Babyfood

Gah! Jag har ångest. Jag känner mig instängd! Jag vill UT!!!

Vaknade för ungefär 1,5 timmar sedan...dvs halv 3. Jag sov i 14 timmar! Och nu är jag så förbannat rastlös!

Jag har inte tränat/idrottat/rört på mig överhuvudtaget sedan förra söndagen! Jag kan inte sitta still mer.

Det är underligt, men varje gång jag blir berövad möjligheten att gå ut saknar jag allt det jag anser vara så enformigt och onödigt i vanliga fall. Jag vill gå och fika! Jag vill shoppa! Jag vill sporta! Jag vill träffa mina kompisar....:(

Folk har varit väldigt gulliga, och sms:at och ringt, men det kan aldrig ersätta att faktiskt träffas. Speciellt inte sms:en. Hade nyss ett halvtimmeslångt samtal med S, och det hjälpte :) Men nu...denna rastlöshet.

Det knäppa är att det inte finns någonting jag kan göra åt saken. Imorgon får jag förhoppningsvis gå ut...och kanske till och med gå och dansa! Men idag är jag fången i detta flickrum som jag annars älskar...eller i köket, eller vardagsrummet. Men vad sjutton kan man göra där?

Internet och tv är så överskattad. Visst får det tiden att gå, men det är allt. Efter tre dagar är det inte roligt längre.

Några förslag vad jag kan göra för att underhålla mig själv denna (förhoppningsvis) sista ensamma dag?