Memories

Jag har precis läst lite gamla inlägg på bloggen, och jag måste säga att det är underbart. Min svenska är rent förskräcklig på vissa ställen, men minnena, och känslorna finns kvar.
Jag har aldrig varit bra på att skriva dagbok, men nu finner jag att jag lyckats bättre med att blogga. Det är fantastiskt att kunna gå tillbaka och läsa om en speciell dag, och genom en bit text och en bild förflyttas tillbaka i tiden...

Tänk va' roligt det kommer att vara att läsa det här när jag är 60! :D

(Fast pappersdagböcker är lättare att spara, det har vi fått lära oss i Historia C "digitala källor är inte lika tillförlitliga som andra källor.." etc.)

God natt igen,
Babyfood

Jag lämnar Göteborg för Warszawa

Idag har jag varit på stan hela dagen. Jag träffade L, vi drack var sin "Sweet Chai Ice Latte" på Condeco, varefter vi pga det härliga vädret bestämde oss för att gå en promenad.
Vi vandrade upp för Avenyn, bort till Vasaplatsen, vidare mot Grönsakstorget och sedan via Domkyrkan till Brunnsparken.
På vägen lyckades vi också kika i några affärer, och hör och häpna; jag köpte faktsikt något!. Två koftor på Zara, en svart och en mörkgrå. Nu känner jag mig riktigt duktig, som köpt sådana förståndiga saker :) Fast jag hellre hade köpt en fin klänning att ha på nyår...

Jag och L diskuterade för övrigt nyår, och vi var båda överens om att vi i år måste bestämma något I TID. Kanske till och med ordna något? Vi måste bara hitta en möblerad, föräldrafri lokal...och vi kan inte hyra eftersom ingen är 18...

En kille vi känner har tydligen köpt någon lokal, så vi funderade på att hyra/låna den av honom. Om inte han ska ha den vill säga...

Någonting
ska i alla fall hända på nyår. Det måste det!

Jag vet inte om jag har nämnt det, men imorgon ska jag till Warszawa. Jag hade nästan själv glömt bort det, och jag har precis packat färdigt (eftersom jag givetvis glömt att man måste göra sådana saker innan man åker bort..).
Så imorgon flyr jag från vardagens tristess, till mina förfäders land, med min lilla älsklingslotsi (och henne mamma, och hennes lillebror...).
Jag hoppas att det kommer att gå bra...jag klarar i alla fall mig språkmässigt. Allt annat får vi se hur det blir.

Jag kommer tillbaka den 3:e, förhoppningsvis med många trevliga saker att berätta för er!

Arrivederci (eller pa, pa som det heter på polska)
Babyfood


image32
Warszawa by night

Hur många språk känner du igen?

McDonalds gör äntligen nytta! Haha, ja, annars gör de ju mat.

Testa hur många språk du känner igen här 
och kom sedan tillbaka och berätta hur det gick.

Jag trodde att det skulle gå mycket bättre för mig än vad det gjorde...jag blev så frustrerad på bulgariskan och de andra eftersom jag kan se att det är rätt alfabet, men inte om det är rätt språk. Grrr.

Aja, det var ganska underhållande iaf :P

Fajne (det där var polska, bara så ni vet ;) )

Nu ska jag titta antingen på The Outsiders eller Lost In Translation. Har inte riktigt bestämt mig än...



Den demografiska transitionen

Vi har så grymt mycket till Geografi-provet på fredag (efter lovet)!  Vi har säkert  80 sidor om så vitt skilda ämnen som kartor, befolkning och geologi...Och läroboksförfattaren är precis lika jobbigt käck, och tror att vi är precis lika dumma, som Bengt-Arne (författaren till vår samhällskunskapsbok). Varför måste man förklara vad en karta är för något på 3 sidor?? Varför??

Så nu, när jag är på sidan 52, ger jag upp. Jag får ta det någon annan dag.
Det är bara det att jag inte har speciellt många dagar kvar...(har ett prov och en redovisning till att förbereda..).

Jag tycker inte om geografi, har jag i alla fall kommit fram till. Detta trots att vår lärare är så skum och konstig ;)

I'll be back (if I survive)
Babyfood

Min bok

Jag har bestämt mig. Fullt ut. Jag ska skriva en bok.
Den kanske inte kommer att bli bra. Den kanske inte kommer att förmedla det jag vill förmedla. Men jag ska skriva den i alla fall.

Nu ska jag ta mitt ansvar och göra någonting för att nå mina drömmar. För det är viktigt. Annars är det ingen mening med att leva.

Jag längtar tills jag (precis som Emily i L.M. Montgomerys böcker) för första gången får hålla MIN bok i handen. Nu jävlar ska det skrivas!

Håll till godo med en naiv cyniker

Jag är så trött ikväll så att jag orkar inte skriva någonting. Jag hade egentligen tänkt skriva om det undeliga tinget "manlig stolthet"..även kallat "ego". Men det får bli en annan kväll.

För tillfället får ni hålla till godo med en text jag hittade när jag tittade på sparade dokument. Jag kommer inte ens ihåg när jag skrev den...

Fattar man överhuvudtaget vad jag har försökt säga?

