Babyfood

Nu har jag inte bloggat på ett riktigt bra tag...igen. Jag vet. Men så blir det.

Jag försöker just nu ägna så mycket tid jag kan åt boken (!) som jag faktiskt håller på att skriva. Jag har nu skrivit 23 sidor :) så det tar sig! Den måste vara klar senast 17 april, för då ska projektarbetet in...

Det går säkert...jag vill, jag kan, jag ska!

Jag längtar till våren, jag längtar efter söta klänningar, ballerinaskor, solglasögon och cafébesök. Göteborg är en underbar stad när våren kommer, när alla uteserveringar plötsligt fylls av människor som försöker fånga lite sol, som skvallrar och skrattar och dricker smoothies...

Igår var jag och sökte jobb. Det var läskigt. Och kul. Jag har fortfarande (trots att jag ju haft jobb förrut) inte riktigt förstått att det är på riktigt. Och igår var det ännu mer på riktigt, för det var inget sommarjobb jag sökte, utan ett riktigt jobb.
Jag har INGENTING att göra nästa höst om jag inte får det. Och ändå kändes det bara som något jag skulle göra, som ett grupparbete i skolan. Ingenting som hade med min framtid att göra. Ingenting som var jättejätteviktigt.

Och det kändes självklart att jag ska få det! Är inte det konstigt? Jag har bara lite arbetslivserfarenhet, och det är finanskris (dvs. ont om jobb), och trots att jag är medveten om allt detta så är det SJÄLVKLART för mig att jag ska få jobbet. 

Jag tar studenten om några månader. Det är sannslöst. Och spännande. Och fruktansvärt. Några få månader...och sedan, tomhet.

Men en spännande tomhet, för jag är fortfarande naiv. Jag tror att om jag ler, har en positiv attityd och svarar ärligt, så får jag jobbet, och att jag kan göra vad jag vill. Jag är redo att möta världen :)