast jag tycker att något borde göras. Fast jag fortfarande inte kan bestämma mig för om det är värt att skaffa falskleg.
Babyfood
Men jag har helt enkelt haft annat för mig.
Jag har dock (som tur är) inte slutat tänka, bara för att jag slutat blogga, och det som gnagt mig mest under julen har varit denna obehagliga åldersnoja, och velandet med falskleg.
Vill jag ha falskleg? Jag vet självklart att det är olagligt, och för den delen omoraliskt, men det faller ungefär i samma fack som nedladdning, det sk. "men alla andra gör det ju, så varför ska just JAG tvingas avstå från ett privilegium alla andra har, jag är ju inte SÅ jäkla pretto"-facket.
S fyller 18 om en månad. Jag har redan missat två fester för att jag inte haft falskleg. Jaha, bara det, kanske ni tänker (det är vad alla prettovuxna jag diskuterat det här med sagt i alla fall). Men det är inte så bara. Och visst, två fester vem bryr sig. Men 1 år av missade fester?! Jag bryr mig!
Mitt sociala liv kommer att DÖ. Jag kommer att missa ALLT. Och det är inte rättvist. Jag vill inte att mina kompisar ska behöva välja mellan lojalitet till mig och att ha kul (till viss del därför att jag vet vem som kommer att vinna den kampen...och jag kan inte ens vara sur för det).
Vi lever i ett land med lagar som alla bryter mot. Jag måste välja mellan att ha ett liv (och jag menar inte att tillhör "inne-gänget", utan vilket gäng som helst), och bryta mot lagen, eller att sitta ensam hemma alla helger framöver så att jag kan få ett körkort när jag väl bestämmer mig för att köra upp...
Och det värsta, det värsta är ångesten. Den där känslan kvällen efter när alla berättar om hur "KUL!!" det var, om allt som hände, och om hur "lätt det var att komma in", och alla "åååhh...du skulle ha varit där!".
Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag förtjänar inte det här. Hur tänkte dem som lät oss börja skolan ett år tidigare??
Ja visst, de får gärna gå i samma klass, plugga lika hårt, och ta död på sig ett år tidigare, men gud förbjude att de får några rättigheter, som t.ex. att komma in på krogen ett år tidigare, så att de inte tvingas bli kvarlämnade ensamma, utan kompisar och känner att lagarna i det här landet bara finns till för att förstöra...
Självklart överdriver jag. Självklart dör man inte av att sitta hemma. Självklart är det här inte speciellt viktigt. Men det är onödigt. Och jag känner mig bortglömd. Varför planerade de inte lite bättre? Kunde de inte ha kommit på en bättre lösning?
Min Sk-lärare förklarade för vår klass i 1:an att en lag inte kan finnas om den inte följer den allmäna rättsmedvetenheten. Jag har stött på minst 3 lagar som gör nästan alla 15-19-åringar kriminella. Betyder inte det att någonting är fel? Någonting. Kanske är det vi, kanske är det lagen. Men någonting.
Jaja, jag ska sluta tjata. Fast jag tycker politikerna borde lyssna. Fast jag tycker att något borde göras. Fast jag fortfarande inte kan bestämma mig för om det är värt att skaffa falskleg.
Babyfood
Jingle bells..or not. Whatever...
Jag vet. Jag är seg, jag är lat, jag är så trött. Det är jul men det är ingen julstämmning. Julstressen har hunnit ifatt mig, men allt annat som hör julen till lyser med sin frånvaro.
Var är snön? Var är stämningen? Var är alla inlagna paket? Var är den klädda granen?
Idag har jag varit på stan och handlat julklapparna (ja, jag handlade alla idag. Jag har inte hunnit innan...), och nu är jag trött, pank (usch, verkligen helt pank!), och trött. Så här ska inte julen vara....
Jag efterlyser lite julstämmning. Den fattas mig väldigt i år...
Var det bara jag som missade hela december? Jag hade ju så mycket tid, och så plötsligt står julen för dörren, och jag vill bara ropa "Vänta, jag är inte klar än!! Jag är inte KLAR!!"
Stressad. Trött. God natt.
Babyfood
Var är snön? Var är stämningen? Var är alla inlagna paket? Var är den klädda granen?