När vi lämnar barndomen förväntas vi även lämna vår naivitet bakom oss. Men inte allt på en gång, naturligtvis. Då blir man ju cynisk. Istället bör en liten del av vår naivitet lämna oss i taget, släppa oss ut i mörkret med lite mindre ljus i ögonen. Till slut står vi med mörkret tätt omkring oss, blinda cyniker som inte längre kan röra sig framåt. Då fastnar vi på den plats i livet där vi var. Vi kan ju inte gå utan ljus.

Jag är 16 år. Jag känner mig som en mycket naiv cyniker. Jag blir tillfälligt förblindad ibland. Antingen för att någon annans naivitet bländar mig, eller för att jag har slut på batteri. Då blir jag blind. Ett nattsvart mörker omringar mig och jag vågar och vill inte ta fler steg framåt. Då skulle jag ju behöva gå in i det okända.

Problemet med att vara helt naiv är att man ser alla vägarna runt omkring än. Det gör det väldigt svårt att bara välja en.

Cynikern ser istället inte någon väg alls. Så vad ska man göra?

Det bästa vore ju att vara delvis cynisk, och delvis naiv, så att man hittade några realistiska vägar att följa. Men hur ofta får vi precis vad vi vill?


Tankar om livet

I Göteborg intet nytt.

Så känns det i alla fall.

Men det är ju aldrig sant. Inte ens i mitt liv är det sant, än mindre i hela Göteborg. Men de små förändringarna märker man inte, de små segrarna passerar obemärkta förbi i den ström av liv och information.

Det är veckan före lovet, och alla flyter vi i våra egna drömvärldar. Lovet har dock mist sin charm, därför att jag vet att jag måste ägna minst hälften av det åt att plugga... Välkommen till 2:an. Det bästa året av ditt liv.

Är det det? Ni som förrut vandrat där jag nu går, är det sant? Är det här det bästa som finns? Den trygga tillvaron, med gränser, regler...? Är vuxenlivets kaos värre än att ständigt leva i väntan på nästa vecka?
Eller tar det aldrig slut...och skolan schema bara blir till arbetets schema?

Jag måste le när jag tänker på hur ofta jag tänkt på framtiden det här året. Och skivit om den också...för den delen. 2:an, ångestens år. Framtidsnojans år. Jag kan inte ens försöka förstå hur det kommer att se ut i 3:an....

Barn eller karriär?

Vi hade en mycket intressant diskussion i skolan idag...i bamba (gbg ord för skolmatsal) av alla platser.

Vi satt bara tjejer vid bordet...och vi kom från det vanliga pratet om framtidsångest plötsligt in på familj. När vill vi egentligen skaffa barn (för det ville alla...eller i alla fall sa ingen något annat)?
Det visade sig att det skiljde sig enormt! Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så stor skillnad! En tjej ville ha barn när hon var 23-24...en annan när hon var 35. Men alla ville göra karriär.

Det fanns två olika sätt att se på det:

Få barn tidigt: Du är fortfarande ung när barnen är "stora", och kan då njuta av livet. Om du är mammaledig så tidigt kan du senare fokusera på karriären, och du blir inte diskriminerad "eftersom du ändå snart kommer att bli mammaledig". Barnen är ju inget hinder, de kan ju följa med på resor och annat...

Få barn sent: Du hinner leva DITT liv ganska länge, innan ger det till någon annan. Du har troligtvis hunnit jobba dig upp på karriärstegen och kan nu ta ledigt utan att det gör så mycket...dessutom har du stabil ekonomi. Du kan vara ung när du är ung, och förälder när du blivit äldre.

Själv tillhör jag nog den senare kategorin...och det har nog att göra med hur ens egna föräldrar gjorde. Mina föräldrar var ju gamla när de fick mig. Överlag var det just tjejerna med unga föräldrar som ville få barn tidigt... Det är ju en ganska intressant observation.

Hur är det för er? Har ni ens börjat fundera på det?

Jag blev riktigt rädd när jag hörde att en tjej ville ha barn när hon var 22. Inte för att det egentligen är så ungt, utan för att det är så snart. Vi (okej då, de) är snart 18. Det är nästan som att skaffa barn nu. Och det är i alla fall inte jag mogen för...

Jag vet inte, det blir ju som det blir. Men det är så mycket i livet som man måste tänka över...man har ju ingen chans (enligt vad jag tror i alla fall) att göra om det...

Tjejsnack v.43

Tjejsnack Vecka 43
Miljö Ämnet kommer från Jenny
  • Är det viktigt att man gör något aktivt för att förbättra för miljön? Nej, och ja. Jag är en hycklare, som de flesta andra, som helt enkelt klagar på miljöförstöringen, och sedan hellre tar bilen än bussen till skolan...
  • När du handlar mat, väljer du då kravmärkta varor framför de som inte är det? Jag handlar sällan...ytterst sällan till och med. När jag gör det köper jag det jag vill ha, eller det jag har råd med, eller det som är bra för naturen. I den ordningen.
  • Väljer du att åka kollektivt om det finns möjlighet till det dit du ska? Nej. Att åka kollektivt är för mig aldrig ett val. Jag åker kollektivt när jag inte har något annat val.
  • Vad väljer du helst, nyproducerat eller second hand? Helst nyproducerat, men mest för att jag aldrig hittar fina saker på second hand. Annars hade jag gärna köpt mer (dock mest för att det är billigt och att man hittar orginella saker)
  • Kan du ge något tips på vad man kan göra för att förbättra för miljön? Jag har massor, men inga som jag egentligen själv vill följa...

