Babyfood

Så var det Julafton igen. Utanför mitt fönster är det mulet och marken är grön...
Jag saknar barndomens vita jular...de som var så olidligt långa, och samtidigt så underbara. De då man fortfarande ville tro på tomten. De då julen verkligen var magisk.

Jag har alltid älskat julen. In i det sista, efter att alla mina kompisar gett upp och förlikat sig med att se på julen som bara ett kommersiellt jippo, höll jag fast vid att det var något viktigt, något speciellt...ja. Något som jag inte kunde leva utan.

Men i år har jag inte fått någon julkänsla. Inte alls. Så, det är julafton. Jaha, va trevligt...
Kanske beror det på finanskrisen, som fått alla att spara på pengarna och säga "Vi byter inte julklappar i år va? Vi gör något tillsammans istället "(vilket iof är mysigt, men inte riktigt samma sak).
   Utan prasslet av papper är det inte jul! Utan hetsshopping blir det ingen jul.

De få julklappar jag köpt i år har inte heller varit som vanligt...jag brukar alltid lägga ner min själ i att hitta DEN PERFEKTA julklappen till varje person (det kanske inte alltid lyckas, men det har iaf alltid varit mitt mål). I år ringde jag och frågade vad de ville ha...och köpte julklappen därefter.

Nästa år, då ska allting vara som vanligt (säger jag nu, när jag inte ens vet om jag kommer att vara hemma då...eller vad jag kommer göra då...). Och julklapparna ska vara många, och perfekta, och genomtänkta.

Nu lyssnar jag på Absolut Christmas, desperat på jakt efter julkänslan...och det hjälper lite...

God Jul på er alla, jag hoppas ni har hittat den där magiska julkänslan, blandningen av hemlighetsmakeri, doften av julmat, granen och ljudet av julsånger blandat med hela släktens kollektiva tjafs...Det är så det ska vara.

Fick precis ett samtal från min kompis, och byter nu om till pyjamas. Det blir ingen Julfest för min del.
De var tydligen jättehårda, och flera hade blivit tagna (förhoppningsvis dock inte polisanmälda). Folk hade tydligen t.o.m. blivit av med sina riktiga leg, för att de inte var tillräckligt lika kortet (vilket är helt absurt, med tanke på att de flesta 18-19 åringar har leg med foton på vilka de är ca 13!).

Så nu ska jag titta på CSI med pappa istället...Så kan det gå.

Hjälp! Jag tror att jag ikväll för första gången kommer att använda ett falskleg. Jag vet att det är töntigt att jag är nervös, men jag kan inte hjälpa det. Jag är så rädd att vakten bara kommer att titta på mig, och säga "lilla du, inte en chans att det här är du, sätt dig snällt där och vänta på polisen..".

Ni måste förstå att det här inte är en överdrift; jag blir alltid tagen när jag gör något som man inte får göra! Och det beror inte ens på att jag inte kan behålla huvudet kallt, för oftast blir jag bara tagen av en olyckshändelse, trots att risken att jag faktiskt skulle bli upptäckt är en på miljonen. Jag är alltid en på miljonen.

Jag vet vad ni tänker, om jag nu vet allt detta, varför gör jag det? Två anledningar; 1) det är skolfest, och när jag satt hemma förra veckan ångrade jag mig så förfärligt...och 2) jag känner att jag någon gång måste utmana ödet, och vägra acceptera att universum verkar vilja att jag ska vara en snäll och laglydig medborgare (jag kommer inte att ha någonting att berätta för mina barnbarn om när jag var ung och dum!).

Sitter just nu och väntar på information från mina kompisar som ska gå in, och undersöka hurpass hård vakten är. Om jag har tur kollar han bara att hårfärgen stämmer (men jag har ju aldrig tur med sådant...).

Men jag tänker såhär; om jag åker fast får jag böter och en prick i register i 5 år. Jag dör inte. Jag blir inte skickad till ett fängelse där jag får leva på vatten och bröd. Och detta är vad som kan hända i VÄRSTA fall. I bästa fall går jag bara rakt in, och har jättekul. I något mittemellanscenario säger vakten "Lilla gumman, det här är inte du, gå hem innan jag tillkallar polisen".

Wish me luck (I'm going to need it).

Jag finner mig ha mer och mer tid, nu när julen närmar sig, och istället för att som vanligt knappa in facebook i webbläsaren finner jag mig hamna här.

Jag sitter och smuttar på en yoghurtdrink, i förberedelse inför kvällen. Ikväll är det nämligen fest. Eller ja, något liknande i alla fall. Jag ska först lära mig spela bongotrummor, sedan dansa till bongotrummor, alternativt stå i baren som vi hade tänkt ha...jag är nämligen en av arragörerna av denna magiska afton. (och yoghurtdrinken ska alltså vara en bas för att alkoholen inte ska fräta ett hål i min mage..)
 
Rent allmänt kan jag väl säga att festplanering den senaste tiden blivit en hobby, eftersom vi titt som tätt ordnar fester för våra bekanta ("Vi" är en liten arbetssam skara på ca 5 pers). Nästa vecka ska vi ha stor vinterfest!
  Vi var och shoppade loss på IKEA förra veckan, och jag kan säga att vi brände hur mycket pengar som helst på girlanger, istappar, julgranskulor och ljusslingor (som förresten är bland det dyraste jag sätt på IKEA). Allting kommer att gå i vitt, silver och blått, t.o.m. drinkarna. Det kommer att bli såååå snyggt :)

Har för övrigt upptäckt att det är riktigt roligt att stå i baren! Jag funderar på att gå en bartenderkurs, man vet aldrig när man kan behöva ett extrajobb, och bartender verkar riktigt roligt...Jag gillar tempot, och alla glada (och iof mindre glada) människor och effektiviteten. Kände mig extremt duktig då jag förra gången blandade drinkar, tog betalt och gav ut växel i ett rasande tempo, och till på köpet blev ombedd att blanda "vad jag ville" åt en kille som inte visste vad han ville ha...

Känner att det börjar bli en hel del kurser som jag vill gå, jag vet bara inte när jag hade tänkt göra allt detta;

Bartenderskurs
Frisörkurs
Baristautbildning

Sen hade det inte varit helt fel att vara utbildad make-up artist...och massös... haha, nu känner jag att det börjar skena iväg lite. Jag vet inte hur jag hade tänkt hinna det här medan jag pluggar (juridik eller psykologi, har inte riktigt bestämt mig än), jobbar och försöker skriva...det går kanske inte riktigt ihop...

Jag tänker mycket på framtiden nu, nu när det bara är 6 månader kvar till studenten. Jag undrar vad jag är på Lucia nästa år. Vad jag gör. Vem jag är.

Det är riktigt, riktigt skönt att vara tillbaka...(och jag ska försöka hålla mig här)
Babyfood

Jag har inte varit inne på denna blogg på evigheter, och så plötsligt fick jag för mig att jag skulle logga in, och till min förvåning märkte jag att det faktiskt är folk som kikar in, varje dag.

Vilka är ni, mystiska människor, som så enträget vill se vad jag skriver...och som väntar på att jag ska sluta lata mig och börja blogga igen?

Jag tror inte att jag berättat det än, men jag har börjat skriva en bok! Faktiskt. Jag gör det som mitt projektarbete. Har nu skrivit ca 17 sidor, och är rädd, förvirrad och förväntansfull!

Låt oss bara hoppas att jag kan hitta lite tid till den i mitt hektiska liv, annars kommer jag att få isolera mig under hela jullovet och bara skriva...