Babyfood

Mitt kall som bloggare alltså. Att skriva om min vardag var skönt, fast på något sätt lite för personligt. Eller inte tillräckligt personligt? Jag vet inte riktigt. Men jag tröttnade.
 Kanske har det att göra med hur rörigt mitt liv är just nu, på hur dålig jag är på att få rutin på skrivandet...eller helt enkelt på att ALLA gör det. Hur intressant kan det bli att läsa en blogg om mitt liv, om alla andra skriver bloggar om deras?

Internet har blivit medelsvenssons offentliga dagbok, och jag känner att jag inte riktigt vill vara en i mängden. Alla behöver en nisch, och vad kan jag säga; det finns redan en Blondinbella (eller rättare sagt, det finns en riktig, och miljontals wannabees..).

Så vad kan jag mycket om? Vad har jag alltid intresserat mig mycket för? Jo; Film. Jag älskar film. Sedan barnsben har jag, av en mamma som har varit filmregissör, fått förklarat för mig hur speciellt och underbart filmmediet är, och jag har dessutom en grundutbildning i det (har läst Filmkunskap, vad säger ni om det?).

Jag anser mig alltså ha någonting att säga. Tyvärr ser jag på filmer som är lite blandade, och alltså inte alltid på det allra senaste. Men bra film är bra film; oavsett om den är gjord nu eller för 20 år sedan.

Och för allt detta har jag Navid Modiri att tacka för. Jag kan inte bli recensent för filmkrönikan (för den finns ju inte längre) men jag kan banne mig skriva om film på min egen blogg!

Så var det Julafton igen. Utanför mitt fönster är det mulet och marken är grön...
Jag saknar barndomens vita jular...de som var så olidligt långa, och samtidigt så underbara. De då man fortfarande ville tro på tomten. De då julen verkligen var magisk.

Jag har alltid älskat julen. In i det sista, efter att alla mina kompisar gett upp och förlikat sig med att se på julen som bara ett kommersiellt jippo, höll jag fast vid att det var något viktigt, något speciellt...ja. Något som jag inte kunde leva utan.

Men i år har jag inte fått någon julkänsla. Inte alls. Så, det är julafton. Jaha, va trevligt...
Kanske beror det på finanskrisen, som fått alla att spara på pengarna och säga "Vi byter inte julklappar i år va? Vi gör något tillsammans istället "(vilket iof är mysigt, men inte riktigt samma sak).
   Utan prasslet av papper är det inte jul! Utan hetsshopping blir det ingen jul.

De få julklappar jag köpt i år har inte heller varit som vanligt...jag brukar alltid lägga ner min själ i att hitta DEN PERFEKTA julklappen till varje person (det kanske inte alltid lyckas, men det har iaf alltid varit mitt mål). I år ringde jag och frågade vad de ville ha...och köpte julklappen därefter.

Nästa år, då ska allting vara som vanligt (säger jag nu, när jag inte ens vet om jag kommer att vara hemma då...eller vad jag kommer göra då...). Och julklapparna ska vara många, och perfekta, och genomtänkta.

Nu lyssnar jag på Absolut Christmas, desperat på jakt efter julkänslan...och det hjälper lite...

God Jul på er alla, jag hoppas ni har hittat den där magiska julkänslan, blandningen av hemlighetsmakeri, doften av julmat, granen och ljudet av julsånger blandat med hela släktens kollektiva tjafs...Det är så det ska vara.

Jag har inte varit inne på denna blogg på evigheter, och så plötsligt fick jag för mig att jag skulle logga in, och till min förvåning märkte jag att det faktiskt är folk som kikar in, varje dag.

Vilka är ni, mystiska människor, som så enträget vill se vad jag skriver...och som väntar på att jag ska sluta lata mig och börja blogga igen?

Jag tror inte att jag berättat det än, men jag har börjat skriva en bok! Faktiskt. Jag gör det som mitt projektarbete. Har nu skrivit ca 17 sidor, och är rädd, förvirrad och förväntansfull!

