Den vita massajens kärlek
Har precis sett på "Den vita massajen". Nu sitter jag och funderar på kärlek. (en kompis berättelse om lördagskvällen snurrar också någonstans i bakhuvudet)
Vad är kärlek egentligen? Den som får människor att lämna allt och alla de älskar. Den som får de att göra underliga saker, och den i vilkens sökande vi ofta gör saker vi sedan ångrar.
Hon lämnade hela sitt liv för att bo med en man ute i bushen. Hon sa att hon älskade honom, och ändå kunde hon inte förstå honom, och inte han henne (jag menar inte språkligen, fast visst hade de lite svårigheter där också, utan sättet de tänkte på). Jag som trodde att kärlek var en djup förståelse för den andres känslor och tankar...(bland annat).
Ändå måste det ha varit en otrolig kärlek som fick henne att lämna allt hon kände till, och som gjorde att hon kunde lita på honom så att hon följde honom in i en helt annan värld...
Jag har också alltid grubblat över kärleken i allmänhet, i t.ex. litteratur. En av de mest romantiska saker som någonsin skrivits skall ju vara Shakespeares "Romeo och Julia". Men jag kan inte riktigt hitta det som är romantiskt i den... två 13 åringar (låt oss hoppas att Romeo är runt 13 han också) ser varandra, och tror sedan att de älskar varandra så mycket att de inte kan leva utan varandra!
Betyder det att den föreställningen jag har av kärleken inte kan existera, och att vi i det moderna samhället byggt upp ett ideal av parnerskap och djup förståelse, när kärleken egentligen inte borde vara annat en djup attraktion? Är kärleken bara en vacker illusion, och anledningen till att vi har svårt att hitta den nu för tiden att vi letar efter något som inte existerar? Vi letar efter konkret och fast istället för att låtsas?
Jag är lite av en kärlekspessimist ikväll...det kanske är för att jag har huvudvärk, och är så förfärligt trött. Eller kanske är det för att alla runt omkring mig verkar så kära. Kanske är jag inte pessimistisk, bara lite bitter.
Jag får väl hoppas att det även i min framtid finns en underbar illusion (om det nu bara det) om kärlek. Det börjar bli sommar, det är helt enkelt den tiden på året. Snart hittar kanske också jag någon att låtsas med..
En filosofisk och fruktansvärt trött
Babyfood
Vad är kärlek egentligen? Den som får människor att lämna allt och alla de älskar. Den som får de att göra underliga saker, och den i vilkens sökande vi ofta gör saker vi sedan ångrar.
Hon lämnade hela sitt liv för att bo med en man ute i bushen. Hon sa att hon älskade honom, och ändå kunde hon inte förstå honom, och inte han henne (jag menar inte språkligen, fast visst hade de lite svårigheter där också, utan sättet de tänkte på). Jag som trodde att kärlek var en djup förståelse för den andres känslor och tankar...(bland annat).
Ändå måste det ha varit en otrolig kärlek som fick henne att lämna allt hon kände till, och som gjorde att hon kunde lita på honom så att hon följde honom in i en helt annan värld...
Jag har också alltid grubblat över kärleken i allmänhet, i t.ex. litteratur. En av de mest romantiska saker som någonsin skrivits skall ju vara Shakespeares "Romeo och Julia". Men jag kan inte riktigt hitta det som är romantiskt i den... två 13 åringar (låt oss hoppas att Romeo är runt 13 han också) ser varandra, och tror sedan att de älskar varandra så mycket att de inte kan leva utan varandra!
Betyder det att den föreställningen jag har av kärleken inte kan existera, och att vi i det moderna samhället byggt upp ett ideal av parnerskap och djup förståelse, när kärleken egentligen inte borde vara annat en djup attraktion? Är kärleken bara en vacker illusion, och anledningen till att vi har svårt att hitta den nu för tiden att vi letar efter något som inte existerar? Vi letar efter konkret och fast istället för att låtsas?
Jag är lite av en kärlekspessimist ikväll...det kanske är för att jag har huvudvärk, och är så förfärligt trött. Eller kanske är det för att alla runt omkring mig verkar så kära. Kanske är jag inte pessimistisk, bara lite bitter.
Jag får väl hoppas att det även i min framtid finns en underbar illusion (om det nu bara det) om kärlek. Det börjar bli sommar, det är helt enkelt den tiden på året. Snart hittar kanske också jag någon att låtsas med..
En filosofisk och fruktansvärt trött
Babyfood
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Intressanta tankar!
Trackback
