Babyfood

That's it. Jag skall inte ha några idoler. En idol skall vara en människa att se upp till, någon till synes ofelbar. Eller?
Den här artikeln har fått mig att tvivla.

Ändå kan jag inte tycka mig ha rätt att ställa sådana krav på övermänsklighet hos en människa som jag beundrar. Jag kan hoppas på det, men jag kan inte kräva det.

Är det förresten övehuvudtaget rimligt att vi letar efter ofelbara människor? De finns ju inte. Det vet vi. Det vet jag.
Varför är jag då så besviken?

Kanske är det för att jag vet att journalistiken har sina baksidor, och jag behöver någon som kan visa att det går. Att det går att leva bland människor utan att bli som dem. Utan att tappa sig själv. Att det går att beskriva en annan verklighet än sin egen. Utan att låta den bli ens egen.

Does it make any sense?

Jag skrattar lite åt mig själv. Varför bryr jag mig? Varför spelar det ens någon roll vad en människa jag inte känner gör för något på sin fritid, om han skriver underbart?

Jag kanske ville respektera honom både som människa och journalist. Nu får jag nog nöja mig med journalist...

En besviken (och kanske alltför naiv)
Babyfood