Idag har jag varit på stan och handlat julklapparna (ja, jag handlade alla idag. Jag har inte hunnit innan...), och nu är jag trött, pank (usch, verkligen helt pank!), och trött. Så här ska inte julen vara....
Jag efterlyser lite julstämmning. Den fattas mig väldigt i år...
Var det bara jag som missade hela december? Jag hade ju så mycket tid, och så plötsligt står julen för dörren, och jag vill bara ropa "Vänta, jag är inte klar än!! Jag är inte KLAR!!"
Stressad. Trött. God natt.
Babyfood
Tjejsnack v. 50
Tjejsnack v. 50
Veckans frågor kommer från Sandra: http://musikoffer.com
Veckans frågor kommer från Sandra: http://musikoffer.com
Säkerhet/djur
1. Skulle djurpoliser vara bra att ha här i Sverige? Varför/varför inte? Öh. Har vi inte redan det?
2. Skulle du kunna tänka dig att bli djurpolis? Varför/varför inte? Jag hade nog egentligen inte kunnat tänka mig att bli någon slags polis...
3. Har du varit med om något djur som blivit misskött/vanvårdad, berätta kort? Nja, min katt blev ju utsparkad/övergiven, så hon fick ju ingen mat och bodde ute och så...
4. Vad betyder ett djur för dig? Det betyder väldigt mycket. Jag tycker att det är fantastiskt att vi kan skapa sådana band med andra varelser, speciellt eftersom att det sker utan språk, bara genom kroppsspråk.
5. Tycker du att vår djursäkerhet i Sverige är bra? Finns det något som
skulle göra den bättre, eller finns det något som du tycker är ren dynga? Jag känner mig faktiskt inte speciellt insatt...
1. Skulle djurpoliser vara bra att ha här i Sverige? Varför/varför inte? Öh. Har vi inte redan det?
2. Skulle du kunna tänka dig att bli djurpolis? Varför/varför inte? Jag hade nog egentligen inte kunnat tänka mig att bli någon slags polis...
3. Har du varit med om något djur som blivit misskött/vanvårdad, berätta kort? Nja, min katt blev ju utsparkad/övergiven, så hon fick ju ingen mat och bodde ute och så...
4. Vad betyder ett djur för dig? Det betyder väldigt mycket. Jag tycker att det är fantastiskt att vi kan skapa sådana band med andra varelser, speciellt eftersom att det sker utan språk, bara genom kroppsspråk.
5. Tycker du att vår djursäkerhet i Sverige är bra? Finns det något som
skulle göra den bättre, eller finns det något som du tycker är ren dynga? Jag känner mig faktiskt inte speciellt insatt...
Så mycket ett samtal kan förändra...
Efter att jag skrivit det förra inlägget ringde Lotsi mig. Sedan pratade vi i en och en halv timme, och det var ett av de viktigaste samtal jag någonsin haft.
Det visade sig att hon kände precis som jag! Jag tror att det som hände på glöggfesten berörde oss alla...
I alla fall så pratade vi om ensamhet, vänskap och vad som är äkta. Och DET kändes äkta.
Jag har aldrig känt mig så nära någon som då...för att det var så ärligt. För någon som har så svårt att öppna sig är det något riktigt, riktigt stort...
Så, det vackraste i världen hittar man verkligen när man minst anar det.
Det visade sig att hon kände precis som jag! Jag tror att det som hände på glöggfesten berörde oss alla...
I alla fall så pratade vi om ensamhet, vänskap och vad som är äkta. Och DET kändes äkta.
Jag har aldrig känt mig så nära någon som då...för att det var så ärligt. För någon som har så svårt att öppna sig är det något riktigt, riktigt stort...
Så, det vackraste i världen hittar man verkligen när man minst anar det.
Världen är falsk
Igår hade skolan glöggfest. Jag var inte där (eftersom att jag inte har något leg..), men jag fick kvällen återberättad för mig.
En av de mest "populära" tjejerna blev riktigt, riktigt packad. Vid stängningsdags satt hon på trottoarkanten och vaggade. Henne bästa kompis hämtade hennes jacka, väska, och frågade sedan mina kompisar (som hjälpt till att leta efter dessa) "Ni klarar er själva härifrån va?" varefter hon gick. Innan hon gick fällde hon dessutom kommentaren, "Hon gör alltid såhär", och lämnade sedan sin "vän" i sina egna spyor, på en trottoar mitt i Göteborg, kl 04.30!