Låt oss bara hoppas att jag kan hitta lite tid till den i mitt hektiska liv, annars kommer jag att få isolera mig under hela jullovet och bara skriva...

Nu har jag inte bloggat på evigheter (eller..jo..har försökt att hålla den andra bloggen lite bättre uppdaterad...men det var inte så kul som jag trodde..har tröttnat lite).

Den här bloggen var rolig att skriva på. Jag saknar den. Funderar på att ta upp den igen...

Just nu har jag dock inte tid (imorgon ska jag på klassresa till Stockholm i 3 dagar, igen. Men med en ny klass den här gången..och så är vi tre år äldre...Oj, tiden flyger verkligen!) att börja skriva mycket just nu.

Måste packa!
Men jag hoppas att vi hörs riktigt, riktigt snart!

Hej, jag är verkligen jätteledsen att jag inte har bloggat, men jag har varit inlåst på mitt rum med olika läroböcker i flera veckor nu!

Återkommer så fort jag kan hämta andan!

Håll ut, och återkom!

Babyfood (från mörkret i fängelsehålan)

Här är jag igen, den konstant otrogna bloggaren...

Mitt liv har varit hektiskt på sistone...eller egentligen inte hektiskt...men...ja, jag vet inte. Jag har haft mycket att göra, men inte gjort hälften av det.

Men jag har helt enkelt inte orkat, eller ens velat blogga...

Nu ska jag i alla fall till Polen och vila upp mig över påsk..och sedan hade jag tänkt att jag skulle ta tag i bloggen igen, på riktigt den här gången.

Om jag faktiskt lyckas vet jag inte, men jag hade tänkt börja med att designa om sidan, och sedan införa lite rutiner...t.ex. en veckokrönika och lite annat smått och gott.

Annars kommer det givetvis att vara samma jag, bara förhoppningsvis lite klokare, som för ett år sedan när jag startade bloggen. Bara nya tankar, nya drömmar och nya missöden!
Som det ska vara, alltså.

Så, jag hoppas att ni ser fram emot den nya bloggen lika mycket som jag :D

See you soon

Babyfood

Hm..det nya bloggåret har inte inletts speciellt bra. Det är bara mitt fel, jag vet.
Men hur det nu än är så har jag inte haft ork eller lust att blogga de senaste veckorna...Jag vet bara inte varför. Jag älskar bloggen, det gör jag verkligen! Jag har bara inte haft någonting att skriva....eller jo det har jag!

Det kanske är just det. Jag har skrivit mer på min "bok", som det visade sig inte är på långa vägar en bok än, utan mer en 10 sidor lång..ja..vaddå egentligen? Filosofisk text om ingenting.

Men jag bygger, och framförallt, det viktigaste av allt; jag skriver.

Så då vet ni varför jag inte har bloggat. Förhoppningsvis så kommer jag nu att börja göra det lite mer regelbundet...och förhoppningsvis kommer ni att fortsätta titta in här trots min egen dåliga närvaro (jag kan inte beskriva hur glad jag blir när jag ser hur många som faktiskt troget kikat in här efter något nytt! Varenda dag!! :p jag är smickrad.)

Nu ska jag ta mig an alla "tjejsnack" som droppat in i min mejlbox under min frånvaro...och sedan får vi se.

Jag tänkte dessutom upplysa er om att jag nu fortsätter läsa "Krig och Fred" (ni som läste i somras vet att jag började i...hm...juli :P) och att jag har läst ut "Försoning", vilket betyder att jag nu är ännu mer sugen på att se filmen!

