Förnuftig, eller tråkig?? "Var lite vild för fan!"
Vart går gränsen mellan förnuftig och tråkig? Går det att vara spännande, rolig, spontan, och inte fullkomligt strunta i följderna?
Jag har alltid haft svårt för att leva i nuet, spontanitet är inte riktigt min grej. Ändå önskar jag ofta att det vore det, och avundas dem som verkar kunna strunta i konsekverserna och bara göra det de känner för.
Jag kan inte bestämma mig för vad som är värst, att leva sitt liv "rätt" och alltid undra vad som kunde ha hänt, eller att göra allting "fel" och sedan ta konsekvenserna.
Fast svaret är nog uppenbart, i alla fall för mig. Jag lägger alldeles för stor vikt vikt framtiden för att kunna sluta ta den på allvar.
Men kanske går det att kombinera? Göra någon slags kompromiss? Jag är ung, borde man ine få vara lite galen då?
Men "allt dumt man gör när man är ung" kan straffa sig så mycket. Kanske är jag helt enkelt för lillgammal. Betyder det att jag aldrig kommer att vara "ung och dum". Vad skall jag då leva på och berätta om när jag blir gammal?
Men tråkig, det kan jag ändå inte tycka att jag är. Jag ger det intrycket, folk som inte känner mig tror det ibland. Men mina vänner? De borde väl ändå känna mig bättre än så?
Jag är egentligen inte ens feg. Jag ser bara inte poängen i många av de galna upptåg vissa vil ägna sig åt...är det bra eller dåligt?
Som ni ser är jag förvirrad, och det här är något jag har grubblat på länge. Så länge jag kan minnas faktiskt.
Har ni något svar?
En förvirrad, men inte tråkig
Babyfood
Jag har alltid haft svårt för att leva i nuet, spontanitet är inte riktigt min grej. Ändå önskar jag ofta att det vore det, och avundas dem som verkar kunna strunta i konsekverserna och bara göra det de känner för.
Jag kan inte bestämma mig för vad som är värst, att leva sitt liv "rätt" och alltid undra vad som kunde ha hänt, eller att göra allting "fel" och sedan ta konsekvenserna.
Fast svaret är nog uppenbart, i alla fall för mig. Jag lägger alldeles för stor vikt vikt framtiden för att kunna sluta ta den på allvar.
Men kanske går det att kombinera? Göra någon slags kompromiss? Jag är ung, borde man ine få vara lite galen då?
Men "allt dumt man gör när man är ung" kan straffa sig så mycket. Kanske är jag helt enkelt för lillgammal. Betyder det att jag aldrig kommer att vara "ung och dum". Vad skall jag då leva på och berätta om när jag blir gammal?
Men tråkig, det kan jag ändå inte tycka att jag är. Jag ger det intrycket, folk som inte känner mig tror det ibland. Men mina vänner? De borde väl ändå känna mig bättre än så?
Jag är egentligen inte ens feg. Jag ser bara inte poängen i många av de galna upptåg vissa vil ägna sig åt...är det bra eller dåligt?
Som ni ser är jag förvirrad, och det här är något jag har grubblat på länge. Så länge jag kan minnas faktiskt.
Har ni något svar?
En förvirrad, men inte tråkig
Babyfood
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Ska absolut läsa Modoc! Alltid bra med tips.
Jag känner igen mig kusligt mycket i det du skriver.. Har också väldigt svårt att bara släppa loss och inte tänka på morgondagen. Kan kännas trist ibland- som om man missar något! Fast egentligen tror jag inte att vi gör det. Att vara lite av ett kontrollfreak är nog ganska sunt ibland. Man släpper inte på tyglarna utan ser till att ha kontroll över sitt liv. Vi väger olika konsekvenser mot varandra och försöker att ta de rätta besluten. Genomtänkta handlingar är nog ändå att föredra framför allt för spontana! För övrigt gillar jag dina tankar- du skriver jättebra! Ha en härlig söndag:)
Trackback