Mina kompisar satte henne i en taxi, som förhoppningsvis tog henne hem...
Hon är populär, snygg, och (ganska) smart..och ändå har hon inga vänner. Hela skolan såg och tittade på, och ingen brydde sig!
Vänskapen är falsk, leendena är falska, allt är bara falskt, falskt, FALSKT!!
Finns det ingenting som är äkta längre???
Vänskapen är falskast av allt. Jag försöker verkligen att vara en riktigt vän, men ibland känns det som att jag är den enda. Jag är inte perfekt, och nej, inte skenhelig heller, men jag tror verkligen att jag gör...det som är rätt. När det betyder någonting.
Jag älskar mina kompisar, det gör jag, men på senaste tiden har jag börjat undra hur nära vänner vi egentligen är. Alla har de något drag som gör de fullkomligt opålitliga. För mig är vänskap heligt. Det är den inte för dem.
Jag kanske kan lita på dem, men jag är inte säker. Vilket i princip betyder att jag inte kan lita på dem.
När vi går ut kan jag aldrig vara säker på att inte bli lämnad på trottoaren...(fast DET tror jag faktiskt aldrig att jag skulle bli)... och det skrämmer mig.
Det skrämmer mig också att jag är den som är mest stabil psykiskt av alla jag umgås med och känner...och jag är inte stabil. Inte alls.
Jag har så mångas hopplöshet, hjälplöshet, rädla och drömmar inom mig att jag inte får plats med mina egna! Och vad ska jag göra av dem? Vem ska jag dumpa dem på? När alla mina vänner är ännu mindre stabila?
Ikväll känner jag mig fruktansvärt ensam. Jag vet inte varför. Jag är inte ensam. Men jag är ensam med min ångest, för jag har ingen som orkar bära den. Jag bär alla andras. Vem ska bära min?
De flesta jag träffar öppnar sig...nästan automatiskt för mig. Jag utstrålar någonslags pålitlighet och inre visdom, och är allas hobbypsykolog. Men själv kan jag aldrig öppna mig. Jag kan inte. Några vänner har klagat, och bett mig om att göra det. Men det kan jag inte. Jag vet att de inte menar det, inte kan mena det på riktigt. För de har ingen aning om vad det egentligen innebär att lyssna. Att lyssna, så som jag gör.
Att inte bara höra orden och säga "Mm..stackars dig.", utan att sätta sig in, känna, prata, hjälpa, förstå och lindra. Att ta på sig en del av smärtan och ångesten.
De skulle vilja, men de orkar inte. Inte egentligen. Det vet jag på sättet de berättar. De är själva helt slut inombords. De behöver inte min ångest. De har sin egen.
Så istället för att prata med dem, så skriver jag. Jag skickar ut min ångest i cyberspace, och hoppas att den där kan förvandlas till någonting annat. Till medkänsla. Till litteratur. Till poesi. Till ett skämt. Till ingenting.
Och det fungerar faktiskt. Trots att jag inte vet om någon någonsin kommer att läsa dessa rader hjälper det. Jag har låtit min ångest bäras och delas av någon, anonym, om vars psyke jag inte vet någonting. Och då behöver jag inte känna mig så förbannat skyldig. För det skulle jag ha gjort om jag tyngt ner mina kompisar med det här.
Jag tycker fortfarande att världen är falsk. Och sorglig. Men jag har fått rasa. Och jag har fått vara svag. Jag är alltid stark. Det är så svårt att vara stark....
Babyfood
En av de mest "populära" tjejerna blev riktigt, riktigt packad. Vid stängningsdags satt hon på trottoarkanten och vaggade. Henne bästa kompis hämtade hennes jacka, väska, och frågade sedan mina kompisar (som hjälpt till att leta efter dessa) "Ni klarar er själva härifrån va?" varefter hon gick. Innan hon gick fällde hon dessutom kommentaren, "Hon gör alltid såhär", och lämnade sedan sin "vän" i sina egna spyor, på en trottoar mitt i Göteborg, kl 04.30!
Mina kompisar satte henne i en taxi, som förhoppningsvis tog henne hem...
Hon är populär, snygg, och (ganska) smart..och ändå har hon inga vänner. Hela skolan såg och tittade på, och ingen brydde sig!