Tjejsnack v. 42

Jag ligger lite efter med tjejsnackandet...but don't you worry..I'm on it. H

Tjejsnack Vecka 42
Relationer Ämnet kommer från Ewelina
  • Vem är den människa som du vet att du alltid kan komma till oavsett? Hm...jag vet inte riktigt. Mamma..eller någon av mina bästa kompisar.
  • Vågar du rangordna dina vänner och bekanta i vilka som betyder mest? Kan man göra det eller inte? Ja, det tycker jag man kan göra. Jag kan på en hand räkna upp vilka vänner som betyder mest för mig, och det är i ungefär den ordningen jag ringer när det händer något spännande/viktigt i mitt liv.
  • Har du blivit sviken av en vän någon gång? Hur/När? Känns det fortfarande? Ja, jag har blivit sviken av vänner vid upprepade tillfällen. Det kan vara små svek, men också några stora. Ja det känns fortfarande, om man tänker tillbaka, och jag tycker det är något av det värsta som finns, men samtidigt tror jag att man lär sig väldigt mycket.
  • Känner du att du har en bra relation till människor omkring dig? Ja, det tror jag att jag har...till dem flesta i alla fall...
  • Vad tror du andra tycker är din bästa/sämsta egenskap? Min sämsta är nog att jag...ja...jag kan vara tanklös ibland...eller, jag vet inte. Eller kanske att jag kan vara ganska feg. Min bästa är nog att jag kan lyssna på människor när de behöver det...att jag helt enkelt alltid ställer upp.

  • Poker is my true calling

    Den här helgen har gått mycket snabbt och ändå inte. Igår var jag på bio och såg Råttatouille, och sedan hade jag och några kompisar pokerkväll :)

    Gissa vem som tog hem spelet ;) Priset var en maraboukaka som delades helt jämt mellan alla deltagare...jag menar, jag är ju väldigt snäll.

    Jag återkommer senare med mer detaljer.

    Pokerhajen
    Babyfood

    Göteborg behöver er!

    Rösta på Göteborg här !

    Vi har ju hamnat utanför spelplanen. Det är ju pinsamt! (Jag menar, Umeå leder ju! UMEÅ!)

    Så kom igen och rösta (en liten fågel viskar i mitt öra att det faktiskt funkar att rösta med falska namn/e-postadresser, så man kan rösta flera gånger...men det är det väl ingen som gör... :p)

    RÖSTA! GÖTEBORG! :D

    Jag älskar det! Natural high!

    Igår var en mycket händelserik dag. Först det hemska (och ja, det var så hemskt) naturkunskapsprovet, som jag kan få allt ifrån IG till MVG på. Fast MVG är det nog inte speciellt stor chans att jag får...

    Sedan, gymasiemässan! Det var det roligaste jag gjort på länge!
    Jag tror inte att jag har insett vilken makt man har som säljare. Jag riktigt kunde känna att jag förändrade människors liv! Gymnaievalet är det första riktiga valet man gör, och första gången det krävs av än att man skänker frågan "Vad ska du bli när du blir stor" lite mer eftertanke.

    Och jag tror att jag har värvat ganska många till vår skola :) Jag var jätteduktig (om jag får säga det själv). Både eleverna (eller "barnen" som jag råkade kalla de, innan jag mindes att de faktiskt bara är ett år yngre än vad jag är...hm.) verkade tycka att jag var underbar. Utom en kille som tittade på mig när jag frågade om han var intresserad av vår skola och sa "Inte med mina poäng lilla gumman" och sedan surt fortsatte bortåt. Det kändes lite snopet, och jag kan erkänna att mitt ego fick sig en lite törn.

    Den kommentaren fick mig dock att inse att det först då, när man ska välja gymnasie, man får vad man förtjänar. Det känns elakt, men det är första gången man faktiskt får något för att man pluggar sönder sig när andra inte gör någonting. Då står alla dörrar öppna och man måste bara välja. För "glidarna" gäller det att glida in någonstans i skymundan...där man får plats. Det känns på något sätt oerhört rättvist, fast jag tycker ändå synd om dem.

    Jag kom hem från mässan halv tio, och innan jag hade ätit var klockan mycket. Jag kom inte upp ur sängen imorse, så idag har jag skolkat hela dagen (3 h). Jag tar det som komp. ledigt, för de 3 h jag stod på mässan igår.

    Update: Oj, här står ett halvfärdigt inlägg...som jag glömt att publicera. Jag hade tänkt skriva att jag skulle smyga mig in på skolan för att hämta italienskaböckerna, och sedan hämta mina saker som varit inlåsta i skåpet i stallet...men det är redan gjort...:) Kolla hur effektiv jag kan vara!


    Ekonomin = roten till miljöproblemet.

    Okej. Rensa, rensa. Ladda om, ladda om. Fan va trött jag är.

    Dagen har ägnats åt engelska, där jag var tvungen att skriva en uppsats, om hurvida Richard i The Beach är "sane in a mad society, or mad in a sane society". Jag, som var inställd på att skriva en rescention, ville bara ösa ur mig hat till denna bok som stulit många värdefulla timmar ur mitt liv. Så vi får se hur det går...

