Heden, och blondin-filosofi
Kom precis hem efter en hel dag med min älskade Elin :) Det var skönt att träffa henne igen. Det slog mig idag, att fastän vi är så olika förstår vi varandra väldigt väl. Det främsta beviset var när vi på ICA försökte bestämma oss för vad det egentligen var vi var sugna på, och Elin sa "Inte så där..öhöö" och (av någon anledning) knöt sin hand. På detta svarade jag "Typ inte som kolasås?". Elin svarade att det var precis det hon menat.
Jag tror nästan vi kan läsa varandras tankar.
Idag har jag också rökt min första hela cigarett, och jag kan säga att jag inte tyckte om det. Mina fingrar luktar äckligt...och jag har kommit underfund med att jag tycker om att ta några blogg på någon annans cigarett, men jag tycker inte om att ha en egen. Det är alldeles för mycket...
För övrigt är jag emot rökning, och tycker inte om folk som röker (ja, visst är jag konsekvent i mina åsikter?)
Men jag tycker inte att ett par bloss någon gång ibland kan skada mig...och det gör det faktiskt lättare att stå ut när andra röker, annars luktar det så förfärligt äckligt!
Tycker ni att jag är svag? Det tycker faktiskt inte jag. Jag tror att det är det nyttigaste sättet att se på rökning...mycket såhär bättre än som den "antirökpolis" som jag var för några år sedan...
Jag och Elin har dessutom idag diskuterat mycket intressanta saker...vi hade en lång diskution om kärlek och faktiskt även om sex, för det börjar ju höra till mer och mer i vår vardag (vi ägnande ganska lång tid åt detta mysterium...hur kunde allt hända så snabbt? Hur kunde alla runt omkring helt plötsligt skaffa pojkvän?), och sedan diskuterade vi hur det är att vara blondin vs. brunett.
Elins hår är långt, tjockt och guldglänsande (hon har helt enkelt underbart hår) och mitt är...typ mahogny färgat tror jag man skulle kunna säga. Eller rätt och slätt mörkbrunt.
Vi vandrade runt fotbollsplanerna på Heden i flera timmar...stannade till och tittade lite här, lite där, och under tiden fick vi höra lite kommentarer och andra uppskattande ljud...
De flesta handlade om Elin och sades medan talaren fascinerat tittade på hennes blonda lockar (hon har självfall också den lilla besten :P). Elin blev lite upprörd, hon påstod att hon med sådant hår, aldrig kommer att kunna ha ett bra förhållande (Min kära Lotsi kan vara lite väl dramatisk ibland). Detta för att killar inte tycker om henne för hennes personlighet, utan för hennes hår.
Jag kan acceptera hennes resonnemang, men jag kan inte hålla med. Jag skulle istället tro att killar kommer att stanna till för håret, men stanna för personligheten.
Min situation är lite tvärtom. Jag kan inte säga hur killar uppfattar mig, men de som tar sig tid att lära känna mig funkar jag bra med. Jag gillar att ha killkompisar, även om jag oftast umgåtts med tjejer. Bedömma mitt eget utseende är inte heller något jag kan, eller egentligen vill göra. Men jag är nöjd med mig själv, vilket inte många tjejer kan säga, och jag vet att folk tycker jag "ser bra ut". Men jag har inte det som Elin har. Det där något som får folk att stanna till, och vända sig om när jag går nerför gatan.
Är det sant att blondiner får så mycket uppmärksamhet? Nästan alla mina kompisar är blondiner. Och när vi träffas i grupp kan jag ibland försvinna...fast jag egentligen borde sticka ut. Jag tänkte skriva att det är för att jag är stillsammare än de, men det är inte sant. Det beror på vilket humör jag är på. Ibland kan jag vara den vildaste av dem alla.
Att killar tittar mer efter blondiner, det är iof sant. Att de anses "lättare" är också sant.
Det roligaste med det sista påståendet är att när vi pratat har vi kommit fram till att jag är den, eller i alla fall en av dem som är...minst konservativ kanske man kan säga? I alla fall i teorin.