Vänskapen är falsk, leendena är falska, allt är bara falskt, falskt, FALSKT!!
Finns det ingenting som är äkta längre???
Vänskapen är falskast av allt. Jag försöker verkligen att vara en riktigt vän, men ibland känns det som att jag är den enda. Jag är inte perfekt, och nej, inte skenhelig heller, men jag tror verkligen att jag gör...det som är rätt. När det betyder någonting.
Jag älskar mina kompisar, det gör jag, men på senaste tiden har jag börjat undra hur nära vänner vi egentligen är. Alla har de något drag som gör de fullkomligt opålitliga. För mig är vänskap heligt. Det är den inte för dem.
Jag kanske kan lita på dem, men jag är inte säker. Vilket i princip betyder att jag inte kan lita på dem.
När vi går ut kan jag aldrig vara säker på att inte bli lämnad på trottoaren...(fast DET tror jag faktiskt aldrig att jag skulle bli)... och det skrämmer mig.
Det skrämmer mig också att jag är den som är mest stabil psykiskt av alla jag umgås med och känner...och jag är inte stabil. Inte alls.
Jag har så mångas hopplöshet, hjälplöshet, rädla och drömmar inom mig att jag inte får plats med mina egna! Och vad ska jag göra av dem? Vem ska jag dumpa dem på? När alla mina vänner är ännu mindre stabila?
Ikväll känner jag mig fruktansvärt ensam. Jag vet inte varför. Jag är inte ensam. Men jag är ensam med min ångest, för jag har ingen som orkar bära den. Jag bär alla andras. Vem ska bära min?
De flesta jag träffar öppnar sig...nästan automatiskt för mig. Jag utstrålar någonslags pålitlighet och inre visdom, och är allas hobbypsykolog. Men själv kan jag aldrig öppna mig. Jag kan inte. Några vänner har klagat, och bett mig om att göra det. Men det kan jag inte. Jag vet att de inte menar det, inte kan mena det på riktigt. För de har ingen aning om vad det egentligen innebär att lyssna. Att lyssna, så som jag gör.
Att inte bara höra orden och säga "Mm..stackars dig.", utan att sätta sig in, känna, prata, hjälpa, förstå och lindra. Att ta på sig en del av smärtan och ångesten.
De skulle vilja, men de orkar inte. Inte egentligen. Det vet jag på sättet de berättar. De är själva helt slut inombords. De behöver inte min ångest. De har sin egen.
Så istället för att prata med dem, så skriver jag. Jag skickar ut min ångest i cyberspace, och hoppas att den där kan förvandlas till någonting annat. Till medkänsla. Till litteratur. Till poesi. Till ett skämt. Till ingenting.
Och det fungerar faktiskt. Trots att jag inte vet om någon någonsin kommer att läsa dessa rader hjälper det. Jag har låtit min ångest bäras och delas av någon, anonym, om vars psyke jag inte vet någonting. Och då behöver jag inte känna mig så förbannat skyldig. För det skulle jag ha gjort om jag tyngt ner mina kompisar med det här.
Jag tycker fortfarande att världen är falsk. Och sorglig. Men jag har fått rasa. Och jag har fått vara svag. Jag är alltid stark. Det är så svårt att vara stark....
Babyfood
Nobelfesten
Varje år måste jag åtminstone zappa förbi och titta på det...och jag är inte ensam. Tydligen så sitter 1,3 miljoner och tittar på det. Varför..egentligen?
Någon gång ska jag sitta där, på nobelmiddagen. Det har jag bestämt! :P
Någon gång ska jag sitta där, på nobelmiddagen. Det har jag bestämt! :P
Bakisdag in italiano..con la pizza e Lotsi<3
Festen igår var lyckad...om än inte jättekul. Men jag fick äntligen smaka på drinken som L tjatat hål i huvudet på mig om, Paparazzi, fast den hette något annat. Baccardi razz, sprite och lime var det i alla fall, och den var skitgod!!
Jag drack inte jättemycket...men ändå tillräckligt för att må sådär lagom bra idag...
Jag åkte spårvagn hem, men en killkompis, och jag vet inte varför, men jag kände mig otroligt vuxen! Det var väl någon slags övergångsrit (nästan) att åka hem lätt berusad klockan 3 på natten en lördagkväll...
