Håkan Hellström

Har precis kommit hem från Håkan-konserten. Det var riktigt bra! Inte för att Håkan var sådär jättebra...han lät faktiskt ganska krasslig...inte falsk på sitt charmiga sätt utan mer ont-i-halsen hes...

Men stämmningen var bra. Väldigt trevlig och (övervägande) social publik var det också. Och precis som på NRJ in the park träffade man givetvis halva stan där. Andra halvan var förmodligen också där, men man hittade de helt enkelt inte i vimmlet. Det var så sjukt mycket folk!! Jag höll på att bli mosad (petit som jag är) och jag såg bara Håkan tre gånger under hela konserten. Vilket kändes lite B. Men men.

Låtvalet var bra, men det hade varit bättre om han hade bytt ut några låtar mot låtar som jag faktiskt har hört och kan... Saknade "En vän med en bil" och "Nu kan du få mig så lätt" väldigt mycket. "Den fulaste flickan i världen" noterades..men eftersom jag inte hyser några speciellt varma känslor för just den lät jag detta passera. "Ramlar" var riktigt bra (2:a låten om jag inte minns fel), likaså "Kom igen Lena" (såklart) och "Vi två, 17 år".

"Det är så jag säger det" som jag och Lotsi väntat hela kvällen på var bra...men inte fullt så bra som vi tyckte att den borde vara live. Vi sjöng i alla fall med så högt vi kunde, och det dränkte nästan helt Håkans halvhjärtade försök att hitta rätt toner...

Efter konserten tänkte vi svölla/svulla (vad man nu än kallar det) på McDonalds vid Scandinavium, så vi gick dit. Där var det så lång kö att vi vände i dörren. Sedan gick vi (märk väl gick, för spårvagn var inte att tänka på. Dels pga. västtrafiks konstiga tider kl. 23 på natten, och mängden folk som för tillfället befann sig på Korsvägen) till Avenyn. Där var McDonaldsen om möjligt ännu mer packad. Vi gick därför istället till Burger King, och där var köerna något mindre, fastän ändå milslånga...

Medan de andra försökte skaffa mat satt jag och Lotsi och lyssnade igenom videoklippen från konserten, och så lyssnade vi på "Det är så jag säger det" för att få höra en bra Håkan. Vi hade lite tekniska problem med Lotsis nya mobiltelefon (yes! Äntligen kan man ringa till henne...om hon fattar hur man gör för att svara vill säga...), och vi trodde nästan att allt var förlorat, när vi upptäckte en liten mapp kallad My_videos2.

Så kan det gå.

Nu är jag ganska slut, speciellt i benen. Jag har stått upp mellan kl 18 och kl 22, och sedan vandrat av och an genom stan i jakt på en McDonalds...Dessutom sprang (eller rättare sagt gick) jag 3 km i skolan idag. My legs hurt. Very much.

Dagens lärdomar:
* Lotsi och Lottsi är inte speciellt tekniska
* Att vara blond kl halv tolv på natten på Avenyn kan resultera i rumpnyp (detta fick Lotsi erfara ikväll). Detta även om man inte är på någon klubb utan påväg ut från Burger King. 
* Håkan Hellström gör folk sugna på grillat nötkött (eller annan hamburgarlikande maträtt).
* När man sjunger högt i kör på en okänd låt påväg hem en fredag kväll resulterar detta i konstiga blickar och kommentarer som "Ta det lite lugnt nu". (= de tror att man är stupfull)

Detta var allt för mig för den här gången. Nu ska jag nog varva ner med lite härlig romantisk komedi...och sedan sova.

God natt,
Babyfood





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0