En fundersam, och som har träningsvärk i benen efter den här långa promenaden
Babyfood
Förresten, ville bara säga att den bästa platsen att sitta när solen går ner en sommarkväll/natt i Gbg är utan tvekan trappan till Konstmuséet på Götaplatsen. Man kan se hela Avenyn. Där uppe satt jag ikväll med Elin och pratade om kärleken.
Jag tror nästan vi kan läsa varandras tankar.
Idag har jag också rökt min första hela cigarett, och jag kan säga att jag inte tyckte om det. Mina fingrar luktar äckligt...och jag har kommit underfund med att jag tycker om att ta några blogg på någon annans cigarett, men jag tycker inte om att ha en egen. Det är alldeles för mycket...
För övrigt är jag emot rökning, och tycker inte om folk som röker (ja, visst är jag konsekvent i mina åsikter?)
Men jag tycker inte att ett par bloss någon gång ibland kan skada mig...och det gör det faktiskt lättare att stå ut när andra röker, annars luktar det så förfärligt äckligt!
Tycker ni att jag är svag? Det tycker faktiskt inte jag. Jag tror att det är det nyttigaste sättet att se på rökning...mycket såhär bättre än som den "antirökpolis" som jag var för några år sedan...
Jag och Elin har dessutom idag diskuterat mycket intressanta saker...vi hade en lång diskution om kärlek och faktiskt även om sex, för det börjar ju höra till mer och mer i vår vardag (vi ägnande ganska lång tid åt detta mysterium...hur kunde allt hända så snabbt? Hur kunde alla runt omkring helt plötsligt skaffa pojkvän?), och sedan diskuterade vi hur det är att vara blondin vs. brunett.
Elins hår är långt, tjockt och guldglänsande (hon har helt enkelt underbart hår) och mitt är...typ mahogny färgat tror jag man skulle kunna säga. Eller rätt och slätt mörkbrunt.
Vi vandrade runt fotbollsplanerna på Heden i flera timmar...stannade till och tittade lite här, lite där, och under tiden fick vi höra lite kommentarer och andra uppskattande ljud...
De flesta handlade om Elin och sades medan talaren fascinerat tittade på hennes blonda lockar (hon har självfall också den lilla besten :P). Elin blev lite upprörd, hon påstod att hon med sådant hår, aldrig kommer att kunna ha ett bra förhållande (Min kära Lotsi kan vara lite väl dramatisk ibland). Detta för att killar inte tycker om henne för hennes personlighet, utan för hennes hår.
Jag kan acceptera hennes resonnemang, men jag kan inte hålla med. Jag skulle istället tro att killar kommer att stanna till för håret, men stanna för personligheten.
Min situation är lite tvärtom. Jag kan inte säga hur killar uppfattar mig, men de som tar sig tid att lära känna mig funkar jag bra med. Jag gillar att ha killkompisar, även om jag oftast umgåtts med tjejer. Bedömma mitt eget utseende är inte heller något jag kan, eller egentligen vill göra. Men jag är nöjd med mig själv, vilket inte många tjejer kan säga, och jag vet att folk tycker jag "ser bra ut". Men jag har inte det som Elin har. Det där något som får folk att stanna till, och vända sig om när jag går nerför gatan.
Är det sant att blondiner får så mycket uppmärksamhet? Nästan alla mina kompisar är blondiner. Och när vi träffas i grupp kan jag ibland försvinna...fast jag egentligen borde sticka ut. Jag tänkte skriva att det är för att jag är stillsammare än de, men det är inte sant. Det beror på vilket humör jag är på. Ibland kan jag vara den vildaste av dem alla.
Att killar tittar mer efter blondiner, det är iof sant. Att de anses "lättare" är också sant.
Det roligaste med det sista påståendet är att när vi pratat har vi kommit fram till att jag är den, eller i alla fall en av dem som är...minst konservativ kanske man kan säga? I alla fall i teorin.
En fundersam, och som har träningsvärk i benen efter den här långa promenaden
Babyfood
Förresten, ville bara säga att den bästa platsen att sitta när solen går ner en sommarkväll/natt i Gbg är utan tvekan trappan till Konstmuséet på Götaplatsen. Man kan se hela Avenyn. Där uppe satt jag ikväll med Elin och pratade om kärleken.
Kommentarer
Trackback