Jag låg i min säng kl 4, och sedan följde en otroligt underlig natt. Jag vaknade 04.30, sedan 05.30, sedan 06.00, sedan 06.30, 07.00, 07.30, 08.00, 08.30, 09.00, 09.30, och slutligen 10.00. Då drack jag en kopp a-fil, och sedan sov jag härliga 3 timmar i sträck till!
Jag skolkade från dansen igen (jag vet, fy på mig), men istället var jag hemma hos Lotsi och pluggade italienska i 5 h! Och åt lussebullar och Hawaiipizza (UNDERBAR bakismat!).
Nu mår jag nästan bra igen..men inte riktigt. Är dock riktigt, riktigt trött.
Ho un po' mal di pancia...mi sento poco bene...:P
God natt
Babyfood
Jag drack inte jättemycket...men ändå tillräckligt för att må sådär lagom bra idag...
Jag åkte spårvagn hem, men en killkompis, och jag vet inte varför, men jag kände mig otroligt vuxen! Det var väl någon slags övergångsrit (nästan) att åka hem lätt berusad klockan 3 på natten en lördagkväll...
Jag låg i min säng kl 4, och sedan följde en otroligt underlig natt. Jag vaknade 04.30, sedan 05.30, sedan 06.00, sedan 06.30, 07.00, 07.30, 08.00, 08.30, 09.00, 09.30, och slutligen 10.00. Då drack jag en kopp a-fil, och sedan sov jag härliga 3 timmar i sträck till!
Jag skolkade från dansen igen (jag vet, fy på mig), men istället var jag hemma hos Lotsi och pluggade italienska i 5 h! Och åt lussebullar och Hawaiipizza (UNDERBAR bakismat!).
Nu mår jag nästan bra igen..men inte riktigt. Är dock riktigt, riktigt trött.
Ho un po' mal di pancia...mi sento poco bene...:P
God natt
Babyfood
Girlfriends
Idag ska jag på fest :D
Ska träffa några polare (från "Mullsjö", alltså veckan i somras som tillbringades i regniga Småland).
Är lite nervös...hm. Mest för att jag ska dit själv (utan det moraliska stöd som det brukar vara att gå på fest med tjejgänget..) och att jag bara känner några som kommer att vara där, och alla dessa är killar, och äldre än mig.
Varför gör vi tjejer förresten nästan alltid så? Att vi färdas i flock (iof gör killar det också)? Fast vi tjejer behöver egentligen inte ett "gäng", utan det räcker med EN tjejkompis. En till av samma kön, och helst samma ålder, som man känner...ganska väl.
Men jag ska klara mig utan detta ikväll. Förhoppningsvis. Jag känner ju faktiskt folk där! Jag är ju inte "ensam". Men ändå kan jag inte låta bli att sakna Nina och Sofia. Det hade varit så mycket lättare om de var med!
Ska träffa några polare (från "Mullsjö", alltså veckan i somras som tillbringades i regniga Småland).
Är lite nervös...hm. Mest för att jag ska dit själv (utan det moraliska stöd som det brukar vara att gå på fest med tjejgänget..) och att jag bara känner några som kommer att vara där, och alla dessa är killar, och äldre än mig.
Varför gör vi tjejer förresten nästan alltid så? Att vi färdas i flock (iof gör killar det också)? Fast vi tjejer behöver egentligen inte ett "gäng", utan det räcker med EN tjejkompis. En till av samma kön, och helst samma ålder, som man känner...ganska väl.
Men jag ska klara mig utan detta ikväll. Förhoppningsvis. Jag känner ju faktiskt folk där! Jag är ju inte "ensam". Men ändå kan jag inte låta bli att sakna Nina och Sofia. Det hade varit så mycket lättare om de var med!
Oops..
Oj oj oj...jag har visst helt försummat min blogg dem senaste dagarna.
Jag har helt enkelt ingen inspiration. Eller...ingenting att blogga om i alla fall.
Däremot har jag börjat skriva lite...mestadels miljö- och personbeskrivningar, inspirerad av "The Bluest Eye", av Toni Morrison (hon skriver så fantastiskt, hennes texter är fulla av vackra beskrivningar som nästan bara består av liknelser, men vilka fantastiska liknelser det är! Hon drar så underliga, originella, men ändå självklara paralleller...)
Så, ett steg framåt och två tillbaka...mot boken.