    Sedan har jag inte gjort annat än plugga naturkunskap (eller jo italienska också..). Men så fort vi försökte diskutera ekologin på något vettigt (MVG) vis så kom vi in på ekonomi och politik. Det går inte att prata om ekologi utan att prata om ekonomi. Frågan är om min käre miljönisse (läs naturkunskapslärare) kan se det på det sättet.

    Jag känner mig oerhört förberedd, och samtidigt ohyggligt oförberedd inför detta prov, som pga att det är det första provet vi har med den här läraren är något väldigt viktigt (vilket jag insåg igår kväll). Smart.

    Aja..nu ska jag äta och skynda till stallet. Naturkunskapen får vänta.



    The Beach..what the fuck?

    Så, då var The Beach utläst och italienskan gjord.

    The Beach irriterar mig. Jag kan inte förstå att jag har ägnat så många timmar på att läsa den! Den boken är anledningen till at jag inte vågar skriva någonting! Författaren har ju tydligen börjat på en bok, och fortsatt av bara farten. Det känns som om han någonstans på vägen tappat tråden, och hela känslan...och sedan bara fortsätter med meningslöst babblande sida upp och sida ner...medan handligen spårar ut mer och mer! Totalt meningslöst.

    Kanske jag missade något? Något som kan förklara varför det blev en bästsäljare? Om ni har läst den så får ni gärna komma med förslag.

    Och så har jag den förbannade Historia C läxan...

    Jag ska avgöra vad majoriteten av medlemmarna i ÖIS tillhörde för samhällsklass år 1912-1913. That's what you get for having a sockernut for a teacher... 

    Nu...Desperate Housewives.

    Jag är inte ens klar med Naturkunskapen. Blääää.



    Jaha. Måndag.

    Idag...var ingen speciell dag. Det hände ingenting speciellt. Alls. Men ändå en trevlig dag. Jag har nästan bara ämnen som jag tycker om..och vi har sovmorgon.

    På filmkunskapen tittade vi på nästan hela "Independence Day", en ganska kass, klyshig, men ganska underhållande Hollywoodhistoria.

    På svenskan fick vår lärare agressionsutbrott (men det brukar han ju få) och klagade över att vi inte kan någon grammatik (eftersom det tydligen stod i GP idag). Sedan bad han oss, bara som ett experiment att svara på vad som är skillnaden mellan en mening och en sats. Det ni.

    (Jag kan i alla fall skilja på en huvudsats och en bisats, vilket är mer än man kan säga om vissa i min klass. Men att formulera skillnaden mellan en mening och en sats, på ett någorlunda korrekt sätt, på två röda är över min förmåga.)

    Annars har det inte hänt så mycket. Nothing new to report.

    Imorgon har jag utvecklingssamtal. Det ska bli intressant...

    Nu måste jag forsätta att läsa i The Beach. Har hundra sidor kvar (den tar aldrig slut!!).

    En trött, uttråkad, men ändå tillsynes tillfreds med kosmos
    Babyfood

    Good morning Sverige!

    God morgon :)

    Jag kan nu meddela att "Ingenting" har fastnat på min hjärna..så nu sjunger jag konstant på den! Som tur är har jag den nu på min Ipod, så att jag kan spela den på repeat...utan att någon hör mig ;)

    Det ser grått och kallt ut...och jag ska ha naturkunskap. Det är måndagsmorron.

    Ha en bra dag!
    Babyfood

    Kent - Tillbaka till samtiden

    Även om skivsläppet officiellt skulle vara på onsdag så kunde man redan i fredags köpa den nya skivan ute i skivaffärerna. Varför vet jag inte riktigt...så här låter det hos pressen

    Men, jag befann mig i en av dessa skivaffärer, där de spelade skivan. Den är så bra! Jag vill ha den!
    Men jag köpte den inte. Jag har inte råd just nu. Fast snart. Snart. Då ska den spelas på repeat på Ipoden.

    Underbara, underbara skiva.


    Ingenting - En av de nya låtarna, från "Tillbaka till samtiden".

    Ekologi -> läran om den människliga skamen

    Jag har precis pluggat naturkunskap. Åh så tungt. Åh så mycket.

    Jag tycker egentligen inte om ekologi. Mest för att jag vet att jag inte är speciellt miljövänlig av mig. Att läsa ekologi får mig alltid att känna mig smutsig...skamsen. Visst förstår jag att det inte blir bättre för att jag slår igen boken och låtsas som att det regnar (och att regnet inte alls är försurat...nej då..). Men det är så mycket lättare.

    Jag är en typisk sådan människa som läroböckerna skäller på. Jag anser inte att jag kan göra en skillnad. kanske är jag cynisk, eller bara felinformerad. Men jag bryr mig inte. Inte aktivit i alla fall.

    Jag kan också tycka att det är synd att vi håller på att utrota ett visst djur. Men det innebär inte att jag kommer att ligga någonstans ute i skogen med kikare för att skydda det mot tjuvskyttar. Kanske gör det mig till en ond människa. Men jag är i alla fall ingen hycklare.

    Hur ekologiskt medvetna är ni, och hur mycket låter ni er kunskap påverka ert dagliga liv?


    Jag drunknar i ett hav av kunskap

    Den här veckan är absurb. Jag har så mycket att göra att jag drömmer mardrömar, i vilka jag faktiskt minns vad jag har varje dag!

