Babyfood

Ett prov kvar. Det är allt.
(Ja, vi struntar i att vi skall lämna in en analys på "Gengångare" av Ibsen och läsa högt på italienskan, och..en del annat, haha)
Sedan är det äntligen sommarlov. Två hela månader av frihet!
Men det skrämmer mig nästan mer än tanken på att vara kvar i skolan. Dels dessa månader av frihet är de ända man har, och det gäller att inte slösa bort dem (åh, denna press :P), dels att jag till hösten börjar 2:an!

Om tre månader börjar jag 2:an!! Helvetesåret. Då när man inte ens hinner tycka upp efter luft från böckernas djup. Jag måste säga att jag är riktigt rädd. Jag som varit så förfärligt trött det här året...och så skall det bli ännu värre?

Och det här året har gått så otroligt snabbt, och nästa kommer att gå ännu snabbare. Innan jag vet ordet av kommer jag stå där i vit klänning och vråla "För vi har tagit studeeeenteeen, fy fan va vi e bra!" längst fram vid scenen på sommaravslutningen...

Om två år och tre månader måste jag veta vad jag vill göra med mitt liv...eller i alla fall ungefär...och det skrämmer mig. Det är en sak att tro att man vet, "Jag skall bli journalist när jag blir stor" ,än att faktiskt göra någonting av det...

Dessutom skrämmer det mig att jag satt med precis samma tankar vid den här tiden förra året. Har jag verkligen inte lärt mig någonting under det gångna året? Inte kommit något närmare svaret på gåtan "Vem är du?" ?

Nej. Vem fan är jag?
Låt oss hoppas att jag nästa år har kommit lite närmare sanningen om mig själv...

En tankfull, mitt i en "framtidnoje" -panikattack
Babyfood