För övrigt har jag blivit något besatt av Jane Austen på sistone...så, det var nog allt ;)

Glad to be back
Babyfood

Jag har tagit mig en rejäl bloggpaus...inte varit sugen på att skriva helt enkelt. Men så hittade jag den här listan på en annan blogg, och så plötsligt kändes det självklart att sno den :P

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: Tre. Hem, till skolan och till stallet.
Vilken svordom använder du mest: Fan.
Äger du en iPod: Ja, en vit på 80 GB.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på: Vägrar vakna till väckarklocka...Mamma väcker mig ca halv sju (alternativt 06.00)
Hur många resväskor äger du: Ingen...vi har gemensamt bagage...
Använder du flip-flops även när det är kallt ute: Nej. Jag använder bara flip-flops på stranden/semestern
Var köper du dina matvaror ifrån: Jag köper inte...haha. Om jag gör det så blir det ICA nära..eller Hemköp. Eller kvantum.


Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Det beror på. Hatar att vara med på kort...fast ändå, det är ju alltid kul att synas på bilden :P
Har några av dina vänner barn: Nej.
Har någon någonsin kallat dig lat: Jadå :) Mamma tycker att jag är det hela tiden...
Vilken CD ligger i din CDspelare just nu: Lisa Ekdahl - Med kroppen mot jorden (eller vad den nu heter)
Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk: Vanlig, fast  chokaldmjölk är godare...men kan bara drickas ytterst sällan.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja, säkert.
När var senast någon stötte på dig: Haha, folk flörtar med mig hela tiden ;)
Vad åt du till middag: Sushi
Använder du huvtröjor: Ja, ibland. Det är mysigt.
Kan du vissla: Ja. (fast inte så bra :P)


Har du någonsin deltagit i en demonstration: Nej.
Vem var den senaste som ringde dig: Pappa
Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Balder ;)
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Ja, det är det säkert. Det är alltid nån som pratar bakom ryggen på än.
Tittade du på tecknat när du var liten: Ja, självklart. Vem gjorde inte det? Och vaddå när jag var liten :p?
Hur många syskon har du: Inga
Är du blyg inför det motsatta könet: Det beror på, men oftast inte.
Äger du några band t-shirts: Vet faktiskt inte...men joo, det borde jag ha.
När flög du senast: När jag flög hem från Warszawa i...november-
Hur många stolar står kring ditt köksbord: 5 (eller 7)


Läser du för skojs skull: Ja, när jag hinner.
Pratar du några andra språk: Engelska, franska, polska och lite italienska...
Diskar du din egen disk: Nej, den diskar diskmaskinen.
Har du gråtit offentligt: Jadå.
Har du en stationär dator eller en laptop: En stationär.
Försöker du alltid lära dig nya saker: Nej, inte alltid, men nästan :p
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Nej, inte just nu. Men nån dag skulle jag vilja skaffa en tatuering. Fast...jag är lite rädd för nålar.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Nja. Om han har råd så kan han väl få bjuda...:p
Kan du kasta macka: Ibland
Har du någonsin varit på Jamaica: Nej.
Vad har du med dig in på bion: En kompis och popcorn eller godis
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Hm, jag vet inte. Filmkunskapen har varit väldigt, väldigt kul. Jag återkommer när jag är klar! ;)


Gillar du att flyga flygplan: ja, det är underbart! :D
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner: Humor.
Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Ja, och nej. Tydligen så var ju personen attraktiv, men han var inte snygg.
När sov du senast på golvet: Nyårnatten. Haha.
Vilken är din favoritdrink: Just nu...Paparazzi (baccardi razz, sprite, lime)
Gillar du din boende situation: Jadå...är inte riktigt redo för att flytta hemifrån-.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: 7 eller 8. Helst 12, men det går ju inte...
Äter du frukost dagligen: Ja. Jag funkar inte annars.
Är dina dagar fullbokade och stressiga: Ja, oftast.
Vilken är din favoritfrukt: Lichi...nej förresten smultron (fast det är ju ett bär).
Hur gammal blir du nästa födelsedag: 17
Tror du på liv på andra planeter: Ja det vore ju konstigt om det bara fanns en planet med liv på.
Tror du att Gud är man eller kvinna: Vet ju inte om jag tror på Gud, och då vet jag definitivt inte om Gud har något "kön" i den bemärkelsen heller...
Hur valde dina föräldrar ditt namn: Mamma döpte mig efter sin favoritbok som barn (Anne på Grönkulla). Namnet Anne finns dock inte på polska, så hon hette Anna.
Gillar du senap: Nej!


Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Det vore jättehäftigt, men jag tror inte att jag vågar.
Sover du på sida, mage eller rygg: På rygg, eller på sidan.
Tycker du om att krama folk: Nejej...bara folk jag känner och tycker om. Hatar obekväma, stela kramar!
Skulle du säga att du är trendig: Nja. Jag vet oftast vad som är trendigt, men jag har det inte alltid.
Äger du en digitalkamera: Ja.
Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Yoda! Så söt! Fast han är lite störande...Han Solo e ju ganska häftig.
Tycker du att du är attraktiv: Inte jätte, men ganska.
Vad är du allergisk mot: Gräs
Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Nej, aldrig faktiskt. Älskar kött.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Jag vet inte. Min föräldrar visste att jag skulle bli en flicka...så de kom aldrig på nått.

Gott Nytt År!!
Jag kan inte fatta att det redan är år 2008. Var det inte millenieskifte ganska nyss?

GRR! Jag hatar tekniken!

Fick en Ipod Converter i julklapp..och har precis installerat den. Nu säger den att jag inte kan lägga in mina Gilmore Girlsavsnitt (som jag faktiskt KÖPT på DVD) till min Ipod (som jag också KÖPT!). Wtf liksom. Jag har betalat för båda. Varför kan jag inte kombinera dem? Jo, för DVD-skivorna är kopieringsskyddade!!
Jag har faktiskt rätt att göra om dem till Mp4-format för eget bruk! Det måste jag ha! Eller?

Fan också. Jag hatar teknik.

Hm..jag skulle kunna hitta på ursäkter, berätta om hur hektisk min jul har varit (vems har för övrigt inte varit det?) och lite annat...men det gör jag inte. Jag kan bara säga att jag är ledsen för att jag (än en gång) har misskött bloggen...

Men jag har helt enkelt haft annat för mig.

Jag har dock (som tur är) inte slutat tänka, bara för att jag slutat blogga, och det som gnagt mig mest under julen har varit denna obehagliga åldersnoja, och velandet med falskleg.

Vill jag ha falskleg? Jag vet självklart att det är olagligt, och för den delen omoraliskt, men det faller ungefär i samma fack som nedladdning, det sk. "men alla andra gör det ju, så varför ska just JAG tvingas avstå från ett privilegium alla andra har, jag är ju inte SÅ jäkla pretto"-facket.

S fyller 18 om en månad. Jag har redan missat två fester för att jag inte haft falskleg. Jaha, bara det, kanske ni tänker (det är vad alla prettovuxna jag diskuterat det här med sagt i alla fall). Men det är inte så bara. Och visst, två fester vem bryr sig. Men 1 år av missade fester?! Jag bryr mig!
  Mitt sociala liv kommer att DÖ. Jag kommer att missa ALLT. Och det är inte rättvist. Jag vill inte att mina kompisar ska behöva välja mellan lojalitet till mig och att ha kul (till viss del därför att jag vet vem som kommer att vinna den kampen...och jag kan inte ens vara sur för det).

Vi lever i ett land med lagar som alla bryter mot. Jag måste välja mellan att ha ett liv (och jag menar inte att tillhör "inne-gänget", utan vilket gäng som helst), och bryta mot lagen, eller att sitta ensam hemma alla helger framöver så att jag kan få ett körkort när jag väl bestämmer mig för att köra upp... 

Och det värsta, det värsta är ångesten. Den där känslan kvällen efter när alla berättar om hur "KUL!!" det var, om allt som hände, och om hur "lätt det var att komma in", och alla "åååhh...du skulle ha varit där!".

Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag förtjänar inte det här. Hur tänkte dem som lät oss börja skolan ett år tidigare??

