Nu är det sommar igen -och förvirringen är tillbaka..

Idag har jag spanat efter ett välbekant ansikte i mängden. Bakom varje hörn, på spårvagnen, i varje affär... Det är underligt att jag tror att jag skall träffa på honom...

Göteborg är ändå en ganska stor stad, men bara det att jag vet att han är i stan gör att jag tror att jag kommer springa på honom hela tiden. Inte för att jag vill träffa honom. Eller..jo..eller...

Varför skall det vara så svårt?

Det borde vara lätt, det borde vara naturligt. Man borde kunna säga till någon att man är kär, och likaså att man inte är det. Varför är det så svårt?

Hur säger man till någon att man inte visste? Att man inte vet vad man känner...att man tog fel? Och hur vet man egentligen att man har rätt?

Det kommer att vara pinsamt att se honom igen, fast det inte borde det. Jag hoppas i alla fall att vi kan gå vidare, och vara vänner.

Ett år..och mina känslor är de samma. Jag är bara förvirrad....

Åh!

En förvirrad och nervös
Babyfood

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0