Babyfood

Mitt älskade Sverige skrämmer mig.

Varför har frågan först nu blivit tagen på allvar? Har vi inte alla sett trenden? Såg vi inte alla resultatet i skolvalet, och i det riktiga valet också för den delen?

Jag förstår människors oro, och vad som kan driva dem till att rösta på sd. Det gör jag faktiskt. Med sådana skräckexempel som USA och Frankrike kan man inte klandra folk för att de vänder sig till det enda partiet som faktiskt tar upp integrationsfrågan! Men sd:s lösningar är lika dåliga som de andra partiernas vilja att ta tag i problemet. Och det faktum att man ger svar (felaktiga svar) gör dem inte till något bättre alternativ än de som försöker tiga ihjäl problemet.

Jag är på ett sätt tacksam att Sd finns, för det har fått de andra partierna att vakna lite. Men det måste ske mycket snabbare. Reinfeldt har 3 år på sig, och sedan kommer Sd in i riksdagen. Och då är det inte på låtsas längre. Då har vi tagit ett steg i riktningen mot att bli ett nytt Danmark, eller vilket annat land som helst som låter Främlingsfientligheten öppet komma fram.

Det är inte mitt Sverige, och jag vill aldrig se det så. Rasism är och skall alltid vara något fult. Inte någonting man glatt stoltserar med, för att det betyder att man älskar sitt land.
Jag har haft otaliga diskutioner med en bekant Sverigedemokrat, och jag har aldrig kunnat få honom att förstå vad jag menar. Men i hans argument ingår också frasen "Nej, jag är inte rasist, men jag vill inte ha muslimer här".

Jag börjar tro att Sverige är lika dömt att misslyckas som alla andra länder...tomma löften och någon att skylla på har alltid varit det bästa sättet att vinna över besvikna, naiva och bittra människor. Och dessa verkar vi ha gått om i Sverige. Tyvärr.

Jag hoppas att någonting ändras innan nästa val. Jag vill inte, vill inte, vill inte se sd i riksdagen. Det blir början på slutet för vårt Sverige. För det är vårt. Tillsammans. Allas.

Jag vill vara stolt när jag säger att jag är svensk.