    Jag ska ha läst ut The Beach tills på onsdag. Jag har 200 sidor kvar...
    Jag ska ha gjort min svenskaläxa till imorgon (måndagsläxa!)
    Jag ska ha lärt mig allt om ekologi och biologisk mångfald tills torsdagens Naturkunskapsprov (jag har knappt börjat...)

    Dessutom har jag lite trevliga extra saker den här veckan:
    Tisdag: Utvecklingssamtal , och möte om Gymnasiemässan
    Torsdag: 3 h på gymnasiemässan. Om ni är där kan ni ju hälsa på mig :) Jag kommer att vara där mellan ca 17-20.

    Var för sig inte så mycket. Tillsammans överväldigande.

    Jag håller just nu på att skriva ut en del av materialet till Naturkunskapsprovet. "Nisses resa" (jag som trodde att vi faktsikt gick i 2:an! Men nej då...). Bara 15 A4 (!)...

    Nu ska det pluggas
    Se you later, if I'll live
    Babyfood

    Jonas we love you!

    Wow. Det var... underbart. Jag fascineras så av hans förmåga att ena stunden få människor att kikna av skratt, och andra att vara på gränsen till tårar. Bara Jonas kan först dra snuskiga skämt om Klas Klättermus, och några sekunder senare för en knäpptyst sal berätta om sin demenssjuka mamma.
      Gränserna mellan skämt och allvar blir suddiga, och ändå dubbelt så tydliga...

    Och han pratade med mig! Precis som jag trodde såg han mig i publiken när han frågade om det fanns några "barn" i publiken. Följande ordväxling följde:

    Jonas Gardell: Du ser inte så gammal ut. Hur gammal är du?
    Jag: Jag?
    Jonas Gardell: Ja
    Jag: 16
    Jonas Gardell: Vad heter du?
    Jag: Anna

    Sedan hittade han ytterliggare några som var 15 i publiken, men vilkas namn han hade svårt att uppfatta. Det blev istället Kanin och Tandsten ("kanin" skulle egentligen ha varit Janine, men Tandsten har jag ingen aning om...).

    Sedan pratade han med oss under hela föreställningen...bland annat sa han, medan han tittade mig djupt i ögonen:

    "Ordspråk är skit. Jag menar Som man bäddar får man ligga. Som man bäddar får man ligga. Det är ju för fan bara att gå upp och bädda om!"

    Så, det var roligt. Mycket, mycket roligt. Och vad han än säger själv så har han visst "det". Fortfarande. Det här kan vara något av det bästa han har gjort! Så gå och se "Tillfällig gäst i ditt liv" nu!

    Nu ska jag titta på film, och sedan ska jag drömma om Jonas dansande iklädd ett mjölkpaket och med en midsommarstång på huvudet.

    Sov gott
    Babyfood

    Tillfällig gäst i ditt liv

    Om två timmar kommer jag att sitta på en stol på konserthuset. Jag ska se honom live, för första gången i mitt liv (jag skulle ha sett honom förra året, men då blev det inställt). Jag ska se Jonas Gardell!

    Jag vet inte när K visade mig mitt första JG-band (eller show), och jag minns inte vilket det var...Det jag vet är jag var liten, och säkert inte förstod hälften av vad han sa. Men jag minns att han var underbar.
    Jag och K har sett nästan alla hans shower. Vi kan massor med monologer, låtar och skämt utantill, utan att den sakens skull veta vilken show det kommer ifrån.

    Jag har också läst "Mormor gråter",  "En komikers uppväxt", "Ett ufo gör entré", och nu senast "Jenny". Jag har skrivit om det förrut, men jag måste än en gång försöka utrycka hur starkt jag kände när jag läste dem.

    Böckerna gör än ledsen över att vara människa, men glad över att inte längre vara ett barn. Jag har aldrig sett barndomen skildras så brutalt, och jag tror att sanningen om barns ändlösa grymhet är för hemsk för många. Men så nära som barn och ungdomsåren ändå ligger mig, är allt jag känner att han vet vad han talar om. Att det faktiskt är den nakna sanningen jag tittar på.

    Men Jonas kan konsten att vara rolig också. Och det hoppas jag att han är idag. Han är en mästare på att få oss skratta åt hur hemsk världen är. Det är självironi, blandat med "oss"ironi, på gränsen till trakasseri.
    Jag undrar om han kommer att se mig. Jag är ju under 18 år, och han brukar fråga. Han har dock ingen förälder att banna, eftersom jag och K ska dit själva.

    Jag förväntar mig inget mindre en ett under från den mannen. Eller ska jag säga, ännu ett?


    3 dagar = Utbränd

    Jag vet att det var länge sedan jag skrev. Men mitt liv är så häktiskt för tillfället att jag knappt har någon tid för mig själv...

    Det värsta är att närmaste veckorna ser ut att bli värre och värre, och jag är redan nu utbränd. Hur ska jag ladda upp batterierna när det hela tiden känns som om jag jonglerar med 1000 bollar (eller mer korrekt "har tusen bollar i luften")? JAG ORKAR INTE MER.

