Du tror att du vet vem jag är, men du har fel.

Jag höll precis på med att sortera lite inlägg på bloggen, och fastnade för det här gamla inlägget.

Det stämmer verkligen. Jag förstår inte varför, men det är så jag fungerar i nya grupper. Oftast.
Jag som ändå anser mig vara relativt social.

Det konstigaste är att jag flera gånger, när jag druckit fått höra "Men oj, jag visste inte att du kunde vara såhär rolig. Varför är du inte det annars?". Det beror inte på att jag är roligare när jag dricker. Det beror bara på att jag då kan öppna mig för nya människor precis lika mycket som jag gör för mina vänner i vanliga fall.

Jag vet inte riktigt vad det kan bero på att jag är såhär. Mycket beror det på gruppen. Om atmosfären är avslappnad och accepterande från början hinner jag aldrig sluta mig i mitt "var-tyst-och-observera"-skal, men annars gör jag det med än gång, och det är så fruktansvärt svårt att ändra på första intryck...
Och av någon anledning får folk väldigt konstiga intryck av mig. De tror att jag är någon helt annan, som inte har någonting med min personlighet alls att göra. Mycket underligt...

Ändå verkar det ju gå, eftersom jag faktiskt har massor med underbara kompisar! Det tar bara lite mer tid att lära känna den verkliga Babyfood.

Kan förresten även meddela att ångesten är borta, även om jag fortfarande är sugen på att fika, och gå på bio. Men det kanske jag kan göra imorgon? Vem vet. Finns det liv, finns det hopp ; eller rättare sagt Är man frisk, kan man fika.

En seg, tankfull, men relativt lycklig
Babyfood

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0