Ja visst, de får gärna gå i samma klass, plugga lika hårt, och ta död på sig ett år tidigare, men gud förbjude att de får några rättigheter, som t.ex. att  komma in på krogen ett år tidigare, så att de inte tvingas bli kvarlämnade ensamma, utan kompisar och känner att lagarna i det här landet bara finns till för att förstöra...

Självklart överdriver jag. Självklart dör man inte av att sitta hemma. Självklart är det här inte speciellt viktigt. Men det är onödigt. Och jag känner mig bortglömd. Varför planerade de inte lite bättre? Kunde de inte ha kommit på en bättre lösning?

Min Sk-lärare förklarade för vår klass i 1:an att en lag inte kan finnas om den inte följer den allmäna rättsmedvetenheten. Jag har stött på minst 3 lagar som gör nästan alla 15-19-åringar kriminella. Betyder inte det att någonting är fel? Någonting. Kanske är det vi, kanske är det lagen. Men någonting.

Jaja, jag ska sluta tjata. Fast jag tycker politikerna borde lyssna. Fast jag tycker att något borde göras. Fast jag fortfarande inte kan bestämma mig för om det är värt att skaffa falskleg.

Babyfood

Jag vet. Jag är seg, jag är lat, jag är så trött. Det är jul men det är ingen julstämmning. Julstressen har hunnit ifatt mig, men allt annat som hör julen till lyser med sin frånvaro.

Var är snön? Var är stämningen? Var är alla inlagna paket? Var är den klädda granen?

Idag har jag varit på stan och handlat julklapparna (ja, jag handlade alla idag. Jag har inte hunnit innan...), och nu är jag trött, pank (usch, verkligen helt pank!), och trött. Så här ska inte julen vara....

Jag efterlyser lite julstämmning. Den fattas mig väldigt i år...

Var det bara jag som missade hela december? Jag hade ju så mycket tid, och så plötsligt står julen för dörren, och jag vill bara ropa "Vänta, jag är inte klar än!! Jag är inte KLAR!!"

Stressad. Trött. God natt.

Babyfood

Efter att jag skrivit det förra inlägget ringde Lotsi mig. Sedan pratade vi i en och en halv timme, och det var ett av de viktigaste samtal jag någonsin haft.

Det visade sig att hon kände precis som jag! Jag tror att det som hände på glöggfesten berörde oss alla...
I alla fall så pratade vi om ensamhet, vänskap och vad som är äkta. Och DET kändes äkta.

Jag har aldrig känt mig så nära någon som då...för att det var så ärligt. För någon som har så svårt att öppna sig är det något riktigt, riktigt stort...

Så, det vackraste i världen hittar man verkligen när man minst anar det.

Igår hade skolan glöggfest. Jag var inte där (eftersom att jag inte har något leg..), men jag fick kvällen återberättad för mig.
  En av de mest "populära" tjejerna blev riktigt, riktigt packad. Vid stängningsdags satt hon på trottoarkanten och vaggade. Henne bästa kompis hämtade hennes jacka, väska, och frågade sedan mina kompisar (som hjälpt till att leta efter dessa) "Ni klarar er själva härifrån va?" varefter hon gick. Innan hon gick fällde hon dessutom kommentaren, "Hon gör alltid såhär", och lämnade sedan sin "vän" i sina egna spyor, på en trottoar mitt i Göteborg, kl 04.30!
Mina kompisar satte henne i en taxi, som förhoppningsvis tog henne hem...

Hon är populär, snygg, och (ganska) smart..och ändå har hon inga vänner. Hela skolan såg och tittade på, och ingen brydde sig!

Vänskapen är falsk, leendena är falska, allt är bara falskt, falskt, FALSKT!!

Finns det ingenting som är äkta längre???


Vänskapen är falskast av allt. Jag försöker verkligen att vara en riktigt vän, men ibland känns det som att jag är den enda. Jag är inte perfekt, och nej, inte skenhelig heller, men jag tror verkligen att jag gör...det som är rätt. När det betyder någonting.

