Elevdemokrati - dagens skämt
Idag hade vi "planeringskonferens". Detta är en del av vår vackra elevdemokrati. Eller snarare "elevdemokrati".
För vilken makt har vi egentligen? Det blev väldigt tydligt när vi försökte få vår svenskalärare att förstå att Svenska C inte är vårt livs mål, utan bara en fjuttig liten 50 poängskurs i 2:an som egentligen inte betyder någonting.
Han "bantade ner den", så mycket det bara gick. Dvs. han gjorde vår bokredovisning muntlig istället för skriftlig.
Jag vill inte banta ner Svenska C! Jag älskar Svenska C! Men det innebär inte att jag kan strunta i Matte B och istället ägna all min tid åt svenskan (det hade jag mycket gärna gjort!).
Jag kan inte låta bli att le åt det tragiska i lärarnas natur. De låtsas vara förstående, de pratar om att "alla lärare tycker att deras ämne är viktigast", varefter de beter sig precis likadant! Varför?
Och vad hjälper det egentligen om lärarna frågar om det är okej att lägga in ett prov 2 dagar efter höstlovet. Det finns ingen annan tid att ha det, såvida ni inte vill ha matte, historia- och geografiprov samma vecka?
Vad svarar man på detta? Nej, vi kan inte ha det där. Vi kan inte ha det förbannade provet alls, för våra hjärnor kommer att sprängas av överbelastning efter en vecka med det här jävla skitschemat!!!
Det finns inga alternativ. Elevdemokratin är en bluff, som bara låter oss välja vår bödel. Frågan är aldrig vill du dö?
Du ska dö. Det är så i 2:an.
2 prov i veckan är ändå inte så mycket. Många andra har ännu mer. Det är bara frågan vad vi faktiskt lär oss. En oviktig liten detalj, självklart, men ändå. Och hur hinner man ha läxor i andra ämnen om man måste vrålplugga?
Barndomen är en vacker, komplicerad tavla. Den tycks bara vackrare och vackrare, ju längre bort man kommer ifrån den.
När jag hinner skriver jag lite på min "bok". Eller rättare sagt "bokidé". Men jag har ju inte så värst mycket fritid.
Uno bacio dalla tua
Babyfood
För vilken makt har vi egentligen? Det blev väldigt tydligt när vi försökte få vår svenskalärare att förstå att Svenska C inte är vårt livs mål, utan bara en fjuttig liten 50 poängskurs i 2:an som egentligen inte betyder någonting.
Han "bantade ner den", så mycket det bara gick. Dvs. han gjorde vår bokredovisning muntlig istället för skriftlig.
Jag vill inte banta ner Svenska C! Jag älskar Svenska C! Men det innebär inte att jag kan strunta i Matte B och istället ägna all min tid åt svenskan (det hade jag mycket gärna gjort!).
Jag kan inte låta bli att le åt det tragiska i lärarnas natur. De låtsas vara förstående, de pratar om att "alla lärare tycker att deras ämne är viktigast", varefter de beter sig precis likadant! Varför?
Och vad hjälper det egentligen om lärarna frågar om det är okej att lägga in ett prov 2 dagar efter höstlovet. Det finns ingen annan tid att ha det, såvida ni inte vill ha matte, historia- och geografiprov samma vecka?
Vad svarar man på detta? Nej, vi kan inte ha det där. Vi kan inte ha det förbannade provet alls, för våra hjärnor kommer att sprängas av överbelastning efter en vecka med det här jävla skitschemat!!!
Det finns inga alternativ. Elevdemokratin är en bluff, som bara låter oss välja vår bödel. Frågan är aldrig vill du dö?
Du ska dö. Det är så i 2:an.
2 prov i veckan är ändå inte så mycket. Många andra har ännu mer. Det är bara frågan vad vi faktiskt lär oss. En oviktig liten detalj, självklart, men ändå. Och hur hinner man ha läxor i andra ämnen om man måste vrålplugga?
Barndomen är en vacker, komplicerad tavla. Den tycks bara vackrare och vackrare, ju längre bort man kommer ifrån den.
När jag hinner skriver jag lite på min "bok". Eller rättare sagt "bokidé". Men jag har ju inte så värst mycket fritid.
Uno bacio dalla tua
Babyfood
Kommentarer
Trackback
