Babyfood

I alla bemärkelser.

Fattig på ord. De kommer inte längre till mig som de brukade. Och jag märker hur talspråket letar sig in i mina texter (även de seriösa, här på bloggen blandar jag ju talspråk med msn-språk, och lite förhoppningsvis mer avacerat språk). Vad hände med ordens hemlighet som jag kände till?

Jag kan inte längre stava, finna ord, eller utrycka mig. Denna mentala förslappning som jag hängivit mig åt det sista året, har det haft sådan enorm verkan på mig?
  Mest av allt tror jag att det är de oförstående blickarna från min barndom som har gjort mig till den "fattiga" skribent jag är idag. Varje "du använder så svåra ord".

Språken är ju till för att kommunicera, så det jag har ändrat, anpassat, dummat ner...Nu när jag umgås med människor som talar med vackra ord, och uttrycksfulla meningar, eller när jag för en gångs skull får tid till att sätta mig med en bok som är skriven av någon med ordens gåva, så har jag ingenting att svara, tänka, ge tillbaka...

Jag har blivit rånad på språket av den oförstående omvärlden, den tidskrävande skolan, och till viss del också min egen lathet. Så nu är jag fattig och måste leva på det jag har.

En konstnärligt deprimerad (eller deppig som det egentligen heter, i de fattigas värld)
Babyfood