Jag ger upp; nu får vi se vad som händer.

Hjälp! Jag tror att jag ikväll för första gången kommer att använda ett falskleg. Jag vet att det är töntigt att jag är nervös, men jag kan inte hjälpa det. Jag är så rädd att vakten bara kommer att titta på mig, och säga "lilla du, inte en chans att det här är du, sätt dig snällt där och vänta på polisen..".

Ni måste förstå att det här inte är en överdrift; jag blir alltid tagen när jag gör något som man inte får göra! Och det beror inte ens på att jag inte kan behålla huvudet kallt, för oftast blir jag bara tagen av en olyckshändelse, trots att risken att jag faktiskt skulle bli upptäckt är en på miljonen. Jag är alltid en på miljonen.

Jag vet vad ni tänker, om jag nu vet allt detta, varför gör jag det? Två anledningar; 1) det är skolfest, och när jag satt hemma förra veckan ångrade jag mig så förfärligt...och 2) jag känner att jag någon gång måste utmana ödet, och vägra acceptera att universum verkar vilja att jag ska vara en snäll och laglydig medborgare (jag kommer inte att ha någonting att berätta för mina barnbarn om när jag var ung och dum!).

Sitter just nu och väntar på information från mina kompisar som ska gå in, och undersöka hurpass hård vakten är. Om jag har tur kollar han bara att hårfärgen stämmer (men jag har ju aldrig tur med sådant...).

Men jag tänker såhär; om jag åker fast får jag böter och en prick i register i 5 år. Jag dör inte. Jag blir inte skickad till ett fängelse där jag får leva på vatten och bröd. Och detta är vad som kan hända i VÄRSTA fall. I bästa fall går jag bara rakt in, och har jättekul. I något mittemellanscenario säger vakten "Lilla gumman, det här är inte du, gå hem innan jag tillkallar polisen".

Wish me luck (I'm going to need it).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0