    Jag kan inte förstå att det är tre dagar sedan jag skrev att jag till varje pris var tvungen att lämna min säng. Nu vill jag inget annat än att vara tillbaka där. Fast...det är inte riktigt sant. Egentligen vill jag inte sova...
    Jag vill ligga på en strand under vajande palmer och bada i kristallklart vatten... Jag behöver en semester! Men det finns ingen tid för sådan lyx, och inte pengar heller för den delen.

    Polen på höstlovet är inte direkt paradiset för soldyrkare, men det är ett avbrott från vardagen i alla fall... Bara 4 veckor kvar. Bara 4 veckor kvar...



    Word? Någon?

    Är det nån som vet hur jag kan göra för att få in en word/pdf fil här utan att behöva skriva eller klippa/klistra?


    I så fall kan jag lägga upp repotaget här. (Om någon tid, när jag är säker på att våra repotage inte ska fusk-kollas. Det vore inte så bra om min svenskalärare hittade hit...med tanke på att jag har skrivit att han helt tappat förståndet...)

    Men, den som väntar på nått gott :p (eller kanske inte. haha)


    Så. Nu var det äntligen över.

    Jag tror att jag har skrivit 5 slutversioner av det här repotaget. Och varje gång har jag lovat mig själv att det ska vara det sista. Nu är jag äntligen klar.

    Och, det kanske viktigaste av allt, jag fick ner det till två A4!!! Allt genom att göra spalterna bredare :D Allt går med hjälp av list (och en snäll kusin som gör så att word gör som vill :p). Jag är lycklig, men förbaskat trött.

    Jag kan också meddela att jag har pluggat lite matte, och nu ligger (lite nördiga) 10 sidor före i planeringen! Så härligt!

    Och så har jag dansat. (Vi gjorde det svåraste någonsin, och jag tyckte det var riktigt, riktigt svårt, medan "nybörjarna" höll på att dö. Det känns underbart att inte längre höra till dem! Nu måste jag bara lära Lotsi stegen rätt...)

    Allt som allt har jag varit riktigt duktig idag!

    Nu ska jag gå och dö (eller slockna i min säng)

    Natti, natti
    Babyfood

    Repotaget kommer att bli min död!

    Helvete. Det här repotaget ska vara klart imorgon, och det är fortfarande för långt. Alldeles för långt! Och det går inte att korta ner.

    3 A4 med 3 spalter, och bild är precis tillräckligt för att få ut det jag vill från min text, både stilistiskt och budskapsmässigt. Men 2 A4 gör det inte. Vad ska jag göra?

    Jag hoppas inte svenskaläraren blir sur...

    Du tror att du vet vem jag är, men du har fel.

    Jag höll precis på med att sortera lite inlägg på bloggen, och fastnade för det här gamla inlägget.

    Det stämmer verkligen. Jag förstår inte varför, men det är så jag fungerar i nya grupper. Oftast.
    Jag som ändå anser mig vara relativt social.

    Det konstigaste är att jag flera gånger, när jag druckit fått höra "Men oj, jag visste inte att du kunde vara såhär rolig. Varför är du inte det annars?". Det beror inte på att jag är roligare när jag dricker. Det beror bara på att jag då kan öppna mig för nya människor precis lika mycket som jag gör för mina vänner i vanliga fall.

    Jag vet inte riktigt vad det kan bero på att jag är såhär. Mycket beror det på gruppen. Om atmosfären är avslappnad och accepterande från början hinner jag aldrig sluta mig i mitt "var-tyst-och-observera"-skal, men annars gör jag det med än gång, och det är så fruktansvärt svårt att ändra på första intryck...
    Och av någon anledning får folk väldigt konstiga intryck av mig. De tror att jag är någon helt annan, som inte har någonting med min personlighet alls att göra. Mycket underligt...

    Ändå verkar det ju gå, eftersom jag faktiskt har massor med underbara kompisar! Det tar bara lite mer tid att lära känna den verkliga Babyfood.

    Kan förresten även meddela att ångesten är borta, även om jag fortfarande är sugen på att fika, och gå på bio. Men det kanske jag kan göra imorgon? Vem vet. Finns det liv, finns det hopp ; eller rättare sagt Är man frisk, kan man fika.

    En seg, tankfull, men relativt lycklig
    Babyfood

    Tjejsnack v. 40

    Tjejsnack Vecka 40
    Djur Ämnet kommer från Alexzandra
    • Vad har du för favorit djur? Delfiner faktiskt. Men ska det vara något vanligare så blir nog hund.
    • Vilket djur har du alltid drömt om att få träffa/se i det vilda. Åh, det är så många! Delfiner (såklart), men också apor, hästar (i det vilda alltså) och många andra.
    • Vad för slags djur skulle du vara om du var ett djur, varför? Jag tror att jag skulle vara en delfin, eller en katt. Delfin för att jag är smart (haha, och blygsam ;)) och tycker om att vara i vatten, och en katt för att de är så självständiga, men ändå gosiga. Om man nu kan säga så..:P
    • Vilket djur är du mest rädd för, varför? Tarantela tror jag. Det är liksom en spindel, som faktiskt är farlig!. Eller..jag vet inte. Allt som kan äta upp mig är ju läskigt också...
    • Har du några djur? Vad/vilka? Ja, jag har en katt som heter Sassy. Hon är väldigt smart och otroligt bortskämd. Men hon är gullig också ;) (utom när hon putter ner mig från sängen...då är hon bara sjukt jobbig).