Jag älskar mina kompisar, det gör jag, men på senaste tiden har jag börjat undra hur nära vänner vi egentligen är. Alla har de något drag som gör de fullkomligt opålitliga. För mig är vänskap heligt. Det är den inte för dem.
Jag kanske kan lita på dem, men jag är inte säker. Vilket i princip betyder att jag inte kan lita på dem.

När vi går ut kan jag aldrig vara säker på att inte bli lämnad på trottoaren...(fast DET tror jag faktiskt aldrig att jag skulle bli)... och det skrämmer mig.

Det skrämmer mig också att jag är den som är mest stabil psykiskt av alla jag umgås med och känner...och jag är inte stabil. Inte alls.
  Jag har så mångas hopplöshet, hjälplöshet, rädla och drömmar inom mig att jag inte får plats med mina egna! Och vad ska jag göra av dem? Vem ska jag dumpa dem på? När alla mina vänner är ännu mindre stabila?

Ikväll känner jag mig fruktansvärt ensam. Jag vet inte varför. Jag är inte ensam. Men jag är ensam med min ångest, för jag har ingen som orkar bära den. Jag bär alla andras. Vem ska bära min?

De flesta jag träffar öppnar sig...nästan automatiskt för mig. Jag utstrålar någonslags pålitlighet och inre visdom, och är allas hobbypsykolog. Men själv kan jag aldrig öppna mig. Jag kan inte. Några vänner har klagat, och bett mig om att göra det. Men det kan jag inte. Jag vet att de inte menar det, inte kan mena det på riktigt. För de har ingen aning om vad det egentligen innebär att lyssna. Att lyssna, så som jag gör.
  Att inte bara höra orden och säga "Mm..stackars dig.", utan att sätta sig in, känna, prata, hjälpa, förstå och lindra. Att ta på sig en del av smärtan och ångesten.

De skulle vilja, men de orkar inte. Inte egentligen. Det vet jag på sättet de berättar. De är själva helt slut inombords. De behöver inte min ångest. De har sin egen.

Så istället för att prata med dem, så skriver jag. Jag skickar ut min ångest i cyberspace, och hoppas att den där kan förvandlas till någonting annat. Till medkänsla. Till litteratur. Till poesi. Till ett skämt. Till ingenting.

Och det fungerar faktiskt. Trots att jag inte vet om någon någonsin kommer att läsa dessa rader hjälper det. Jag har låtit min ångest bäras och delas av någon, anonym, om vars psyke jag inte vet någonting. Och då behöver jag inte känna mig så förbannat skyldig. För det skulle jag ha gjort om jag tyngt ner mina kompisar med det här.

Jag tycker fortfarande att världen är falsk. Och sorglig. Men jag har fått rasa. Och jag har fått vara svag. Jag är alltid stark. Det är så svårt att vara stark....

Babyfood

Varje år måste jag åtminstone zappa förbi och titta på det...och jag är inte ensam. Tydligen så sitter 1,3 miljoner och tittar på det. Varför..egentligen?

Någon gång ska jag sitta där, på nobelmiddagen. Det har jag bestämt! :P

Festen igår var lyckad...om än inte jättekul. Men jag fick äntligen smaka på drinken som L tjatat hål i huvudet på mig om, Paparazzi, fast den hette något annat. Baccardi razz, sprite och lime var det i alla fall, och den var skitgod!!

Jag drack inte jättemycket...men ändå tillräckligt för att må sådär lagom bra idag...

Jag åkte spårvagn hem, men en killkompis, och jag vet inte varför, men jag kände mig otroligt vuxen! Det var väl någon slags övergångsrit (nästan) att åka hem lätt berusad klockan 3 på natten en lördagkväll...