Jag har helt enkelt ingen inspiration. Eller...ingenting att blogga om i alla fall.
Däremot har jag börjat skriva lite...mestadels miljö- och personbeskrivningar, inspirerad av "The Bluest Eye", av Toni Morrison (hon skriver så fantastiskt, hennes texter är fulla av vackra beskrivningar som nästan bara består av liknelser, men vilka fantastiska liknelser det är! Hon drar så underliga, originella, men ändå självklara paralleller...)
Så, ett steg framåt och två tillbaka...mot boken.
För lite sömn, för lite kaffe
Igår var en lång, händelserik dag.
Skulle fika med Lotsi och J, för de hade något viktigt att prata om. Tyvärr stötte vi på en bekant till J, och hon ville fika med oss. Det ledde dessutom till en mycket pinsam situation...
Den bekanta: Nemen hej! :D Kan jag fika med er?
Kag: Ja, det är klart
J: Nja...
Den bekanta: (Förrvirrad) Nehe..stör jag
J: Nja....Aja..vi sitter längst in.
Vad ska man egentligen säga i sådana situationer??
Fik är för övrigt inga bra ställen att prata om personliga saker på...man vet aldrig vem som lyssnar...
Vi pratade i alla fall om det på msn senare, så det blev ju sagt.
Lotsi sov dessutom över, och vi pratade till långt in på natten...jag tror vi somnade 01.30.
Så idag har jag varit tvungen att få min hjärna att funka på 5 timmars sömn, och jag drack inte ens kaffe!
Det är riktigt stort!
Nu måste jag sova..so sleepy..zzz
Babyfood
Skulle fika med Lotsi och J, för de hade något viktigt att prata om. Tyvärr stötte vi på en bekant till J, och hon ville fika med oss. Det ledde dessutom till en mycket pinsam situation...
Den bekanta: Nemen hej! :D Kan jag fika med er?
Kag: Ja, det är klart
J: Nja...
Den bekanta: (Förrvirrad) Nehe..stör jag
J: Nja....Aja..vi sitter längst in.
Vad ska man egentligen säga i sådana situationer??
Fik är för övrigt inga bra ställen att prata om personliga saker på...man vet aldrig vem som lyssnar...
Vi pratade i alla fall om det på msn senare, så det blev ju sagt.
Lotsi sov dessutom över, och vi pratade till långt in på natten...jag tror vi somnade 01.30.
Så idag har jag varit tvungen att få min hjärna att funka på 5 timmars sömn, och jag drack inte ens kaffe!
Det är riktigt stort!
Nu måste jag sova..so sleepy..zzz
Babyfood
Helger, måndagar och den sanna kärleken
Jaha, då var ännu en helg förbi.
Just den här passerade nästan helt obemärkt förbi...jag har skrivit två arbeten, ett geografiarbete om San Francisco, och ett filmarbete om Dogmafilm. Annars har jag inte gjort så mycket...
Hade ett djupt (och något deprimerande) samtal med Lotsi idag. Vi kom fram till att "den sanna kärleken" är en kulturellt djupt rotad lögn. Det är vad vi tror i alla fall. Vi hoppas dock att det inte är så...för det skulle vara alltför hemskt. Speciellt om vi kommer underfund med detta redan vid 17 års ålder...
Nu är jag riktigt trött...med morgondagen verkar bli riktigt trevlig :)
Är jag den enda som faktiskt gillar måndagar?
Just den här passerade nästan helt obemärkt förbi...jag har skrivit två arbeten, ett geografiarbete om San Francisco, och ett filmarbete om Dogmafilm. Annars har jag inte gjort så mycket...
Hade ett djupt (och något deprimerande) samtal med Lotsi idag. Vi kom fram till att "den sanna kärleken" är en kulturellt djupt rotad lögn. Det är vad vi tror i alla fall. Vi hoppas dock att det inte är så...för det skulle vara alltför hemskt. Speciellt om vi kommer underfund med detta redan vid 17 års ålder...
Nu är jag riktigt trött...med morgondagen verkar bli riktigt trevlig :)
Är jag den enda som faktiskt gillar måndagar?
1 december
Oj. Jag satt och knappade på datorn, och så plötsligt insåg jag det. Det är december! Tiden går så fort. Snart är det jul!! Och jullov (som jag längtar!)!!