    Isolerad från omvärlden

    Gah! Jag har ångest. Jag känner mig instängd! Jag vill UT!!!

    Vaknade för ungefär 1,5 timmar sedan...dvs halv 3. Jag sov i 14 timmar! Och nu är jag så förbannat rastlös!

    Jag har inte tränat/idrottat/rört på mig överhuvudtaget sedan förra söndagen! Jag kan inte sitta still mer.

    Det är underligt, men varje gång jag blir berövad möjligheten att gå ut saknar jag allt det jag anser vara så enformigt och onödigt i vanliga fall. Jag vill gå och fika! Jag vill shoppa! Jag vill sporta! Jag vill träffa mina kompisar....:(

    Folk har varit väldigt gulliga, och sms:at och ringt, men det kan aldrig ersätta att faktiskt träffas. Speciellt inte sms:en. Hade nyss ett halvtimmeslångt samtal med S, och det hjälpte :) Men nu...denna rastlöshet.

    Det knäppa är att det inte finns någonting jag kan göra åt saken. Imorgon får jag förhoppningsvis gå ut...och kanske till och med gå och dansa! Men idag är jag fången i detta flickrum som jag annars älskar...eller i köket, eller vardagsrummet. Men vad sjutton kan man göra där?

    Internet och tv är så överskattad. Visst får det tiden att gå, men det är allt. Efter tre dagar är det inte roligt längre.

    Några förslag vad jag kan göra för att underhålla mig själv denna (förhoppningsvis) sista ensamma dag?


    Mareld

    Tydligen blir det mer och mer Mareld i havet.

    Första gången jag såg mareld var i somras, när jag var på Kornö. Det är något av det häftigaste jag sett! Som en naturlig lasershow i sommarvattnet. Vi kände oss riktigt härligt barnsliga när vi klaffsade runt i vattnet med våra gummistövlar. Jag hoppas att alla någon gång får uppleva mareld, när det är riktigt mycket plankton. Det hör lätt hemma på samma lista som att se norrsken och midnattssol...

    Marelden gick tyvärr inte att ta kort på...men jag hittade 1 på nätet där man ser ungefär hur det ser ut (ja, jag hittade bara 1! Jag visste inte att det var svårt att ta kort på)

    image31

    My new phone?

    Jag kanske har hittat Mobilen med stort M! Nokia 6500 Classic

    Funderar på att köpa den med Tele2 Player...men jag blev lite oroad över att det står 69:-/min. De måste ju ha skrivit fel?! Det ska väl vara 69 öre? Ska kolla upp det innan jag bestämmer mig i alla fall...:P

    Är någon som vet nått om denna mobil förresten? Saker som går sönder, inte funkar eller rent allmäna kinks och grejs? (wow, det var verkligen vackert uttryckt...)

    image30

    Vad tycks? (Svart eller guld/brun förresten? Svart va?)

    Gossip Girl

    Har precis sett första avsnittet av Gossip Girl på youtube. Den verkar faktiskt riktigt bra!
    Jag har läst de två första böckerna i serien, och tv-serien följer de ganska bra...

    Serien är dessutom producerad av killen bakom O.C. Det här ska jag nog titta på.

    Hoppas att serien kommer till Sverige snart (kvaliten på Youtube är ju så dålig!)!


    Fuck!

    Okej, vi har nu fått bevis för min Alzheimer light. Eller för att min hjärna inte fungerar när jag är trött...
    Runt kl 23 igår fick jag ett SMS. Då tänkte jag, "usch va jobbigt, tänk om de sms:ar mer under natten. Jag vill ju sova", och stängde av min mobil.

    "Noooo!" vad var jag tänkte när jag på morgonen satte på mobilen och möttes av frågan "Pinkod?". Där tog sagan om den söndriga mobilen slut.

    Nu har jag fått föra över mitt kort till en gammal skruttig 3310 (åh, jag har förflyttats till stenåldern!), och har numera inga av mina sms, telefonnr. eller något annat.

    Men det går i alla fall att kontakta mig...

    Älskade F500i, vila i frid (på mitt skrivbord...)

    En mycket ledsen
    Babyfood

    Vad ska jag köpa för mobil?

    Jag måste börja bestämma mig för vad jag ska önska mig för mobil, för att ersätta min numera knappt fungerande kära Sony Ericsson F500i (tror jag den heter...).

    Detta är mina krav:

    1. Den ska vara snygg
    2. Den ska vara enkel att använda (dvs. inte ringa upp folk av sig själv, ha hundraåttioelva inställningsmöjligheter etc.) 3. Den ska hålla länge (dvs. ingen joystick, eftersom de brukar gå sönder snabbt, även om inte min gjorde det).
    4. Den ska ha ett överkomligt pris
    5. Den ska ha en bra kamera, och MYCKET minne.
    6. Den ska kunna spela lite musik (men jag har en Ipod, så det är inte helt nödvändigt. Bara så favoritlåtarna får plats).

    Det var väl inte så mycket begärt...öh...

    Har ni några förslag? (Gärna med länkar till bilder på dessa fantastiska skapelser..:P) 

    Update:
    Jag har nu kollat vad min stackars sjukling till mobil heter, och det var F500i. Och den ser ut såhär:


    Can't live without you!

