Tillbaka till civilisationen
Ah. Hemma igen.
Jag har haft det jätteroligt, det har varit sol och många trevliga nya människor, intryck och glada upptåg. Men ah. Borta bra men hemma bäst, ändå.
Jag har faktiskt också lärt mig väldigt mycket. Jag kan rigga (nästan i alla fall...har lite problem med storseglet fortfarande), sätta upp tält, laga mat på ett "triangelkök" (jag tror inte det heter det, men det lät så när de sa det) och till och med att segla någorlunda.
Jag har också lärt mig att uppskatta vardagens bekvämligheter. Jag säger bara WC! Efter att ha varit på hajk i tre nätter var till och med multoan en lyx. Jag har också saknat känslan av renhet efter en varm dusch. Hur man än försöker så känner man sig inte riktigt ren efter ett bad i havet (även med shampo och tvål). Men man vaknar bra av morgondopp (btw. jag kan numera lägga skinny dipping till min meritlista ;) )
Men vissa saker har varit underbara. Att ligga på klipporna på en ö i skärgården, under bar himmel, medan man pratar och tittar på solnedgången, augustimånen och stjärnorna är underbart. Likaså att halvligga i en segelbåt med trevligt sällskap, lagom mycket sol och en glass i handen...
Jag har levt i en Pripps Blå-reklam.
Men det känns skönt att vara hemma igen. Jag har saknat min säng, mina föräldrar, och mina kompisar. Kompisarna mest faktiskt.
Eller..nej, det är inte riktigt rätt. Jag har saknat "kompisar". Jag menar inte att jag inte fick kompisar på lägret, utan jag har saknat känslan av att känna en person så pass bra att man kan säga lite vad som helst, att veta att man är omtyckt och att man har någon som man hör ihop med.
För jag har aldrig varit bra på det där som nästan alla tjejer gör, att grabba tag i någon att bli "du-och-jag"-kompis med. Det tar längre tid för mig att skapa en sådan connection. Inte att få kontakt, utan att komma förbi det där ytliga stadiet. Fast, jag tror egentligen inte att de andra kan det heller. Men de kan låtsas, och det kan tydligen inte jag.
Hur som helst, jag har saknat mina kompisar. Mest Elin tror jag. För vi har den där "du-och-jag" känslan. Lotsi & Lottsi 4 ever. Hon kommer hem på onsdag!
Nu skall jag slappa, titta på tv, shoppa, gå på bio och lata mig i största allmänhet. 10 dagar kvar innan skolan börjar. Nedräkningen har börjat.
En öm, glad, och hyfsat brunbränd (yes!! :D)
Babyfood
Förresten, jag har saknat er också.
Jag har haft det jätteroligt, det har varit sol och många trevliga nya människor, intryck och glada upptåg. Men ah. Borta bra men hemma bäst, ändå.
Jag har faktiskt också lärt mig väldigt mycket. Jag kan rigga (nästan i alla fall...har lite problem med storseglet fortfarande), sätta upp tält, laga mat på ett "triangelkök" (jag tror inte det heter det, men det lät så när de sa det) och till och med att segla någorlunda.
Jag har också lärt mig att uppskatta vardagens bekvämligheter. Jag säger bara WC! Efter att ha varit på hajk i tre nätter var till och med multoan en lyx. Jag har också saknat känslan av renhet efter en varm dusch. Hur man än försöker så känner man sig inte riktigt ren efter ett bad i havet (även med shampo och tvål). Men man vaknar bra av morgondopp (btw. jag kan numera lägga skinny dipping till min meritlista ;) )
Men vissa saker har varit underbara. Att ligga på klipporna på en ö i skärgården, under bar himmel, medan man pratar och tittar på solnedgången, augustimånen och stjärnorna är underbart. Likaså att halvligga i en segelbåt med trevligt sällskap, lagom mycket sol och en glass i handen...
Jag har levt i en Pripps Blå-reklam.
Men det känns skönt att vara hemma igen. Jag har saknat min säng, mina föräldrar, och mina kompisar. Kompisarna mest faktiskt.
Eller..nej, det är inte riktigt rätt. Jag har saknat "kompisar". Jag menar inte att jag inte fick kompisar på lägret, utan jag har saknat känslan av att känna en person så pass bra att man kan säga lite vad som helst, att veta att man är omtyckt och att man har någon som man hör ihop med.
För jag har aldrig varit bra på det där som nästan alla tjejer gör, att grabba tag i någon att bli "du-och-jag"-kompis med. Det tar längre tid för mig att skapa en sådan connection. Inte att få kontakt, utan att komma förbi det där ytliga stadiet. Fast, jag tror egentligen inte att de andra kan det heller. Men de kan låtsas, och det kan tydligen inte jag.
Hur som helst, jag har saknat mina kompisar. Mest Elin tror jag. För vi har den där "du-och-jag" känslan. Lotsi & Lottsi 4 ever. Hon kommer hem på onsdag!
Nu skall jag slappa, titta på tv, shoppa, gå på bio och lata mig i största allmänhet. 10 dagar kvar innan skolan börjar. Nedräkningen har börjat.
En öm, glad, och hyfsat brunbränd (yes!! :D)
Babyfood
Förresten, jag har saknat er också.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tack så mycket för din vänliga kommentar, kul att du är hemma nu och kan återgå till bloggen =)
Trackback