Det börjar bli dags att fixa lite saker nu, innnan man står där och stressar, IGEN (eller...som ALLTID);
1. Julklappar!! (Alltid denna stress! Jag har i år ca 14 julklappar att köpa, och jag vill att var och en ska vara individuellt anpassad och alldeles underbar. Och nej, jag har inte alls höga krav ;) )
2. Nyårsplaner (alla vill göra någonting på nyår, men ingen vill göra nått på nyår. Dvs. ingen vill organicera det. Så, varenda år står man där och undrar vad sjutton man faktiskt ska göra!! Förra året blev det spontanåkning till Tjörn. Vi får väl se vad det kan bli i år...)
3. Kläder till nyår (kan tyckas mycket trivialt, och onödigt, men det är kul. Vad som inte är kul är att dagen innan nyår springa runt i klädaffärer för att hitta en perfekt svart klänning! För övrigt var alla butiker emot mig, eftersom svart tydligen inte var "inne". Det är nyår, vad kan vara mer inne än "den lilla svarta"???)
Så...bara 24 dagar till julafton. Jag önskar faktiskt att jag hade köpt den där chokaldjulkalendern jag tittade på i affären. Bara för att.
God natt, och välkommna till en månad av fest, glitter och mysighet
(kan ni också känna pepparkakslukten i luften? Den kommer med vinden..)
Babyfod
Det börjar bli dags att fixa lite saker nu, innnan man står där och stressar, IGEN (eller...som ALLTID);
1. Julklappar!! (Alltid denna stress! Jag har i år ca 14 julklappar att köpa, och jag vill att var och en ska vara individuellt anpassad och alldeles underbar. Och nej, jag har inte alls höga krav ;) )
2. Nyårsplaner (alla vill göra någonting på nyår, men ingen vill göra nått på nyår. Dvs. ingen vill organicera det. Så, varenda år står man där och undrar vad sjutton man faktiskt ska göra!! Förra året blev det spontanåkning till Tjörn. Vi får väl se vad det kan bli i år...)
3. Kläder till nyår (kan tyckas mycket trivialt, och onödigt, men det är kul. Vad som inte är kul är att dagen innan nyår springa runt i klädaffärer för att hitta en perfekt svart klänning! För övrigt var alla butiker emot mig, eftersom svart tydligen inte var "inne". Det är nyår, vad kan vara mer inne än "den lilla svarta"???)
Så...bara 24 dagar till julafton. Jag önskar faktiskt att jag hade köpt den där chokaldjulkalendern jag tittade på i affären. Bara för att.
God natt, och välkommna till en månad av fest, glitter och mysighet
(kan ni också känna pepparkakslukten i luften? Den kommer med vinden..)
Babyfod
Tjejsnack v.48
Tjejsnack Vecka 48
Livsåskådning Ämnet kommer från Viktoria
- Är du religiös, på vilket sätt? Nej, det är jag inte.
- Tror du på övernaturliga krafter och andlighet? Nja..njej. Jag vet inte. Någonting "måste" det ju finnas, men jag kan inte riktigt bestämma mig för vad. Visst vore världen i alla fall mer begriplig om det fanns? (och varför skulle det inte finnas, om det finns så mycket annat obegripligt i världen?)
- Har du sett/känt av något övernaturligt, vad? Nej.
- Hur ställer du dig till fundamentalism inom religion? På ett sätt anser jag att det är det enda riktiga, ska man tro så ska man tro ordentligt, eller nått i den stilen. Fast å andra sidan är tro något väldigt individuellt, och jag har svårt att tro att bokstavstro och ett sätt att tänka kan tillfredställa så många olika individer. Så, egentligen bygger alla religioner på något som borde göra alla utövare till fundamentalister, men jag tror inte att det är ett nyttigt förhållningsätt till religion...eller...jag vet inte riktigt vad jag själv menar...
- Vad tror du sker efter döden? Jag vet inte (jag vet visst ingenting..:P). Jag är inte religiös, men ja vill tro att allt bara inte tar slut. Jag vill tro att min mormor är närvarande, och kan se allt det som hon skulle ha sett om hon fortfarande levt....men samtidigt undrar jag om det helt enkelt inte är så att det tar slut. Varför skulle det vara så konstigt egentligen? Innan vi föddes fanns vi inte, så varför skulle vi inte kunna sluta finnas till?