    Min mobil har gått sönder! (Jag minns inte om jag har nämnt det innan, i så fall får ni skälla på mig lite, så att jag vaknar och accepterar min allt allvarligare "alzheimer light"...)

    I alla fall så kan jag inte använda knapp 5 eller 6. Detta innebär följande:

    1. Telefonen får ALDRIG ladda ur, eller stängas av, då min pinkod innehåller en av dessa siffror.
    2. Jag kan inte ringa till någon som har en 5:a eller 6:a  i sitt nummer, såvida de inte ligger i min telefonbok.
    3. Jag kan sms:a, men sms:en blir ganska obegrippliga utan j k l m n o! Dock är det ganska nyttigt för mig och mina bekanta, då det tvingar oss att utveckla nya sätt att uttrycka oss (från min sida) och att förstå (från deras sida).

    Förstår ni t.ex. vad detta betyder:

    Varfer du ite dansa? Tefånen ite sriva. Fuck! Pussar

    Jag kan nämligen använda bokstäverna ibland, om jag hittar dem i ord som jag lagt till i "mina ord". Sedan är det bara att radera hela "dansskor" och använda k:et... Jobbigt, men det går. 

    Jag lider. Jag saknar hur enkelt det var att skicka sms förrut. Och jag förbannar julen för att det är så långt kvar. Jag behöver en ny mobil!!

    I'm sad, cheer me up.


    Bra och dåligt med Babyfood

    Fredrik utmanade alla som läser hans blogg till att göra det här ( att skriva 3 positiva och 3 negativa saker om mig själv), och jag säger aldrig nej till en utmaning...:P


    Positiva:
    Jag:
    1. är omtänksam
    2. är snäll
    3. är glad (jag är ju en av dessa människor som "alltid är glada").

    Negativa:
    Jag:
    1. har svårt att hävda mig gentemot folk jag tycker om (andra har jag absolut inga problem med)
    2. är ganska feg (i vissa sammanhang..)
    3. är för förnuftig ("life on the edge" är inte riktigt "jag")

    Jag utmanar vidare alla er som läser detta att också göra det här!

    Jag vill bädda ner mig, inte lära mig om linjära funktioner...

    Jag är fortfarande sjuk ... det låter som om det ekar i mig när jag hostar ...
    men annars mår jag (förvånansvärt?) bra.

    Idag är jag hemma från skolan, men inte får jag vila för det. Min kära mamma har fått för sig att det är precis rätt tillfälle att "ta igen" allting. Som om jag hade missat så mycket.

    Denna underbara dag kommer följaktligen att ägnas åt att plugga Matte B (något som jag har skjutit upp så länge det gått), göra klart repotaget, plugga franska, läsa The Beach... och allt annat jag kan tänkas hinna med.
    Vem bryr sig om att jag är sjuk, och att det är anledningen till att jag är hemma?

    Aja. Jag vill gå på ridningen idag, så jag kan inte spela på "sjuk"-kortet för mycket. Dessutom måste jag gå till skolan imorgon...för jag har blivit ombedd att guida små nior på min skola...

    Tata for now (visste ni förrästen att tata betyder pappa på polska? "Cause knowledge is power..." Haha, nej, jag skoja bara.)

    Babyfood

    Galningar och influensa

    Jag är sjuk. Igen, kanske man skulle kunna säga. Men jag gick till skolan i alla fall. Jag kunde ju inte missa filmkunskapen, efter att jag ängnat hela lördagen åt den förbannade analysen. Mina 12 sidor kändes ju något överambitiösa mot mina kurskamrater 1, 1,5... Men, men, vi får se vad läraren tycker.

    Jag kan för övrigt meddela att min svenskalärare har fått total fnatt, eller som L uttryckte det "Hamnat i någon form av manligt klimakterie". Han som förrut varit något excentrisk har nu blivit totalt cocobongo...

    Idag frågade jag om det här med att ha repotaget i 3 spalter var ett krav eller mer ett förslag...eftersom jag tycker att det är så fruktansvärt fult. Han svarade då att det var ett krav, och bad mig söka upp dataläraren om jag inte förstår hur man ska göra. Grr...som om jag inte hade nog med saker att göra! Jag ska väl ändå bli bedömd i svenska och inte mina word-kunskaper (vilket jag för övrigt fick MVG i!).

    Han har också svarat på saker som "Jag tycker boken är lite svår att hänga med i" med "Men du går väl i 2:an??", vilket jag tycker var lite väl tyket (göteborgsord som betyder ungefär elakt).

    Eller vad säger ni?

    Jag hoppas i alla fall på att det är något tillfälligt, och att han får tillbaka lite självbehärskning. Detta har iof. pågått i några veckor (dvs. hela terminen..) och repotaget ska in nästa måndag. Jag tror våra chanser är små att han blir normal tills dess...men man kan ju alltid hoppas.

    Nu måste jag lägga mig och vila..för jag mår rent ut sagt kasst.

    En sjuklig, något oroad och illamående
    Babyfood

    Åh!

    Jag satt precis och klickade mig runt på facebook när jag lyfte blicken och tittade ut genom mitt fönster.
    Solen håller på att gå ned, och på sin väg ner bortom sjön färgade den underifrån en björk till guld, mot den lila himlen.

    Det är sådana saker som gör en lycklig ända in i själen. En kort sekund av ren skönhet.

    RSS 2.0