Babyfood

Vad hände med filosofin?

Vart tog tankarna vägen? När jag ser tillbaka på dem senaste inläggen handlar de om mitt vardag, rätt och slätt. Visst har jag klämmt in lite åsikter här och där...men det är inte samma sak.

Anledningen till att jag skriver har alltid varit för att dela med mig av mina tankar, inte mitt liv. Ibland går de två inte att skilja åt, det är också därför jag tycker det är bättre att skriva anonymt.

Man skulle kunna tro att det är för att jag inte vill stå för det jag skriver, men det är inte sant. Jag tror helt enkelt att folk lägger alltför stor vikt vid vem som skriver, inte varför eller vad, som borde vara de första frågorna som dyker upp när man läser en (förhoppningsvis) intressant text.
Därför skriver jag inte vem jag är. Därför ber jag inte mina vänner läsa min blogg.
Hittar de hit, så visst får de läsa. Men jag vill att folk hittar hit själva.

Är det konstigt? Does it make any sense? At all?

Jag tror fortfarande det har något med att tvinga sina tankar på någon annan. Jag kommer nog aldrig komma ifrån min avsky för det.

När jag skriver vill jag att någon skall läsa. Men jag vill att denne någon skall läsa av sin egna fria vilja, och fortsätta läsa för att det jag skriver intresserar honom. Inte för att någon säger att det borde läsas. Eller för att personen ifråga tycker om mig.

Därför skriver jag för främlingar, för vilka jag inte betyder någonting. I alla fall inte genom annat än det jag skriver.