Jag låg i min säng kl 4, och sedan följde en otroligt underlig natt. Jag vaknade 04.30, sedan 05.30, sedan 06.00, sedan  06.30, 07.00, 07.30, 08.00, 08.30, 09.00, 09.30, och slutligen 10.00. Då drack jag en kopp a-fil, och sedan sov jag härliga 3 timmar i sträck till!

Jag skolkade från dansen igen (jag vet, fy på mig), men istället var jag hemma hos Lotsi och pluggade italienska i 5 h! Och åt lussebullar och Hawaiipizza (UNDERBAR bakismat!).

Nu mår jag nästan bra igen..men inte riktigt. Är dock riktigt, riktigt trött. 

Ho un po' mal di pancia...mi sento poco bene...:P 

God natt
Babyfood

Idag ska jag på fest :D
Ska träffa några polare (från "Mullsjö", alltså veckan i somras som tillbringades i regniga Småland).
Är lite nervös...hm. Mest för att jag ska dit själv (utan det moraliska stöd som det brukar vara att gå på fest med tjejgänget..) och att jag bara känner några som kommer att vara där, och alla dessa är killar, och äldre än mig.

Varför gör vi tjejer förresten nästan alltid så? Att vi färdas i flock (iof gör killar det också)? Fast vi tjejer behöver egentligen inte ett "gäng", utan det räcker med EN tjejkompis. En till av samma kön, och helst samma ålder, som man känner...ganska väl.

Men jag ska klara mig utan detta ikväll. Förhoppningsvis. Jag känner ju faktiskt folk där! Jag är ju inte "ensam". Men ändå kan jag inte låta bli att sakna Nina och Sofia. Det hade varit så mycket lättare om de var med!

Oj oj oj...jag har visst helt försummat min blogg dem senaste dagarna. 

Jag har helt enkelt ingen inspiration. Eller...ingenting att blogga om i alla fall.
Däremot har jag börjat skriva lite...mestadels miljö- och personbeskrivningar, inspirerad av "The Bluest Eye", av Toni Morrison (hon skriver så fantastiskt, hennes texter är fulla av vackra beskrivningar som nästan bara består av liknelser, men vilka fantastiska liknelser det är! Hon drar så underliga, originella, men ändå självklara paralleller...)

Så, ett steg framåt och två tillbaka...mot boken.

Igår var en lång, händelserik dag.

Skulle fika med Lotsi och J, för de hade något viktigt att prata om. Tyvärr stötte vi på en bekant till J, och hon ville fika med oss. Det ledde dessutom till en mycket pinsam situation...

Den bekanta: Nemen hej! :D Kan jag fika med er?
Kag: Ja, det är klart
J: Nja...
Den bekanta: (Förrvirrad) Nehe..stör jag
J: Nja....Aja..vi sitter längst in.

Vad ska man egentligen säga i sådana situationer??

Fik är för övrigt inga bra ställen att prata om personliga saker på...man vet aldrig vem som lyssnar...

Vi pratade i alla fall om det på msn senare, så det blev ju sagt.

Lotsi sov dessutom över, och vi pratade till långt in på natten...jag tror vi somnade 01.30.
Så idag har jag varit tvungen att få min hjärna att funka på 5 timmars sömn, och jag drack inte ens kaffe!
Det är riktigt stort!

Nu måste jag sova..so sleepy..zzz
Babyfood

Jaha, då var ännu en helg förbi.

Just den här passerade nästan helt obemärkt förbi...jag har skrivit två arbeten, ett geografiarbete om San Francisco, och ett filmarbete om Dogmafilm. Annars har jag inte gjort så mycket...

Hade ett djupt (och något deprimerande) samtal med Lotsi idag. Vi kom fram till att "den sanna kärleken" är en kulturellt djupt rotad lögn. Det är vad vi tror i alla fall. Vi hoppas dock att det inte är så...för det skulle vara alltför hemskt. Speciellt om vi kommer underfund med detta redan vid 17 års ålder...

Nu är jag riktigt trött...med morgondagen verkar bli riktigt trevlig :)

Är jag den enda som faktiskt gillar måndagar?